Många hbt-åldringar ovetandes om att hjälp finns

Hos Selma & Oscar anställer man bara personal med hbt-kompetens, och försöker även få med mångfald bland personalen.

– Hbt-begreppet är ett svårt begrepp. Jag tycker inte att den sexuella läggningen hos vare sig kunder eller personal ska behöva vara i fokus. Skönast vore om ingen redovisade sin sexualitet över huvudtaget, säger Anna-Kari Sundbaum.

Viktigt att komma ihåg är att de flesta äldre har levt ett hemligt liv. De har inte fått leva sina liv som de egentligen ville. Hur ska de gamla plötsligt kunna veta hur de ska leva nu? undrar hon.

– En annan sak att tänka på är att när seniliteten träder in förflyttas de tillbaka till sina yngre år. I sinnet är de kanske 15 år i stället för 80 år, och om de var rädda att berätta om sin läggning då, så är de lika rädda nu också, säger Anna-Kari Sundbaum.

Hon tycker det viktigaste är att alla behandlar varandra med respekt, att de gamla får en trygghet, och att värna om deras integritet.

– När man kliver in i någons hem, kan man inte bara klampa på hur som helst. Detta gäller oavsett sexualitet, men ingen ska skratta om exempelvis en man är klädd i grodmansdräkt och rosa kjol, säger hon.

Anna-Kari Sundbaum berättar att cirka 20-30 personer jobbar för Sisus Seniorservice varav några arbetar för Selma & Oscar. De är noga med att välja ut rätt personal till kunderna oavsett sexuell läggning. När det gäller att anställa personal tror hon på att gå på känsla, och inte för att någon framhäver hur öppensinnad den är. Inte heller för att någon själv är homosexuell och därför anser sig vara mer fördomsfri än andra.

I verksamheten strävar de efter att samma person går till kunden så mycket som möjligt. För kunden blir allt lättare och tryggare och personalen tycker det är roligt och får ett större ansvar, mycket kan hända över en natt, påpekar hon.

För att kunna påverka politiskt tror Anna-Kari Sundbaum att det bästa är att bilda en hbt-grupp som är politiskt oberoende och söka anslag.

En som gjorde just detta är Eva Bohlin 60+. För några år sedan var hon med och bildade en grupp som försökte få igenom ett kollektivboende för lesbiska 50 plussare i Stockholm. De fick aldrig någon respons från politikerna, vilket Eva Bohlin tror beror på att det inte var ”inne” då.

– Vi tänkte oss att vi ville bo nära varandra samt dessutom kunna hjälpa varandra – om en ordnade en utflykt kunde de andra hänga på. Vi kunde komma iväg på bio tillsammans, och skulle kunna ha gemensamma rum som bibliotek, gym och snickeri. Samtidigt skulle man kunna låsa om sig i sin egen lägenhet, förstås. Om vi hjälper varandra skulle det dessutom bli en vinst för kommunen när vi blir gamla och vi skulle inte bli isolerade. Våra nuvarande lägenheter skulle bli lediga.

Ett problem som Selma & Oscar stöter på med sin verksamhet är att vissa äldre tror att man måste vara homosexuell för att få hjälp. Många säger också ”Jag är ju inte homosexuell, men…” när de ringer.

Anna-Kari Sundbaum känner en stark oro för många äldre hbt-personer. Många, speciellt män, sitter hemma känner inte till att det finns en hemtjänst för dem. Hon tror också att vissa hbt-par har det så pass bra ekonomiskt att de inte tänker på att de kan få avlastning via skattemedel.

– Jag tror också att många öppensinnade heterosexuella skulle vilja ha hjälp av Selma & Oscar, då skulle de få många intressanta och roliga samtal, säger hon.

Läs tidigare artikel i serien HBT på äldre dar: