Anna Maria gör hivmännen till människor

I medierna hade han utmålats som en person som hänsynslöst raggade sina offer på Stureplans fina klubbar i syfte att smitta andra killar med hiv. Under mötet fick hon en annan bild av honom, och därefter började hon kontakta fler av de män och kvinnor som dömts för att ha utsatt sina partners för hivsmitta, och ofta kallats ”hivmän” i medierna. Snart såg Anna-Maria Sörberg ett mönster.

– Christians historia grep mig. Han hade utmålats som en ”Hivman” men nu satt jag där på häktet med en ung man vars liv just hade rämnat, när han fick veta att han hade hiv. Han berättade om det ”radhusliv” han levt, där en sjukdom som hiv inte kunde finnas och hur han uppmanats av till exempel läkare att inte berätta om sin sjukdom eftersom det skulle göra livet svårt, säger Anna-Maria Sörberg.
Varje år tas mellan fem och åtta rättsfall upp i Sverige där hiv-smittade har haft sex utan att berätta om sin sjukdom. Lagen säger att en smittad person måste informera sin partner innan han eller hon har sex annars kan den smittade dömas till fängelse. Boken beskriver hur Sverige inför en unik smittskyddslagstiftning som Sverige motiverar genom att ha ett statiskt lågt antal hivpositiva, men där hivpositiva betalar ett högt pris som ensamma bärare av ansvaret för sjukdomen och ibland som samhällats ”monster”.

– I mitt arbete med boken kan jag inte se att det är ”viljan” att smitta andra som driver människor till att inte berätta. Det mina intervjupersoner har gemensamt, är istället att de förträngt sjukdomen, att läkarna liksom många andra råder människor att inte berätta för att sjukdomen väcker sådant stigma. Det är motsägelsefullt för det är samtidigt denna tystnad som får förödande konsekvenser för oss alla, för hur vi tittar och lever med hiv idag. Det leder till en politik som till exempel gör att hivnegativa kan fortsätta leva utan att behöva förhålla sig till sjukdomen. Jag anser att alla i högre grad måste dela på ansvaret för en sjukdom som hiv, säger Anna-Maria Sörberg.

Hon tycker också att vi vaggas in i en falsk bild av att någon annan skyddar oss. Ingen annan ska behöva ta tag i frågan, om man inte är direkt berörd.
– Jag tror de flesta vill veta om till exempel den man ska ha sex med har hiv, men vi måste titta på hur vi gör det möjligt att i ännu högre grad. Hiv måste få existera i en vardag, men med den politik vi för skapar monster av vissa människor och konsekvenserna blir bland annat att tystnaden ökar, säger Anna-Maria Sörberg.
– Jag har levt halva mitt liv i gayvärlden och här har hiv alltid varit närvarande. Men det har också hänt saker. Jag tycker att solidariteten delvis försvunnit och det är tystare kring hiv idag också i gayvärlden. Med den här boken ville jag se vad det beror på.

Men det faktum är att vi i Sverige har förhållandevis låga smittotal i jämförelse med andra länder, vad säger du om att ändamålet helgar medlen?

– Nu ökar könssjukdomarna och antalet hivpositiva ökade åtminstone fram till förra året, så något står inte rätt till. Sedan är den stora frågan vad det är för typ av samhälle vi vill leva i. Ska det vara på bekostnad av hivpositivas rätt att leva ett värdigt liv och hivnegativas möjlighet att inte behöva bry sig? Den diskriminering människor utsätts för är ohållbar tycker jag i ett demokratiskt samhälle. Förr kallades den ”bögpesten”, nu är det delvis ”de afrikanska männen” som är de nya monstren. Tidigare var det bögarna som skulle tatueras och isoleras på öar, nu utvisar vi ”dom” istället.

Hur ser framtidens knäckfråga ut?
– Botemedel lär dröja, så jag anser att vi i Sverige måste våga fråga oss hur vi ska bedriva den här politikeni fortsättningen, och jag tror att fler än ”experterna” måste engagera sig. Det behövs mer allianser och solidaritet som bryter ner gränserna mellan ”frisk” och ”sjuk”, homo och hetero, svensk och ickesvensk!

Det Sjuka av Anna–Maria Sörberg. Bokförlaget Atlas.

”Det sjuka” i QX Shop