Veteranen och debutanten i Vasaloppet

Martinus Rönnerman ligger på rygg. Hans hjärta slår med 167 slag i minuten. Med en grimas lyfter han en medicinboll upp mot fötterna, och ner igen, och upp igen. I högtalarna dunkar ”I promised myself”.
Det är tre veckor tills han startar i sitt livs första Vasalopp.
Martinus är inte ensam. Rekordmånga väntas delta i den 90 kilometer långa kraftprövningen, från Sälen till Mora, för att fira Gustav Vasas flykt från dansken. En orsak lär vara den långa och snörika vintern.
Martinus gav sig ut i skidspåret i december, med motivationen ”kan man göra ett triathlon, kan man åka ett Vasalopp”. Som längst har han åkt fem mil, men han är inte rädd för de sista fyra som krävs för en fullbordad Vasa.
– Efter fem mil har man ju kommit mer än halvvägs. Resten sitter i huvudet, säger han. Jag tror på att sätta upp ett mål, och sen bara göra det.
Vasaloppet är inte det enda målet för Martinus. Innan året är slut ska han ha cyklat de 300 kilometerna runt Vättern, klarat av Vansbrosimningen på 3 km för sedan avsluta med Lidingöloppet i september. En Svensk Klassiker. En bragd som för tankarna till en trimmad Gunde Svan.
Martinus ser mer ut som en IT-kille. Dessutom, berättar han, har han ingen idrottsbakgrund.
– Jag började träna hårt för två år sen. Jag tyckte att jag hade så mycket tid som bara försvann utan att hamna på något konto, så att säga. Så jag investerade den tiden i träning. Att ha gjort en Klassiker är något som ingen någonsin kan ta ifrån en.
Vad är det jobbigaste du gjort hittills?
– Min första halvmara var jobbig.
Tre pass skidor, två pass gym. Hur hinner du med fem pass i veckan?
– Det går. Jag känner inte att jag offrar någon fritid. Tvärtom hade jag inte orkat jobba tio timmar om dagen, om jag inte hade tränat. Men jag är ingen kostfascist, och jag för inga träningsprotokoll. Träningen får inte ta över för mycket.
En gång i veckan träffar Martinus sin personlige tränare John, som lägger upp träning och pushar ut det sista. Idag är en sån dag. John, kommer in med två kettlebells, klotformade vikter med handtag, som han plonkar ner i golvet.
– Det är såna som Sylvester Stallone kör med i Rocky V, säger han och skrattar. Det vi gör nu är att bygga upp bålstyrka. Det är bra när man ska staka.
Martinus sätter igång. Det ser vingligt ut. Jag frågar honom hur han känner inför det faktum att en av tio som startar i Vasaloppet inte kommer i mål.
Han rycker på axlarna.
– Jag kan inte tänka på vad som händer om jag inte orkar. Jag tänker ta mig runt. Måste jag bryta, då är det bara att gilla läget och se framåt.

Någon som kommit i mål inte mindre än 22 gånger är Birger Fält. För honom är första söndagen i mars den enda dagen på året då han vaknar halv fyra på morgonen, utan att ställa väckarklockan. Han sover alltid i Mora, och åker de nio milen till Sälen med buss medan han tänker på hur han stakar sin väg tillbaka. Innan start besöker han stenen där alla vinnarnamn står ingraverade.
Han har gjort så sedan han var 18 år och tävlade för Bollnäs skidklubb. I år är han 41 och gör sitt 23:e Vasalopp.
– Jag bestämde mig för att åka när jag var åtta, nio år. Vi tillbringade alltid sportlovet i Fjällnäs. Vi åkte alltid hem på söndagen, men lyssnade först på Vasaloppet på radio. Jag kör fortfarande med radiolurar i när jag åker, säger Birger Fält.
Den enda starten han varit nära att missa var för två år sedan, men botades med en rejäl whiskeykur.
– Att åka Vasaloppet har blivit tradition. Det är nog bara växthuseffekten som kan hindra mig.
När slutar du?
– Aldrig. Bengt Eriksson, som kom 2:a 1958 fyller 80 år i år, och har åkt varje Vasa sen 1953. Så jag har minst 30 år kvar.
Statistiken kommer på automatik, som när Stefan Holm rabblar höjder. Som 18-åring vann Birger 48 000 kronor i frågesporten Kvitt eller dubbelt på ämnet Vasaloppet. Vissa nätter drömmer han om att stå vid startlinjen och plötsligt märka att han inte har några skidor, andra nätter om att snön plötsligt tar slut i Evertsberg.
– Man kan säga att Vasaloppet… är en rätt stor del av mitt liv.
Vad finns det mer för utmaningar du vill ta dig an?
– Jag vill springa ett sexdagarslopp. Man har 144 timmar på sig att komma så många varv man kan på en 400-metersbana.
Birger har redan prövat på ett 24-timmarslopp. Då hann han 13,5 mil. Något i rösten säger att han inte är helt nöjd.
– Nej, jag fick problem med blåsor under fötterna, så jag fick vila någon timme. Eller, jag är väl inte missnöjd men… äsch. Nästa gång jag gör det ska det bli betydligt mycket bättre.

Birger och Martinus träffas för första gången i motionsspåret i Ursvik utanför Stockholm, för att fotas och åka ett lätt pass: två mil stakning. Martinus Fischerskidor är splitternya och nakna, Birgers är täckta av klistermärken från de senaste fem starterna.
– Jäklar… hur många lopp har du gjort? säger Martinus när han ser Birgers skidor.
– Hehe, jo, det är en del. Vilket startnummer har du?
– 16 000 någonting.
– Hehe, ja, då får du öva på att ropa ”ur spår”, säger Birger som startar som nummer 5705.
– Jo, det blir många att åka om.
De har olika bakgrund och förutsättningar, hälsingen och citykillen. Men de går på samma bränsle: att alltid testa sina gränser. Som om de vore det mest naturliga i världen.

Artikeln publicerades i QX mars 2010:Ladda ner som PDF här

Birger Fält.
På Qruiser (skicka uppmuntrande mess!): biran.
Ålder: 41. Bor: Stockholm. Yrke: Balansavräkning på Svenska Kraftnät.
Gör sitt 23:e Vasalopp.

Martinus Rönnerman.
På Qruiser (skicka uppmuntrande mess!): pillsbury_1.
Ålder: 32. Bor: Stockholm. Yrke: PR-konsult på Kreab Gavin Anderson.
Gör sitt första Vasalopp.

Vasaloppet
När: Första söndagen i mars
Sträcka: 90 kilometer från Sälen till Mora.
Anmälda åkare: 15 900, bland dem det pensionerade norska OS-monstret Thomas Alsgard som jagar den enda medalj han inte vunnit.
Flest segrar: Nils ”Mora-Nisse Karlsson med nio stycken.
Bäst tid: Peter Göransson (3:38:57, 1998)