Kristdemokraternas ökenvandring börjar i Malmö

Val 2002 – QX.se Ledare

Våren har varit tuff för kristdemokraterna. Riksdagen och kanske även smarta socialdemokratiska strateger har provocerat det i grunden högerkristna partiet att bekänna färg.
Den snälla och alltigenom etiska Alf Svensson tar fram storsläggan som värsta amerikanska pingstpastorn.
När riksdagen debatterar ett hetsförbud, då faller fernissan från den tidigare nedtonade kristna högern. I en helt ofattbar kampanj samlas ledare för en lång rad frikyrkor till frösvar för Förkunnelsen. Det kristdemokratiska partiet känner sig manade att ansluta sig och tar sitt första steg bort från sina nyvunna väljare.
Alf Svensson skall för dessa vara den goda Pastor Jansson, som vill alla gott. Pastor Jansson hytter inte med Bibeln, det är inte hans roll för den sekulariserade svenskheten.
Kd-politikerna engagerade sig intensivt för att förhindra att homosexuella i grundlagen skyddas mot hets.
Krisdemokraterna anser att om lagen antas en andra gång i höst så kommer predikanter av skilda slag inte längre kunna läsa innantill i Bibeln. De kommer inte kunna läsa högt:
”Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.” (3:e Mosebok 20:13)
Den kristna, bokstavstrogna högern, bävar över den svenska statens ondska att inte låta dem uppmana sina anhängare att önska livet ur aidsbögarna.

Men snälla Svensson. Tror du och dina partistrateger att alla era nytillkomna väljare är bibeltrogna? Tror ni att de snälla tanterna i Svenska Kyrkan uppskattar ert nya hatiska tonläge?

Jag tror ni gör fel. Jag tror ni har gått i en fälla. Precis lika lite som att svenskar med obehag för främlingar i någon större utsträckning röstar på Sverige-Nationaldemokrater, så kommer svenskar med obehag för homosexuella att uppskatta ditt nya tonläge. Det passar sig inte helt enkelt, Alf. Vår tradition uppskattar inte överord och vår tradition är vid min Gud inte speciellt imponerad av hatiska präster. Vi vet allt för väl vad som döljer sig bakom domderande om moralisk renhet – se bara på ”La Cage aux Folles!”, Alf.

I debatten om att förbjuda hets oroar sig Kristdemokrater för att präster skall begränsas i sin tolkning av Bibeln. De försöker framställa det som en kamp för religionsfriheten.
Falsketen lyser igenom deras vånda.
Bibeln uppmanar till en rad handlingar som sedan länge är förbjudna i Sverige.
Sverige har religionsfrihet exempelvis – något som Bibeln knappast är någon vän av. I samma mosebok som förbjuder män att ligga med män – säger Gud att den som tror på andar eller talar med ”besvärjare eller spåmän” skall Gud vända sitt ansikte mot och ”utrota honom ur hans folk”. Självaste budordet ”Du skall inga gudar hava jämte mig” är i sig lika hotat av vår religionsfrihet som Moses uppmaning att döda bögar är hotat av det eventuella hetsförbudet.
Medkristna bröder i Sydstaternas USA, 30-talets Tyskland och apartheids Sydafrika liksom medkristna bröder i Sverige använde och använder med kraft Bibeln för att motivera rasförtryck. De hittar några passande budord och hävdar sin tolkning och kräver sedan att endast den skall vara rådande.
Sverige har valt en annan väg och låter inte Bibeln eller andra andliga skrifter styra vår lag och rätt – tack gode Gud för det”!
Kristdemokraternas politiska företrädare vet allt detta – men det är valår i år. Det är då deras falsket blir så uppenbar och deras fernissa faller av – de fiskar efter anhängare bland de som ogillar homosexuella precis som Sverige- och Nationaldemokrater hoppas på ”vardagligt” främlingsskeptiska.
För att tydliggöra strategiska skillnader. Moderata samlingspartiet motsatte sig hetsförbudet (om än av andra skäl än Alf), men de har valt att inte fiska i homoföraktets grumliga vatten.

