Gaykrogar nobbar Pride

Bara två av stadens gayställen finns med bland de fem restaurangerna på Stockholm Prides festivalområde i Kungsträdgården: Torget och Zipper.

Tidigare Pride-restauranger som Mälarpaviljongen, Chakula, Monarki och Koloni har av olika skäl valt att avstå.

Arto Winter på Mälarpaviljongen är en av dem som tackat nej till Pride.

– För vår del var Prides erbjudande för dyrt, för oklart och kom för sent. Sådant här måste vara avklarat i mars-april, innan den hektiska sommarverksamheten sätter i gång. Bara att få utskänkningstillstånd tar en månad, säger han.

Det var först den 4 maj 2011, med knapt tre månader kvar till festivalen, som Stockholm Pride via sin hemsida och e-post släppte frågan till krögare och klubbägare: för en summa av 200 000 kronor och en provision till Pride på 25% av all föräljning kunde få en plats i Kungsträdgården.

– Det är en hutlös summa. Vi räknade ut att restaurangerna skulle behöva sälja för mer än 1,5 miljon under veckan för att ens gå jämt ut, säger Kenneth Hallström, ordförande i företagarföreningen Stockholm Gay Life, som från början skötte förhandlingarna med Stockholm Pride.

Hallström jämför med matfestivalen Smaka på Stockholm, där en krögare betalar 20 000 kronor per dag för samma yta, med mindre provision till arrangörerna och större möjlighet till vinst.

Stockholm Prides verksamhetschef Magnus Ask motiverar priset med att årets gratiskoncept inneburit att festivalen behövt täcka upp pengar som tidigare tjänats på biljettförsäljning.

– Pengarna måste in och de som betalar får vara med. Däremot verkar många inte ha uppfattat att priset var förhandlingsbart, säger Magnus Ask.

I det första brev som Pride skickade ut stod inte heller att priset var förhandlingsbart. Det lades till på festivalens hemsida först senare.

– Vi såg att vi kanske inte varit tydliga från början, säger Magnus Ask.

Årets upplägg är orimligt, enligt Mälarpaviljongens Arto Winter:

– Att intäkterna från dogtagen försvinner kan inte läggas på restaurangerna. Alla gayställen är inte så stora att de har de marginaler som krävs. Och vem har tid att börja förhandla i maj?

Magnus Ask menar att krögarna varit sena att svara på sena att svara på Prides förfrågan och att förhandlingarna tagit lång tid eftersom krögarna förhandlat genom Stockholm Gay Life.

– Hade var och en förhandlat enskilt hade det gått smidigare, säger Magnus Ask.

Enligt Arto Winter och Stockholm Gay Life, ska ett försök till förhandling inletts redan hösten 2010, men då mötts av svalt intresse.

Anledningen till att krögarna velat förhandla gemensamt var att undvika ”förra årets kaos”, där avtal omförhandlats vartefter. Det resulterade i en tvist om kontraktsbrott mellan Pride och restaurangerna Chakula och Koloni som ännu inte är löst. Det ledde även till att hyran för de olika restaurangerna varierade kraftigt.

Även i år lär krögarna ställa upp under olika förutsättningar: sedan förhandlingarna via Stockholm Gay Life gått i stå har nämligen var och en fått förhandla på egen hand. En av de krögare som nått ett avtal är Torgets Nicklas Ottosson.

– Det har varit en del turer, men nu har vi landat i något som båda är nöjda med, säger han.

Samtidigt tycker han att det är synd att inte fler hbt-orienterade krögare syns under Pride, en åsikt han delar med Stockholm Gay Lifes Kenneth Hallström.

– De traditionella gaykrogarna är viktiga för att besökarna ska känna igen sig i festivalen, särskilt nu när det är ett öppet parkområde.

De övriga restaurangerna på parkområdet är Café Opera, Victoria och Spejaren.