”Jag blev en sexmaskin”
En kille för varje dag under 365 dagar, det uppdraget tog sin Mischa Badasyan, 27 år, på sig i konstprojektet Save the Date. Snabba sexträffar genom dejting-appar gör oss ensamma, det ville Badasyan bevisa genom sitt konstexperiment. QX har pratat med honom i samband med projektets slut.
– Det har varit ett tufft åtagande och ett experiment i självtortyr. Men jag ångrar absolut inte att jag genomfört detta konstprojekt. Jag har haft så många möten, synen på mig själv, min kropp, förhållanden och sexualitet har förändrats. Nu måste jag ta det lugnt och vila och tänka igenom vad som egentligen hände, säger Badasyan.
Kan du beskriva den första månaden av ditt projekt
– I början var det svårt att hitta dejter. Jag ska erkänna att jag kunde spendera 5-6 timmar om dagen online med att försöka ragga upp en dejt. Dessutom var jag tvungen att dokumentera allt, samla in saker, skriva dagbok, göra en videoblog osv.
– Första månaden var jag dock romantisk och planerade trevliga saker som vi skulle göra på dejterna. Jag ville dela med mig av mina minnen och upplevelser med människor och samla in minnen och upplevelser från dem. Detta förändrades dock radikalt ju längre experimentet gick.
Jag föreställer mig att du hade mycket sex, hur kände du inför sex efter ett tag?
– Huvudsyftet med detta projekt var inte sex, utan att illustrera ensamhet. Jag har inget emot en snabbis, men vi måste vara försiktiga med våra och andras kroppar. För mycket sex kan förstöra oss, det hände mig. I slutet av experimentet började jag gråta efter sex. Jag var tvungen att gå vidare trots att jag träffat någon som jag gillade, det var smärtsamt.
– Jag blev något av en sex-maskin, som inte brydde sig om andra människor. Jag behövde komma, och det gjorde jag, säger Badasyan.
Kan du beskriva det senare skedet i projektet
– Jag brydde mig inte så mycket om killarna jag träffade i slutet. Jag behövde genomföra uppdraget, så tänkte jag. Men det inspirerade mig samtidigt och gav mig många ideer för videos, installationer och dikter, jag vill skapa mer och mer nu.
Du skulle samla in troféer från killarna du träffade, som du sedan skulle bygga en staty av, hur gick det med det?
– Ja, i början ville jag skapa en installation som bestod av 365 saker från mina dejter. Men efter 5-6 månader gav jag upp. Jag kände mig som en dator som sparade ner information om mina dejter. Jag slutade fråga om folks namn när jag raggade. Jag njöt enbart av deras kroppar, tillfället, och sedan gick jag vidare. Jag stod inte ut med att lära känna en ny kille varje kväll under ett helt år.
Hur många killar hade du sex med under året?
– Jag hittade en kille för varje dag, utom under fyra dagar i en liten stad i Tjeckien där jag inte kunde hitta någon att ragga på. Men istället så hade jag cybersex under de fyra dagarna, vilket i princip är exakt samma sak som att ha sex med främmande killar.
Nu när allt är sagt och gjort, vad har du lärt dig under projektet, och vad kan andra lära av det?
– Vi måste vara ärliga och erkänna våra rädslor, misstag och dåliga vanor. Människor ligger med varandra, men de rör inte varandra.
Nedanför följer ett utdrag från Badasyans blogg där han berättar om en av sina hundratals dejter, just denna kille var riktigt speciell. Enligt önskemål är stycket på engelska, det språk som Badasyan skrev det på.
I couldn’t find his street number, I knew I was close but I couldn’t find it. Was it a big surprise, or maybe a big spoof, or even a joke? I was desperately walking back and forth next to that number that I had to find. Time was running out and I was getting nervous. But he came downstairs and picked me up. I hardly recognised his face because I had just seen his pictures on the Gay Romeo (a popular gay online dating portal), which weren’t in a good quality. Anyway, I was happy to see him and we went upstairs to his apartment.
I felt something, and he was also feeling something towards me. We touched each other and started kissing each other. It was totally clear that there was love. The first words he said were: “I wouldn’t like to have sex with you, I wanna make love”. There was so much passion and so many emotions. The wooden floor, darkness, candle lights, shabby walls and big space were surrounding two bodies – two elements that met and created a system. Little breaks between kissing and rolling around the bed were like drinking droplets of rain when really thirsty.
He was on me; I was embracing him as my last hope, and his beard was a little bit wet from my heavy kisses. Something strange sparkled between our bodies. He stopped, and said that he cannot go further because right now he is thinking of someone else who he really likes, and who he would love to be with. He turned his body to the left and lay next to me. The first five to ten seconds, I was very conscious and thinking clearly. I knew he was just one of my 365 dates – 365 men – 365 days – 365 stories – 365 bodies – and that tomorrow I would have to meet someone new and go further with my project. My mind switched off then, though, and a big ball of sorrow was stuck in my throat so that I couldn’t swallow.
I understood that I was NOTHING and I knew what it meant, being NOTHING. This feeling was crystal clear and so easy to realise. He destroyed me, he washed my identity away, he took my body apart, and he erased all signs of life within me. Emptiness and loneliness were dancing around me and taking me somewhere else. My body turned into NON-BODY, the place became NON-PLACE. I truly had a feeling that I didn’t exist anymore, he killed all living cells, and twisted my soul and wringed out my tears like the last drops from a washing cloth.
I have never been in “love” relationships – I don’t know this experience of being together. I have been a half and not a whole. I was just meeting people who inspired me and that I would love to see again, and that gave me so much energy and power. But there was this “BUT”. There always has been an excuse as to why people rejected me in the end. First they gave me hope and so much love and right in the middle I was facing a big wall that I couldn’t climb over. It made me insecure; and I was very afraid to climb the walls. I don’t believe in words anymore, I just feel and I open myself to everyone.
I opened myself that night and I got thorn-slapped into my face, a great mix of the love with the pain. The one thing that I can fall in love with is the pain. My pain is the only true feeling: it is real, it is pure and it is beautiful. I came that night by crying and screaming. I buried my head into pillows and was just crying. I knew what nothing is and I knew that I was nothing.
Uppdaterad 2023-11-10
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!