Helt nyligen förlorade kristdemokraterna i ännu en av sina hjärtefrågor; Önskan om att med lagens långa arm fördöma samkönade familjer och homosexuella föräldrar. Eller som de själva säger ”en tydlig familjepolitik”, det vill säga att medelst statens hjälp fösa in alla medborgare i en godkänd familjeform.
Alf sänds upp i riksdagens talarstol och domderar med full kraft. Barnens bästa ryter han likt en druckens envishet och som en slipad valstrateg upprepar Alf Svensson gång efter annan att riksdagsmajoriteten gick emot ”den samlade expertisen” (nota bene inte forskare, men väl det lätt luddiga begreppet expertis).
Han undviker med en lätt harkling att även kristdemokraterna gick emot denna samlade expertis. En samlad expertis som motsatte sig internationella adoptioner, men inte homoadoptioner i allmänhet. Så agerar en kyligt iskall politiker med skinn på näsan och valvind i seglen. En politiker som hänsynslöst och helt principlöst vill vinna procent på en minoritets bekostnad. En politiker som upprepar en lögn tillräckligt länge för att på det sättet få det att bli en sanning.

I den första gallupen efter adoptionsbeslutet ökade kristdemokraterna i en mätning med hela 3,1 procentenheter. En stolt Alf Svensson meddelade i Expressen:
– Och jag tror att många förvånas över att riksdagsmajoriteten gick emot en samlad expertis och beslutade att homosexuella par skall kunna prövas som adoptivföräldrar.

Under partitinget som pågår just nu i Malmö lovar han att med stärkt opinion stoppa möjligheten för samkönade gifta par att prövas som adoptanter. Hans partistrateger har sett att en majoritet av det svenska folket inte gillar riksdagens beslut. Här finns fiskar att fånga.

Men lika osmarta som sverige- och nationaldemokraterna är, lika förenklade är kristdemokraterna. Det är stor skillnad på att ogilla att främlingar tar tvättstugan eller att bögparet har barn och att sedan ge stöd till öppet hatiska politiker.

Landets befolkning kan tänka och associera och de kan lyssna och de vet när det klämmer åt på fel kroppsdelar. En familjepolitik av Svenssons mått innebär sannerligen inte bara ett hot mot samkönade par eller barn som växer upp med homosexuella föräldrar. Retoriken om ”mamma, pappa, barn” som den enda rätta och den av naturen givna familjeformen är falsk för de allra flesta i det här landet. Det är en högerkristen utopi som likt alla andra utopier avvisats av det här landets invånare. Det passar inte vårt kynne med enkla svar på livets gåtor.

För Svensson är familjen en enda form, för majoriteten i detta landet ser den ut på en rad olika sätt. Och en svartrock, med eller utan prästkrage, skall sannerligen inte berätta för oss vad som är rätt eller fel.
Och även i denna fråga noterar jag att moderaterna motsatte sig internationella homoadoptioner, men inte försöker de fiska i grumligt vatten för den sakens skull.

Svensson leder sitt parti ut i en ökenvandring. Partistrategerna kunde inte hålla emot den kristet bokstavstrogna kärnan. På samma sätt som Schyman har problem med sina utopiska kommunister, har Svensson problem med sin utopiska kristenhet. Det var endast då Alfs parti framstod som en godhjärtad och öppensinnad rörelse som de vann sina segrar. Det verkar de ha glömt helt. Och vips. Idag fredag den 27 juni publiceras i Dagens Nyheter en Temo-undersökning som säger att kristdemokraterna tappar, tappar och tappar.

Jag har tillförsikt. Vårt land vill inte ha sverige- national- eller kristdemokrater.
Jag har tillförsikt, men inte facit – det är nu valet börjar även för oss. Det är nu vi måste försvara våra landvinningar i en vuxen och klok dialog med såväl vänner som skeptiker. Det är nu det avgörs om vår klokhet skall befästa principen om alla människors lika värde, eller om vi i segerrus skall göra samma taktiska miss som allsköns ”demokrater” och inte lyssna på vad folk i allmänhet tycker och tänker. Vi skall fira segern, men vi skall också lyssna på oron och möta frågorna.

Så hjälper vi Alf att lyckas i sin ökenvandring. Långt från de beslutande församlingarna.

Publicerad: 2002-06-28 10:56:03