Vägen till mikrofonen har kantats av ångest och sorg – möt Magnus Skogsberg

Magnus föddes kreativ. Och med en kärlek till män. Något han redan i yngre tonåren, fick nytta av att kombinera. Då, på 70-talet, när internet inte ens var påtänkt, utforskade han sin läggning genom att smuggla in Expressen och Aftonbladet på gästtoaletten, låsa dörren och snabbt bläddra fram annonserna för erotisk film. Det fanns inga bilder. Bara orden ”sex” och ”porr” tillsammans med en kort beskrivning av vad köparen kunde förvänta sig: ”2 m + 1 n” – två män och en neger.
Magnus slöt ögonen och drömde sig bort: ”Ååhhh två mmmmm …”.
– Det finns något härligt med undertryckt sexualitet. Det är oftast mer pirrigt att längta än att få, och i Malmö – där fick man längta kan jag säga.
Magnus sitter på ett vitmålat kontor på Bellmansgatan i Stockholm där han driver både reklambyrå och designfirma och formger allt från spritflaskor till reklamfilmer som upplyser om HIV. Efter en karriär som stylist, skådespelare och regissör har det här blivit den plats som han har landat på; 49 år gammal, med en dröm om en assistent som kan hjälpa honom att minnas: 1. Vilken veckodag det är, 2. Var han lagt nycklarna 3. Vem som är vem och huruvida han gillar personen eller inte. Kanske skulle nummer fyra vara att påminna andra vem han själv är, eftersom salt-och-pepparlooken ofta gör att folk ofta misstar honom för Henrik Schyffert. Yngre generationen känner främst igenom honom homosexuelle Sebastian från Ica-reklamen – hans första gaykaraktär.
Det skådespelaren Magnus Skogsberg oftast blir typecastad som är ”endimensionell straight påsättare”. Hans roll som Rolf Jaeger i 90-talssåpan ”Storstad” ligger långt ifrån den verklige Magnus, som redan som 14-åring med flit missade 33:ans buss hem från skolan, för att istället ströva runt på Malmös gator med bögradarn påslagen, på jakt efter ett menande ögonkast. En kväll hamnade han utanför en porrbutik. Dörren var låst och fönstren förtäckta, men om han ställde sig riktigt, riktigt nära med händerna mot rutan kunde han se igenom den vita plasten. Det var där han för första gången såg honom: seriefiguren Tom of Finland i lädermundering. Vilken man!
– Mmm, det där gillar du va?
Rösten kom från en kropp som plötsligt stod alldeles intill och doftade stekos. Magnus vände sig om och kände igen mannen som smugit upp bakom honom.
– Jag visste att han jobbade som kock. Han hade suttit bredvid mig på bussen hm och tryckt sitt knä lätt mot mitt i tjugo minuter… För att göra en lång historia kort: han blev min första älskare.

Vid 29-års ålder blev Magnus Skogsberg föräldralös. Utåt sett: beslutsam, stark och kapabel att flytta berg. Men inuti bävade han. Och då hans livs hårdaste dödsbud kom, rämnade allt.
– När min bäste vän Håkan tog livet av sig orkade jag inte mer. Jag hade i och för sig blivit vän med tanken. Han var, precis som många av mina vänner, sjuk i AIDS och hade fått en dom som sa att han aldrig skulle kunna resa sig ur sängen igen. Det hade han berättat för alla utom mig. Han visste att jag skulle gå sönder av empati, och att jag inte hade orkat vara den där perfekta sjuksyrran som jag ville vara.
Håkans dödsbesked kom som en tsunamivåg. Först kändes den nästan helande. Sedan kom ”geggan” som obarmhärtigt slog Magnus gråtande rätt ner i terapisoffan.
– Då hade jag precis blivit lämnad av min andra man också, så jag var bara en enda röra av övergivenhet. I dag är jag vän med idén om att man bestämmer över sitt eget liv. Visst, det är jobbigt att bli lämnad på perrongen när någon annan åker med tåget, men att stå kvar där och känna sig sviken är så jävla förmätet. Den känslan är ingenting mot hur personen som väljer att åka i förtid måste ha mått.
Sina fem år i terapi sammanfattar han med underdriften: ”Det var skittråkigt, men man blev ganska klok”. En konsekvens var att han lämnade den ytliga modevärlden.
– Jag ringde tv-legenden Karin Falck som just då gjorde ”Tre Kronor” och sa att jag behövde byta jobb och att jag gjorde vad som helst bara jag fick gå bredvid henne och lära mig allt.
Det slutade med att Magnus blev regissör för ”Tre kronor”-serien. Nu handlade det inte om att sälja produkter längre, nu handlade det om verkliga livet.
– Jag tog det jobbet väldigt seriöst. Jag var så utsvulten på allvar.
En av hans insatser som regissör var scenen där karaktären Bimbo omkommer i en busskrasch, och visas blödande i ett ras av sten. Aftonbladets läsare har röstat fram den händelsen som det mest sörjda dödsfallet i svensk tv-dramatiks historia.
Privat resulterade terapin i att Magnus sålde tvårummaren på Karlbergsvägen 51, där alldeles för många minnen satt kvar i väggarna. Istället köpte han ett gammalt trähus och började renovera. Han längtade efter genuin snällhet, och fann den på en läderklubb.
– Det första jag tänkte var: ”Shit, jag kollar på en kines”. Jag hade alltid föreställt mig själv med en svensk snubbe.
Men thailändaren Leck Tear hade en utstrålning som Magnus Skogsberg hade saknat och drogs till. De gifte sig 1999 och skapade rubriker när de poserade som det enda homosexuella paret i en klädkampanj för butikskedjan MQ 2005. Sedan han tog efternamnet Skogsberg-Tear har Magnus lättare kunnat plana ut sin bergochdalbana.
– Det händer någon när man lever med någon som är buddhist sedan födseln. När jag blir tungsint och svensk kan Leck påminna mig med ordspråk som: ”var glad för det du har inte ledsen för det du inte har”.
Magnus härmar sin mans brytning på ett sätt som, enligt honom själv, är precis på pricken.
– De har så många ordspråk i Thailand som är så söta att man går sönder, och de lever verkligen efter dem.
Buddhismens synsätt stämde även överens med hans nya insikter om att döden är en naturlig del av livet.
– Västerlänningar är ofta så upptagna av sin egen betydelse att de skjuter döden ifrån sig. Men det är bara ett sketet jordeliv, som min styvfarsa sa.

Det här är bara ett urklipp från intervjun med Magnus. Läs hela intervjun i QX november här: Ladda ner QX november som PDF