HBT-samhället måste ta strid mot FRA-lagen

Vi känner handlingen. Berlin 1930. Europas vetenskapliga, kulturella och livsstilsmässiga laboratorium. Sally Bowles (Liza Minnelli) är den amerikanska sångerskan på Kit Kat Club. Lägg ned trista saker som böcker och festa loss sjunger Minelli och fortsätter:

”No use permitting
Some prophet of doom
To wipe every smile away.
Come hear the music play.
Life is a Cabaret, old chum,
Come to the Cabaret!”

Men i bakgrunden händer saker medan festandet går vidare. När filmen är slut har en totalitär stat tagit över. Utan att någon reagerade.

Berlin tänjde gränser. Institut für Sexualwissenschaft var först i världen med forskning och aktivism runt homosexualitet. Doktor Magnus Hirschfeld, var en kämpe som fick 3000 kända tyskar, inklusive Einstein, att skriva på för avkriminalisering av homosexuella handlingar. På medicinhistoriska muséet i Berlin finns nu en utställning om bokbålen: institutet förstördes och forskningsbiblioteket brändes när Hirschfeld var utomlands. Han återvände aldrig till Tyskland.

Demokrati och frihet är en historisk kamp. Mänskligheten har upplevt dem under en försvinnande kort period. Inte kunde väl det lössläppta och fria Berlin falla? Självklart inte. Men så blev det.

Sverige, juni 2008. Bloggosfären är i totalt uppror mot FRA-lagen, alltså det lagförslag som regeringen tänkt tvinga igenom onsdag den 18 juni. Enligt denna lag skall all tele- och internettrafik som passerar Sveriges gräns skickas som en perfekt kopia till ett hemligstämplat statligt nät, för att där avlyssnas och analyseras av Försvarets Radioanstalt.

Den politiska spelplanen är märklig: Allianspartierna skall piskas att rösta JA till att en statlig avlyssningscentral skall få en kopia av allt vi gör på nätet: Sökningar, sexchattande, läsande av tidningar, bankaffärer, fildelande, radiolyssnande, deltagande i diskussionsforum för anonyma alkoholister, ifyllande av webbformulär när vi anmäler oss som medlem i någon förening, bokning av resor. Allt!

Staten skaffar sig möjlighet till kontroll över varje medborgares liv utan att ens ange några bra skäl. Vaga tal om skydd mot terrorism. Som om Sverige hotas av terrorism och som om denna skulle kunna avvärjas genom att avlyssna oss alla. Terrorism är ett politiskt brott som avvärjs genom en klok utrikespolitik.

Nätgenerationen inser faran eftersom stora delar av deras liv sker på nätet. Alla politiska ungdomsförbund har följdriktigt krävt ett NEJ till lagen. Ledarsidorna i alla stora tidningar uppmanar riksdagen att rösta NEJ. Likaså Tidningsutgivarna, Journalistförbundet, Advokatsamfundet och många andra.

Alla i liberala kretsar vet att det finns en hel drös med riksdagsledamöter som tycker förslaget är heltokigt. Ändå skall de piskas att rösta ja till att införa ett avlyssningssystem som egentligen hör hemma i totalitära regimer. Partiledningarna fryser ut och vuxenmobbar dem. De skall aldrig få några uppdrag i partiet och kan få lämna sina välavlönade jobb.

Samma sak gjordes i Berlin. Det krävdes 2/3 majoritet i Reichstag 1933 för att på ett demokratiskt och konstitutionellt vis genomdriva Ermächtigungsgesätz, fullmaktslagarna. Under fyra års tid gavs minoritetsregeringen (i praktiken rikskanslern) rätt att publicera en ny lag i tidningen Reich Gazette för att dagen efter börja gälla.

Hur fick man parlamentet att ställa upp på att avskaffa sig själv under fyra ärs tid? Genom att skrämmas och genom partidisciplin. Det katolskinfluerade Centerpartiets ledare Kaas förordade att man stödde lagen i utbyte mot skydd av katolikernas religiösa rättigheter. Den avgående kanslern, Brüning, från samma parti, var starkt emot. Han kallade lagförslaget för ”den mest monstruösa lag som någonsin har begärts av ett parlament att rösta igenom”. Men Brüning gick med på att partidisciplin var viktigare än sakfrågan och röstade JA!

