Serbiska hbt-aktivister berättar om sin kamp

– ”We are here and we are queer” är ett uttryck som är viktigt att använda i positiv anda för att visa att vi är människor, och att vi slåss för våra rättigheter, säger Zoe Gudovic, 31-årig hbt-aktivist i Queer Belgrad-kollektivet några minuter efter filmvisningen från Serbiens första försök till en Pride-parad år 2001, senare kallad ”Bloody Pride”.

Namnet ”Bloody Pride” talar för sig själv då 40 personer blev allvarligt skadade efter attacken från drygt tusental unga män. Bland annat huliganer från fotbollsklubbarna Röda stjärnan och Partisan och medlemmar av Obraz (serbiska högerextremister) och Radikala partiet – påhejade av serbisk-ortodoxa kyrkan och allmänheten. Filmen visar en obeskrivlig brutalitet. In i bild kommer en skadad person som är helt nerblodad, människor blir jagade och springer för sina liv och personer som redan ligger ner blir sparkade av flera samtidigt. I bakgrunden är hatet påtagligt när folkmassan skanderar ”Döda bögarna, döda bögarna”. Av dessa greps 32 personer, men ingen åtalades.

Zoe Gudovic tycker ändå att det har hänt mycket sedan 2001 och att hbt-rörelsen i Serbien växer snabbt, även om homofobin fortfarande är starkt rotad. Det gäller att utveckla olika strategier för kampen, menar hon. Exempelvis har de börjat återerövra utrymmet på gatorna för att tillsammans med andra fira och kämpa ihop i Queer Belgrad-festivalen, som anordnas i slutet av september varje år. Då är det party och politik, och de använder kropp och kultur som motståndsstrategier, berättar hon. Men att de också erbjuder mer information till allmänheten och till media.

– Vi måste tänka i spåren rättvisa och mänskliga rättigheter, och att det behövs mycket arbete med hbt-frågorna, säger hon.

Queer Belgrad-kollektivet startades som en protest mot våldet, men har sedan också anordnat olika aktiviteter, till exempel en workshop för lesbiska om sexleksaker och en mötesplats för transpersoner.

Boban Stojanovic, 30 år, är ordförande i Queeria, en hbt-organisation som funnits sedan november 2001. Han berättar att organisationen har skapat en mängd regler som de använder i sin kamp. Exempelvis: visa ingen rädsla, var en stjärna och använd dig av stjärnor, var attraktiv, och använd utrymmet i media. Och att visa sig orädd menar han är speciellt viktigt i ett samhälle där statistik enligt en opinionsundersökning av organisationen Gay-Straight Alliance visar att:
70 procent av befolkningen anser att homosexualitet är en sjukdom, 60 procent av kyrkliga samfund fördömer homosexualitet, 50 procent av befolkningen tycker att homosexualitet är farligt för samhället och 36 procent anser att det är ett konstruerat påfund från väst som kommit för att förstöra deras familjer och traditioner.

I Serbien finns fortfarande ingen anti-diskrimineringslag, och i brottsbalken finns inget som heter hatbrott mot homosexuella. Något skydd från polisen existerar inte heller, utan de står snarare på huliganernas sida, enligt Zoe Gudovics egna erfarenheter. Hon har fått ta emot åtskilliga slag från poliser under årens demonstrationer. Först år 1994 togs artikel 10 som förbjöd homosexuellt samlag bort från kriminallagen. Här nämndes inga kvinnor. Den 17 maj 2008 beslöt serbiska läkarsällskapet att ta bort homosexualitet ur listan över mentala sjukdomar, efter flera års påtryckningar från hbt-grupper.

Boban Stojanovic visar också exempel på hur Queeria använder sina kontakter med skandalpressen. Det kan ibland handla om olika omröstningar, exempelvis vem som är mest homofobisk eller vilka som är årets bästa män. Han brukar anordna omröstningar på sin hemsida.

– Det är bättre att säga något än att säga inget. Vissa artiklar blir naturligtvis väldigt dumma, men ändå inte så farliga. Det är ett sätt att komma närmare journalisterna, och sedan är det lättare att be om en tjänst. En framgång är när journalister ringer och frågar om vissa ord, vad de betyder, säger han.

Utbyte av erfarenheter länder emellan är den bästa strategin i kampen mot homofobi i Serbien och i andra länder menar Zoe Gudovic. Nästa steg är utbildning av journalister och poliser, och att de jobbar för att få till lagändringar. Hon välkomnar också alla att delta i Queer Belgrad-festivalen.
– Vi behöver allt stöd vi kan få.