Tre röster inför finlandssvenska Regnbågshelgen

Pride 2015

Hur kommer det sig att du efter 10 år i branschen beslutade dig för att ge ut en soloskiva?
– Jag har skrivit egna låtar ända sen jag har varit 10 år gammal. När jag började jobba med FORK och vi gjorde första skivan “Games We Play” så bestod den till hälften av egna låtar och till hälften av covers. Jag gillade hela processen med att skapa och producera egen musik. En av de låtar jag skrivit, “Try To Forget Me”, blev nominerad i Contemporary A Cappella Recording Awards i USA. Den erfarenheten gjorde mig mera självsäker som låtskivare och jag började skriva mera eget material.

– År 2011 for jag till Austin, Texas, och var där i två månader. Träffade nya människor, lirade med olika musiker, tog semester helt enkelt. Sedan började något sakta mogna fram. Det var efter Voice Of Finland samma år som jag tog kontakt med Kalle Chydenius, Kalle Koivisto och Anni Mattila och vi började jobba ihop på de låtar som hade mognat i min bordslåda sedan 2008.

Sångerna handlar ju mycket om att finna sin egen styrka, Hur har du funnit din?
– Jag har lärt mig att acceptera min känslighet och det har blivit min största styrka. Jag har gått igenom en massa sorg och har vuxit till en empatisk och målmedveten kvinna. Alla svårigheter och motgångar har jag bearbetat, också genom mina texter. Hoppas att nån annan också berörs och får styrka av mina erfarenheter som jag beskriver i mina låtar.

Är det något du vill hälsa speciellt till dina hbt-fans?
– I min låt Invincible sjunger jag: ”we’re stronger together, through all kinds of weather” – Tillsammans är vi starka och kan göra förändringar i människors attityder genom kärlek och acceptans. Genom acceptans kan vi vara oss själva med stolthet. Jag går med er i Pride tåget varje år. För jag tror på kärlek och jämnställdhet.

I din bok ”Falla och tala” är det många av berättelserna som handlar om homosexualitet. Är det lättare att skriva om ämnet i dag än då du debuterade för tjugo år sedan?
– Vid tiden för min debut skulle jag aldrig ha skrivit om homosexualitet. Sådant var tabubelagt i mitt hem och i min närmiljö under mina pojk- och ungdomsår. Tystnaden bröts långsamt i mitt fall. I Falla och tala, min åttonde skönlitterära bok, har jag sent om sider låtit queera röster och dito teman komma till uttryck.

Du har gett ut boken på eget förlag. Hur tror du litteraturen i allmänhet påverkas då allt fler ”vanliga” människors texter är tillgängliga via bloggar etcetera?
– Det skrivna ordet lever i en brytningstid. Allt fler skriver, medan allt färre läser. Allt färre förstår vad de läser. Vi får troligen se färre pappersböcker och fler e-böcker och nätpublikationer i framtiden. Den som önskar synlighet för egna texter har i dag många fora till sitt förfogande. Samtidigt blir det svårare att bli utgiven på förlag. Jag välkomnar mångfalden av texter på bloggar et cetera. Men det publiceras förstås även allt fler dåliga texter. Som etablerad författare vänder jag mig alltid till en förlagsredaktör eller en litteraturintresserad vän för att få synpunkter på mina texter före de går i tryck.

Behövs det verkligen en finlandssvensk regnbågshelg och i så fall varför?
– Jag har aldrig deltagit i en finlandssvensk regnbågshelg, men deltagarnas entusiasm har inte undgått mig och mitt svar på frågan är: ja. Jag tänker att den finlandssvenska regnbågshelgen är ett utmärkt tillfälle för många deltagare att utveckla sina multisolidariska egenskaper. Ensamma, blyga och skamskadade ungdomar borde mer lockas in i gemenskapen.

Du var en ensam tonåring har du sagt. Var det det som fick dej att bli komiker?
– Det hjälpte säkert till, jo. Jag har väl alltid haft ett behov av bekräftelse, att bli sedd och hörd, men det utvecklades antagligen i större grad under tonåren, då så mycket annat av personligheten också utvecklas.

Får man skämta om homosexuella om man inte själv är det?
– Det får man, men det är kanske inte så kul. Det är ett känsligt ämne, brukar folk säga för att generalisera. Men det blir ju känsligt på grund av allt hat och all homofobi som funnits genom historien, och varje skämt om en utsatt grupp kan lätt tolkas som ett ställningstagande mot denna grupp. Då är det ingenting att skratta åt längre. Men jag tycker att god humor ska kunna ta itu med också känsliga ämnen, och väcka tankar som kanske inte tänkts så ofta. Jag skulle väl kunna förenkla det och säga att man får skoja om vad som helst, så länge ens intentioner är goda och man vet vad man pratar om.

Många säger att det är lättare att vara öppet hbt i en storstad som Helsingfors. Hur tror du det är i en by som Pensala idag om man skulle komma ut ur skåpet?
– Jag vill ju tänka att det skulle vara bättre än det var för 30 år sedan. Eller till och med bättre än för 10 år sedan. Jag tror att ungdomen har lättare att acceptera hbt-personer nuförtiden. Ungdomar har idag i större utsträckning växt upp i en värld där t.ex. homosexualitet setts som något vanligt och acceptabelt. Men nu bor det ju inte så många ungdomar på landet, befolkningen är i genomsnitt ganska gammal. Så det skulle antagligen pratas och skvallras i gårdarna bland äldre människor som inte har något bättre att prata och skvallra om. Men då får man minnas att dessa människors åsikter inte har någon betydelse. Världen går åt rätt håll, det ser vi hela tiden, och det blir glesare och glesare mellan folk som motsätter sig exempelvis samkönade äktenskap. Så i slutändan lär väl det gamla gardet också få ändra åsikt. Eller så försvinner de den naturliga vägen, som människor på ålderns höst brukar.

Regnbågshelgen är mer än en helg och redan på onsdag 14 oktober får man träffa författaren Thomas Brunell. På lördagen ser vi Mia och Alfred på huvudfesten. Se hela programmet i QX GayMap.
Tips för intresserade från Sverige: Mamma Mia visas fortfarande i Helsingfors på Svenska teatern. Kvällsföreställning fredag 16:e och för dig som passar på att helgkryssa är det två föreställningar under lördagen den 17:e. Bra kombo för en höstskön Pride-feeling!