Kvällen inleddes med att REA-gänget hälsade välkomna. Ola Forsmed fick som ”bögen i Rederiet” mest applåder av de fyra i komikertruppen. Därefter tog Prides ordförande Peter Rimsby över och berättade med stora gester och hög röst om Storbritanniens och Frankrikes steg framåt i HBT-sammanhang. Men han talade även om Litauen och Rysslands stora steg bakåt, och därmed om hur viktigt Pride faktiskt är när världen ser ut som den gör.
Därefter intog Stockholm Prides festivalchef Jörgen Eriksson scenen och berättade öppenhjärtigt om sin hivdiagnos och att hiv händer här och nu, och det är viktigt att bryta ignoransen kring hiv. Han avslutade:
– Jag är inte min sjukdom. Jag är Jörgen, jag är pappa och jag är festivalchef, sa han till publikens applådåskor. Otroligt starkt och fint.
Sedan var det dags för den amerikanske ambassadören i Sverige som talade om alla viktiga steg USA:s president Obama gjort för HBTQ-rörelsen i det stora landet i väst.
Kvällens största applåder kom dock under invigningstalen. Birgitta Stenberg och Alexander Bard gjorde nämligen avtryck som Stockholm Prides dynamiska invigningsduo. Efter att Alexander inlett med att han ”aldrig stått bredvid en sexigare kvinna” tog Stenberg rodret och hyllade HBTQ-familjen som stöttat henne sedan fyrtiotalet då hon tvingades leva i hemlighet med sin sexualitet. Hon fortsatte med att trycka på Pridefestivalernas betydelse med tanke på hur det ser ut i länderna i öst och att polygama fortfarande inte har några juridiska rättigheter.
-Låt oss älska och leva gränslöst, avslutade hon sitt tal.
Alexander Bard tog sedan över och uttryckte sin besvikelse över landet som omfamnat honom, hans musik och böcker. Han berättade om hur unga bögar torteras inför videokameror i filmer som hamnar på nätet för att avskräcka andra unga att leva ut sin sexualitet.
– Var är Reinfeldt och Stefan Löfvén? frågade sig Bard. Varför är Mona Sahlin och Birgitta Ohlsson ensamma i att ta ställning? Publiken applåderade och ropade bravo.
Bard efterlyste också att idrottsrörelsen tog ställning mot Rysslands homo. bi. trans och queerhets. Att det nu är dags att visa allvar med alla stora ord om acceptans och öppenhet.
Nu när OS i Sotchi närmar sig så menar Alexander Bard att det blir extra viktigt att visa var man står. Som svensk skäms han över OS-kommitens tystnad nu när Putins drömprojekt närmar sig. Han utmanade svenska olympier att våga bära Prideflaggan under OS och att tåga in i stadion under öppningsceremonin hand i hand, man med man, kvinna med kvinna.
– Vi måste lära oss av historien. Låt oss inte upprepa det som skedde i Berlin under OS 1936. Låt detta OS inte bli en plattform för hatets ideologi.
Han avslutade med en önskan om att vi ändå ses under Pride i Moskva om hundra år.
– För vi ger oss aldrig!
Publiken applåderade länge och väl till ett av de bästa och mest brännande talen vi hört i en Pridepark.
Janet Leon fortsatte sedan invigningsgalan med ett snyggt framförande av Pridelåten New Colours och sedan blev det avslutningsallsång med Anders Lundin och Katrin Sundberg som Lotta Engberg.
Under kvällen uppträdde även REA-gänget med en del parodier, Sean Magnus bjöd på sina välbekanta mysmelodier, Rickard Wolff sjöng lite franskt och vackert och Zacharias Blad sjöng sin YouTube-hit Jag är gay.
Amanda Jensen ska snart inta scenen med sin konsertafton. Bilder i morgon.
Uppdaterad 2018-03-16
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
