Verktyget mot mörka krafter räckte inte

Debatt

Detta sker i Sverige – i dag. Hets mot folkgrupp tycker många. Åke Green åberopar yttrandefrihet och religionsfrihet. Hovrätten håller med, och friar honom från anklagelserna.

De som vill låta Åke Green förmedla hatets predikan, byggd på en obehaglig och motbjudande människosyn, tycker att han ska bemötas med argumentation och debatt. Skillnaden mellan oss som försvarar allas rätt till sin egen sexualitet och dom är att vi har ena armen bakbunden.

Vi blir utsatta för hat, förföljelse, hot och våld! Det blir en ojämn kamp. Medan Åke Green och hans gelikar står tryggt i predikstolen och åberopar yttrandefriheten måste många unga homosexuella dagligen kämpa för att överhuvudtaget bli accepterade just som de är, i sin skola, på sitt arbete och i sin idrottsklubb.

Ett fromt leende och prästkrage kan aldrig vara en förmildrande omständighet när ett budskap ska bedömas. När riksdagen i bred enighet beslutade om att utöka skyddet mot hatpropaganda för fler grupper var det därför inte ett uttryck för någon yttrandefrihetsrättslig klåfingrighet i största allmänhet. Det är ett, av många sätt, att stoppa den växande homofobin och rasismen.

Som medborgare och medlem av den lagstiftande församlingen har jag respekt för våra domstolar – deras beslut ska följas. Men när budskapet blir att vi ska tillåta att vissa grupper och enskilda människor blir kallade för abnorma, cancersvulster på samhällskroppen, få höra att de är oönskade av gud, att de ska leva i celibat, då blir jag orolig. Då börjar det likna förföljelse. Nu inbillar jag mig att det inte är så. Eller?

När jag som ledamot i riksdagens konstitutionsutskott var med och arbetade fram den nya hetslagen inbillade jag mig att vi nu hade hittat ett verktyg för att motarbeta de mörka krafter som anser sig ha rätt att ge sig på alla de ser som udda, inte bara med ord, utan även med våld. Åke Greens predikan har ställt frågan om det blev som vi hade tänkt oss på sin spets. En sak som är säker är att fördomarna är djupt cementerade i Sverige – oavsett hur jämställda och upplysta vi än må tro att vi är.

Publicerad: 2005-02-16 16:48:58