Iransk organisation kämpar för hbt-rättigheter

Mani Zanyar, 25 år gammal och numera boende i Holland flydde från Iran till Turkiet år 2006. Samma år lyckades han med hjälp av Amnesty International och ett nätverk av frivilliga i Holland, Iran och i Turkiet starta upp organisationen. I dag samarbetar de också med människorättsorganisationen Human Rights Watch.

Varför blev du tvungen att fly från Iran?
– I Iran jobbade jag med hälsofrågor i PGLO (Persian gay and lesbian organization), bland annat med att erbjuda hiv-tester. År 2006 var jag med i en dokumentär för CBC Channel i Kanada om mina aktiviteter i Iran. I oktober samma år röjdes min identitet och iranska polisen gjorde en razzia i mitt hem och lade beslag på mina saker och försökte arrestera mig, men jag lyckades fly efter att ha gömt mig under några dagar. Jag tvingades att lämna Iran, stannade cirka 10 månader i Turkiet, men bor nu i Holland.

Berätta om hur ni jobbar och vad ni gör för att hjälpa hbt-personer.
– Bland annat skickar vi pengar till transpersoner i Iran som behöver operera sig eller behöver stöd på annat sätt. Vi ordnar också kontakter till psykologer som hbt-personer själva kan kontakta via telefon eller via mejl. Hbt-personer som nu befinner sig i olika europeiska länder och som riskerar att bli skickade tillbaka till Iran hjälper vi med skydd. Nyligen har vi också haft bra kontakt med hbt-personer i Afghanistan via en mejlkontakt utanför, och vi har en lesbisk kvinna här i Holland som kontaktar Irak. Två dagar i veckan sänder vi två 20-minuters radioprogram på persiska.

Tror du att det är möjligt att förändra attityden mot hbt-personer i Iran och hur tror du i så fall att det ska gå till?
– I nuläget är det omöjligt eftersom situationen i Iran är väldigt svår. Om vi bortser ifrån den islamska bestraffningen har vi två problem, i första hand samhället och i andra hand familjen. I Iran är 90 procent av familjerna religiösa och religionen accepterar aldrig homosexualitet. Samhällets lagar och de religiösa lagarna gör den här situationen väldigt svår. Vi behöver ett bra nätverk för att kunna informera om hbt-frågor, och första steget för ett erkännande av sexuell identitet hade varit möjligt om vi hade haft tillgång till media.

Vad kan hbt-personer i väst göra?
– Det behövs fler volontärer till ILGBTO som kan tänka sig att ställa upp en till två dagar i veckan. Ni som lever fridfullt och bekvämt på den andra sidan av den iranska gränsen, tänk på att de som känner som ni i Iran avrättas för brottet homosexualitet, lönnmördas, kidnappas och utestängs från sina arbetsplatser. Ni har festivaler, de har fängelser. Ni väljer Mr Gay, men de har inte ens rätt till en gravsten. I rättvisans namn förklara vad som är skillnaden mellan oss och er. Är det inte dags att alla hbt-personer runt om i världen reser sig upp till vårt försvar. Hbt-rättigheter är mänskliga rättigheter.