Förvånande broschyr från Liberman

Utan att den egentligen innehåller några osanningar förmedlar den ändå långt ifrån hela sanningen om hbt-rättigheter i Israel. Det är sant att hbt-personers rättigheter på ett förhållandevis långtgående vis respekteras av staten Israel. Det är möjligt under vissa omständigheter för samkönade par att adoptera barn exempelvis och om ett samkönat par lyckas ingå äktenskap utomlands så erkänns paret som gifta i Israel. Det finns även en lag som förbjuder diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Vad som däremot inte står är att äktenskapet i Israel är en religiös institution som inom Israel endast kan förrättas av religiösa företrädare, dvs rabbiner, imamer eller präster. Det får i praktiken konsekvensen att det är omöjligt för personer av olika religioner att gifta sig med varandra, förutom att inte heller samkönade par kan gifta sig. För alla israeliska medborgare som inte vill eller kan gifta sig religiöst återstår endast att bege sig utomlands och där hitta någon som är villig att förrätta ett borgerligt äktenskap. Först därefter kan paret erkännas som gifta i Israel. Denna något underliga ordning hör samman med att Israel har drag av att vara en religiös stat som befinner sig i samexistens med en sekulär rättsstat. Det är en ordning som kommer att bestå så länge varje israelisk regering gör sig beroende av de ultraortodoxa religiösa partierna. Israels nuvarande utrikesminister, Avigdor Liberman från Yisrael Beitenu, har visserligen visat intresse för att ändra denna ordning. Men eftersom han sitter i samma regering som två ultraortodoxa partier (Shas och United Torah Judaism) omintetgörs i praktiken alla sådana föresatser. Varken Libermans parti eller något av de andra partierna i Israels mitten-högerkoalition, förutom möjligen Labor, är dock för att utsträcka en ny äktenskapslagstiftning till att omfatta även samkönade par.

Libermans departements broschyr klingar därför en del falskt. Man bör också ha i minnet att hbt-rörelsen i Jerusalem under de senaste åren har blivit hårt ansatt av den ultraortodoxa judiska befolkningen där, som protesterat våldsamt varje gång det hållits en prideparad. Jerusalems enda gaybar, Shushan, stängde för drygt två år sedan delvis som en följd av det hårda klimatet mot hbt-personer i huvudstaden. I Tel Aviv däremot, Israels största stad, blomstrar gay- och queerklulturen och det är här som en stor del av Israels hbt-befolkning, såväl judar som araber, finner sin fristad. Några som däremot utesluts från denna fristad är de palestinska hbt-personerna på de ockuperade områdena. De är inlåsta på Västbanken respektive Gazaremsan precis som alla palestinier utan israeliskt medborgarskap. Deras situation är mycket utsatt eftersom de riskerar repression från den palestinska myndigheten. I synnerhet i det Hamas-styrda Gaza är det uppenbart farligt att uppträda öppet som homo- eller bisexuell eller transperson. Hade Israel och den palestinska myndigheten lyckats komma överens om mer öppna gränser hade situationen för dessa palestinska hbt-personer kunnat vara bättre. De hade då haft möjlighet att röra sig något mera fritt och öppet in i Israel i stället för att, som nu, inte ha något annat alternativ än att vistas illegalt i Israel om de lyckas ta sig dit. Den nuvarande israeliska regeringen har inte visat några tecken på att vilja öka rörelsefriheten mellan Israel och de ockuperade områdena för palestinier. I den förra valrörelsen talade Avigdor Liberman och hans parti Yisrael Beitenu tvärtom om att man borde isolera palestinierna ännu mera och helst även frånta en del av Israels arabiska, dvs palestinska, medborgare deras medborgarskap i syfte att försvara Israels judiska karaktär.

Det är bra att Israel erkänner vissa hbt-rättigheter. Att man från officiellt håll vill marknadsföra Israel som ett gayturistmål är inte fel det heller. Men det är också bra för alla som funderar på att åka till Israel att vara medvetna om hela sanningen och inte bara en förskönad bild av den. I det israeliska utrikesdepartementets broschyr ”Gay Rights in Israel” ägnar man sig åt att skönmåla en situation som är något mer komplicerad än vad broschyren ger vid handen.