Gaypolitiken är här för att stanna

Val 2002 – QX.se Ledare

Inför valet har de partier som har gaypolitiska grupper eller engagerade gaypositiva kandidater varit extra aktiva i såväl partiprofilering som personvalskampanjande. Årets val blev därmed ytterligare ett steg mot ett allt mer politiskt engagerat gaysamhälle. Tyvärr kan det dock konstateras att andelen lesbiska, bisexuella och transpersoner fortfarande är litet. Det homopolitiska arbetet verkar ännu så länge huvudsakligen vara ett böggöra.
Men att vi i år får fyra öppet homo- och bisexuella riksdagsmän från fyra olika partier är en otrolig framgång. Att det i ytterligare 27 valda församlingar på kommun och landstingsnivå kommer sitta öppet homo- och bisexuella innebär en viktig del i synliggörandet. Flera av kandidaterna har inte ens homopolitik som sin främsta profil. Men oberoende av hur många ”homo-motioner” de lägger fram är just deras öppenhet i det politiska livet ytterligare ett steg framåt.
Naturligtvis är det en oerhört trist förlust om vänsterpartiet tappar sitt mandat i Skåne läns västra och därmed att Tasso Stafilidis skulle åka ut.
Just nu hänger det det hoppande mandatet mellan Skåne läns västra, Kornoberg och Blekinge. Klart besked får vi först när alla post och brevröster räknats.

Tasso Stafilidis närvaro i riksdagen är en av förklaringarna till att homofrågan haft sådan hög profil de senaste åren. Om han försvinner från riksdagen innebär det ett stort avbräck i kontinuiteten. Den självklara arvtagaren av/alternativt medkämpen i Tassos arbete i riksdagen ser ut att bli Martin Andreasson genom hans höga gayprofil i valkampen och hans långa engagemang i RFSL och Homo- Bi- Transliberalerna.

Förutom de öppet homo- och bisexuella riksdagsmännen, har flera personer med ett starkt engagemang i homofrågor också kommit in i riksdagen. Folkpartisterna Karin Pilsäter och Helena Bargholtz finns med fyra år framåt, liksom socialdemokraten Hillevi Larsson, moderaterna Lars Lindblad, Gunnar Axén och Per Bill.
Ny kämpe blir utan tvekan Gustav Fridolin. Riksdagens yngste politiker som under Stockholm Pride bland annat presenterade ett transpolitiskt program. Eftersom Åsa Domei tar plats i riksdagen representerandes Uppsala kommer nu även Yvonne Ruwaida att sitta kvar i riksdagen för miljöpartiet.
Av allt att döma blir det även en socialdemokratisk regering. Och att såväl Mona Sahlin som Thomas Bodström sitter kvar. Därmed kan man anta att adoptionsfrågan löses enkelt, liksom att grundlagskyddet röstas igenom en andra gång och Sverige följer det sydafrikanska exemplet att inkludera oss i grundlagen. Arbetet för att snarast pressa igenom en ny och värdig smittskyddslagstiftning liksom avskaffandet av bastuklubbslagen står på dagordningen och att skyndsamt utreda de tveksamheter som finns kring faderskap och föräldraskap vid assisterad befruktning.
Och så är det bara att ta nästa logiska steg – att under mandatperioden driva igenom att ett könsneutralt äktenskap införs i Sverige. Och självklart att fortsatt stärka synligheten och verka för attitydförändring.
Så långt ser det just nu bra ut.
Men valet gav även en unken och oroande eftersmak. I 20 kommuner har Sverigedemokraterna tagit totalt 36 mandat. Två av dem i Sveriges tredje största stad – Malmö. Utbrytarna Nationaldemokraterna tog två mandat i Haninge.
I Karlskrona försökte öppet nynazististiska partiet NSF ta sig in – men föll lyckligtvis pladask i dypölen. Totalt har ca 40 000 personer i Sverige röstat på de högerextrema och främlingsfientliga partierna.
För att göra en lätt haltande jämförelse så är antalet öppet homo- och bisexuella i valda församlingar idag ca 32 personer – med klart mer makt och möjlighet att utveckla samhället. Men vi är trots allt numerärt färre än de högerextrema.
Klart är att de främlingsfientliga partierna nu etablerat sig i svensk lokalpolitik. Partierna utgör naturligtvis i första rummet ett hot mot människor som har någon form att rötter i andra länder. Men de är dessutom alla uttalat anti-homo. I deras drömvärld ges lika lite respekt för samkönade par och homo-transpersoner som i kristdemokraternas. I deras kultur blomstrar homohatet och våldet som riktar sig mot enskilda bögar, flator och transpersoner.
Deras framgång i valet måste få alla demokrater att vakna till liv. De som inte röstade i kommun, landstings eller riksdagsvalet den 15 september bör sitta med skammen. Med dryga 20% som avstår från att rösta får extrempartierna ökat manöverutrymme.

Gaypolitiken har dock genom årets val kommit för att stanna. Nu ser vi fram emot fler gayavdelningar i partierna och att inte minst lesbiska hittar till det partipolitiska arbetet och att de som är där redan, kommer ut!

Publicerad: 2002-09-16 17:30:04