Låt EU-polis skydda Prideparader

Därför var misslyckandet stort för Serbien när Belgrads Pridetåg i september åter ställdes in. Än en gång fick en demonstration för mänskliga rättigheter stå tillbaka med hänvisning till deltagarnas egen säkerhet. Det är ett ynkligt men återkommande argument i länder som vill tillhöra det moderna Europa. När Prideparaden i Ukrainas huvudstad Kiev ställdes in 2012 uttalade medarbetare i Amnesty international att det redan från början varit tydligt att polisen i Kiev inte ville att marschen skulle genomföras.

Dessa händelser följer ett välkänt mönster för dem som verkar för sexuella och reproduktiva rättigheter i Östeuropa. I länder där fri- och rättigheter på andra områden tar stora kliv framåt respekteras utsatta gruppers mötesfrihet fortsatt inte. Nästan alltid döljs intoleransen bakom argumentet att minoritetens säkerhet inte kan garanteras. Och där Prideparader väl tillåts väntar inte sällan hot och våld den som vågar manifestera kärleken på gatorna. Bara en kort flygtur från oss själva är nationella polismyndigheter år 2013 fortfarande oförmögna att skydda de grupper som allra mest behöver skydd.

Självfallet ska demokratiska stater själva kunna upprätthålla de mänskliga rättigheterna. För förändring på sikt gör Birgitta Ohlsson ett stort och enträget arbete för att stärka granskningen av de mänskliga rättigheterna hos EU-medlemmar och potentiella medlemsstater. Men fram tills dess att förändring sker måste mötesfriheten kunna skyddas på annat sätt. Därför föreslår vi införandet av europeisk insatsstyrka som en ny enhet inom Europol. Den ska med kort varsel kunna sättas in för att upprätthålla trygghet i det offentliga rummet efter begäran från EU-länder eller kandidatländer till EU.

Styrkan ska bestå av kvalificerad polisiär personal anställd under liknande former som hjälparbetarna i dagens International Humanitarian Partnership. En sådan pooling av resurser har ett europeiskt mervärde i att en förmågeförbättring uppnås samtidigt som de deltagande länderna till en lägre kostnad ges möjlighet att klara av tillfälliga toppar i efterfrågan på polisiära resurser. Nyligen anordnades den första Prideparaden i Montenegros huvudstad Podgorica, under denna valde man att sätta in en massiv polisstyrka för att skydda demonstranterna. I paraden deltog även regeringens ansvarige minister för mänskliga rättighetsfrågor. I Montenegro förekom skadade, men detta är ändå ett exempel på att det går att skydda Prideparader även i Östeuropa.

Även i Sverige hotas Prideparader årligen av motdemonstranter och 2003 anföll Nationaldemokratisk ungdom paraden med stenar och flaskor och misshandlade Pridedeltagare. Hotet om våld är ett faktum och konkret skulle en europeiska insatsstyrkan innebära att ingen borgmästare eller polischef här någonsin igen kommer att kunna använda resursbrist som ursäkt för sin avslagsstämpel mot minoriteters demokratiska rättigheter.

EU har ett ansvar och en skyldighet att motverka barnsjukdomar hos Europas nya demokratier. Unionen bör sträva efter att upprätthålla de rättigheter och friheter som ännu inte respekteras. En gemensam europeisk insatsstyrka utgör en reell möjlighet att omsätta våra principer i handling.