Edward Summanen: Var går gränsen för trakasserier i feminismens namn?

Jag vet inte vad jag ska kalla dem. Anti-transrörelsen? TERFs? Människor som hatar transpersoner? Själva kallar de sig ofta för transkritiska eller andra ord på temat “vi som inte tror på transideologin”.

Vad jag däremot vet är att de ständigt pushar gränser och alldeles för ofta kommer undan med det utan att få kritik. Ett exempel är gruppen XXantippas Vrede, som presenterar sig som en feministisk förening som är emot alla former av förtryck. Förutom förtryck av transpersoner såklart. På deras hemsida använder de en taktik som förekommit i Norge och Storbritannien under några år för att tysta transpersoner i det offentliga samtalet: att konsekvent använda fel pronomen om transpersoner. XXantippas Vrede beskriver dessutom en enskild transman med orden ”Alla som har en grundläggande kunskap om människors kroppar och fortplantning vet att [personens för- och efternamn] är en kvinna som önskar att hon vore eller möjligen tror att hon är man.” Det bär mig emot att citera dessa ord, för jag vet att de gör många transpersoner illa berörda. Samtidigt behöver fler förstå vad som pågår och hur illa det är, och därför har jag valt att ha med meningen i den här texten.

På hemsidan går även att läsa att XXantippas Vredes förståelse av ordet kvinna är en “vuxen person av honkön med betoning på biologiskt kön”. De reducerar därmed kvinnor till att vara rättighetsbärare enbart utifrån sin förmåga att producera ägg eller råka ha en uppsättning med XX-kromosomer.

I andra länder finns exempel på personer (oftast ciskvinnor) som i feminismens namn motarbetar transpersoner genom att använda gamla förnamn, sprida äldre foton eller häckla personens utseende. Hur människor reagerar på att inte få sin könsidentitet respekterad eller få sitt privatliv uthängt varierar, men för de flesta transpersoner är det jobbigt och påfrestande, och kan leda till att man inte vågar yttra sina åsikter av rädsla för konsekvenserna. Denna form av trakasserier och kränkningar blir därmed ett sätt att undergräva demokratin. Rent krasst är det ytterligare ett sätt för cispersoner att befästa sin makt över transpersoners liv.

Att andra använder ens rätta namn och rätta pronomen minskar faktiskt depression och självmordstankar hos transpersoner som grupp. Och vad händer när man utsätts för det motsatta? Jo, det kan vara påfrestande och bidra till att man mår dåligt på olika sätt. Strategin att medvetet felköna transpersoner är därmed ett försök att skada transpersoners hälsa.

Dramatiskt? Ja, men det här är allvarligt. Det här handlar inte “bara” om cispersoner som upplever sig ha rätt att vägra respektera transpersoners könsidentitet. Utan vi pratar om en organiserad rörelse som genom sitt agerande både tystar och skadar transpersoner.

XXantippas Vrede är för övrigt en av medlemsorganisationerna i Sveriges Kvinnoorganisationer, vilka beskriver sig som en paraplyorganisation för kvinnorörelsen i Sverige. I folkmun ofta för sitt tidigare namn: Kvinnolobbyn.

Sveriges Kvinnoorganisationer är inte direkt kända för att brinna för transpersoners hälsa och rättigheter men att ta in medlemsorganisationer som är så här pass öppna med sin extrema hållning i transfrågor, det är ändå något nytt. Rimligtvis borde det väcka funderingar hos övriga medlemsorganisationer om sammanhanget man är med i, och en vilja att titta närmare på vad såväl denna som vissa andra kontroversiella medlemsorganisationer faktiskt står för. Kanske kan detta även leda till reflektion hos myndigheter och organisationer som samverkar med Sveriges Kvinnoorganisationer, ger bidrag till deras medlemsorganisationer eller har dem som remissinstans. Hur ställer sig övriga organisationer till den här utvecklingen? Är det här att respektera demokratins idéer, som jämställdhet eller förbud mot diskriminering? Är det här verkligen förenligt med principen om alla människors lika värde?

Jag hoppas att detta inte blir ännu en gång där de negativa konsekvenserna för transpersoners liv och rättigheter går obemärkt förbi, utan att det här leder till faktiska diskussioner om var gränserna går. Att många sätter ner foten och säger att “nej, den här typen av respektlöshet och kränkning tolererar vi inte”.