Obehagliga tongångar om ”Lesbiska spöken”

QX.se Ledare

Medan Tiina Rosenberg anklagas för att anse att kvinnor som har sex med män är könsförrädare kallades Sofia Karlsson enbart ”karriärist”.
Omedelbart känner jag historiens vingslag. För visst har frågan om lesbiskas roll i kvinnorörelsen varit känslig under lång tid. Såväl internt som externt.
Skräcken för lesbiska kopplingar var ungefär lika stor i kvinnorörelsen som inom idrotten: nej, nej – det finns inga fler lesbiska inom damfotbollen än i konstsim! Nej, nej -kvinnorörelsen är inte lesbiska manshatare, det är ”vanliga” kvinnor som är med. Samma sorts tankegods har synts även inom kyrka, polis och militär och nu även inom politiken. Det är slående hur få öppet lesbiska som finns i det svenska politiska livet. Attackerna på Tiina och Sofia kan kanske vara en av förklaringarna till detta.
Varken idrotten eller (delar) av kvinnorörelsen verkar, om man nu skall tro mediarapporteringen, helt ha tagit steget vidare från den defensiva inställningen som blir skrämmande lik klassisk homofobi. Inte skräck för lesbiska individer utan en taktisk grundad skräck för att associeras med lesbiska.
Det lesbiska spöket tas fram i maktstrider och lesbiska hålls kvar i garderoben för att inte skada ”saken” – vare sig det handlar om yrkesliv, idrott eller kvinnokamp.
Långt ner i mörkret göms så sanningen; att kvinnor som älskar kvinnor alltid har varit en avgörande del av kvinnorörelsen allt från suffragetter till dagens queerfeminister. Och detsamma gäller såväl kyrka, polis, militär som idrotten.
Att säga detta och att tolka de mediala attackerna på två HBT-företrädare för det nybildade partiet betyder inte att jag påstår mig veta sanningen om Ebba Witt-Brattsröms och Susanne Lindes offentliga kritik av Tiina Rosenberg eller Sofia Karlsson.
Tiina Rosenberg kan mycket väl vara en professorstyp som sätter sig på höga hästar och gör korvmos av meningsmotståndare baserat på att dessa inte har nog akademiska poäng. Och visst kan Sofia Karlsson tänkas vara karriärist. De av oss som inte varit engagerade i Feministiskt initiativ vet ju egentligen inte vad som skett bakom kulisserna och absolut inte vad som sagts och i vilket sammanhang vid de slutna styrelsemötena. Det hela handlar därmed bara om rykten och skvaller.
Det intressanta är dock att det blir så obehagligt tydligt hur det lesbiska spöket använts denna gång. Media förenklar för att ”förtydliga” och förenklar bäst gör man om man använder kollektiva förutfattade meningar. En sådan är just att lesbiska är manshatare per definition och att hederliga ”vanliga” kvinnor inte får utrymme när de manhaftiga fruntimren tar ton. Denna bild målas upp så snart en kvinnorörelse växer sig stark.
Inte förvånande att så få lesbiska vågar vara öppna i politiken. Inte så konstigt att öppet lesbiska är så få, inte bara i HBT-världen, utan även i den medialt synliga kvinnorörelsen och definitivt i det politiska livet.
Oberoende av om man sympatiserar med Feministisk Initiativs sexualpolitik, syn på jämställdhet och hur detta skall lösas. Och oberoende av om Tiina är en buffel eller ej, så är det ytterst allvarligt när feminister som Ebba Witt-Brattsröm och Susann Linde tar till detta det lesbiska spöket i en intern partistrid.
Förhoppningsvis gör det som nu hänt lesbiska bara argare och får redan politiskt engagerade kvinnor att ta steget ut i öppenhet. Och förhoppningsvis lyssnar ingen längre på talet om lesbiska spöken och den skada de gör ”saken” genom sin blotta existens.
Förhoppningsvis kan istället en debatt föras med och mot FI som bygger på deras politik och inte skvaller om vad dess lesbiska företrädare sagt vid interna diskussioner.

Publicerad: 2005-09-13 11:20:50