Även lagar som bröt mot konstitutionen fick proklameras av rikskanslern. Det gjorde han. Fullmaktslagarna förlängdes sedan 1937 och 1941. 1942 permanentades de.

Skrämseltaktiken och partidisciplinen är samma i Sverige nu. Samt det monstruösa i lagförslaget. Även regeringens upphöjda ställning finns där: Regeringen får nämligen i den nya lagen helt själv, utan prövning utifrån, bestämma inriktning på spaningen ”för sitt eget behov”. En domare i högsta domstolen i Sverige, justitierådet Leif Thorsson, ansåg i Lagrådets analys att detta bryter mot Sveriges grundlagar.

För HBT-samhället är det extra viktigt att protestera mot Lex Orwell som den kallats. Vi vet hur det gick för minoriteter i Tyskland. Det tog ett krig och 70 år att komma tillbaks till det gamla. Berlin är en av Europas vitalaste städer igen. Kit Kat Club i dagens verison är en sexuell smältdegel. Magnus Hirschfeld fick just ett monument och en gata uppkallad efter sig. QX.se skrev om det.

Jag hade själv nyss en artikel i Kvällsposten om den demokratiska grundfrågan och citerar mig själv:

”Grundkurs i demokrati: Man lämnar inte walk over till nästa och nästa och nästa regim genom att installera ett generellt avlyssningssystem. Man gör inte det!”.

RFSL bör nu sälla sig till de organisationer som uppmanar ledamöterna att rösta NEJ. Och HBT-samhället får inte göra samma misstag som i Cabaret. Festen kan ta slut om vi inte stannar upp och kämpar för de grundläggande frihetsfrågorna. Tiden är knapp!

Flera nyckelpersoner i omröstningen har med HBT-världen att göra:
Fredrick Federley (c) är en av de liberalaste rösterna i riksdagen. Han var den ende av alliansledamöterna som för ett år sedan vågade trotsa partipiskan genom att lägga ned sin röst och bidra till att lagen sköts upp i ett år. Men nu är det skarpt läge. Många homosexuella personvalskryssade honom. Och vi är många som tror att han kommer att visa ännu större integritet genom att göra det enda rätta nu: säga NEJ!

Birgitta Ohlsson (fp) driver genus- och HBT-frågor och är en stadig gäst på Pride och QX-mingel. Många tror att hon har styrkan att säga NEJ.

Annie Johansson (c), riksdagens yngsta ledamot har motionerat i HBT-frågor och är välkänt kritisk mot FRA-avlyssningen. Hon kan bli en av NEJ-sägarna

Även kändisar i homovärlden som Barbro Westerholm (fp), f.d. generaldirektör för Socialstyrelsen, läkare, professor och aidsaktivist rapporteras vara mycket obekväm med lagen.

Två unga moderater är öppet homo: Tomas Tobé (utsedd till Årets homo på QX Gaygala) samt Olof Lavesson och borde egentligen leda upproret mot generell statlig avlyssning av hela folket och se de historiska riskerna. Tobé har förklarat att han är obekväm men verkar stå fast vid att lyda partiet. Lavesson verkar inte ha uttalat sig alls.

Alla dessa ledamöter bör få HBT-världens stöd för att bryta partilinjerna och skriva in sig i historien genom att fälla ett lagförslag som aldrig borde ha lagts fram.

För att vara tydlig: Jag nämnde med flit inte den tyske rikskanslerns namn eller hans partibeteckning. Det finns ingen likhet med Sverige där. Men historien visar att en till synes spännande demokrati kan undermineras av beslut som riskerar upphäva dess grundvalar. FRA-lagen gäller ett sådant beslut och märkligt nog ser vi samma processer för att få igenom den.

Läs mer på stoppaFRAlagen.nu. Riksdagsledamöternas e-mailadresser finns på Riksdagens webbplats.