Han lämnar SD i protest – så ser SD på homosexuella

Jesper Nilsson, tidigare distriktsordförande i SDU i Västmanland, menar att nolltoleransen mot rasism, sexism och homofobiska uttryck inte uppfylls av partiets medlemmar. Läs gärna också om: SD ledamot: Man ska vara stolt att man inte är homo. Nedanför finns Jesper Nilssons blogginlägg:

Nu lämnar jag SD. Jag som var: distriktsordförande i SDU Västmanland, nominerad till SDU:s förbundsstyrelse, invald i såväl kommunfullmäktige som i landstingsfullmäktige, dessutom vice ordförande i kommunföreningen och invald i partiets distriktsstyrelse, har alltså valt att lämna alla dessa positioner för att helt och hållet överge den Sverigedemokratiska rörelsen.

Våren 2014 blev jag distriktsordförande i SDU. Nu skulle jag få komma att erfara vilka problem som finns inom förbundet rörandes kvinnor. Uttryck som ”jävlar vilken kropp hon har” och ”hennes arsle, helt sjukt!” tycker jag är fruktansvärt pinsamma, och fick mig att må väldigt dåligt.

Under valrörelsen till riksdagen 2014 var vi tre killar och en tjej från SDU som skulle ha ett möte då min telefon ringde och jag var tvungen att gå iväg ett tag. De två männen som stod kvar skrattade på sitt ”manliga” sätt och uppmuntrade kvinnan att ”gå fram och nypa mig i arslet” och dylika saker för att få mig att sluta prata. Vem kan med gott samvete rekommendera en ung kvinna att engagera sig i en rörelse med den här typen av språkbruk?

Gällande homofobin så är det inte alls ovanligt att homosexualitet jämförs med att ha tidelag med djur. En helt galen jämförelse enligt mig, men svårt att påtala för en Sverigedemokrat. Jag kommer aldrig glömma hur ungdomsförbundet på sin årliga kongress röstade nej till att förespråka homosexuellas rätt till borgerlig vigsel.

Ett av argumenten, av många sett som det starkaste, var: ”det är ideologiskt avvikande.” Personligen skulle jag aldrig oavsett ideologi kunna se en homosexuell människa i ögonen och säga: ”Du får inte bilda familj för det går emot min ideologi.” Det är givetvis ett totalt orimligt resonemang. Dessutom är det redan tillåtet enligt svensk lag.

Konservatismens försiktighet i all ära, men det finns inget försiktigt med att göra en U-sväng raka vägen tillbaka till helvetet. Inom den här rörelsen så är det dock fullt legitimt att anse att HBTQ-personer är en samling onaturliga avarter.

Ett tydligt exempel på de förkastliga åsikter som finnes inom partiet är den gången då vi samåkte till landstingsfullmäktige. Vi kom som är tämligen vanligt in på en diskussion kring HBTQ-frågor. Jag förespråkade i vanlig ordning homosexuellas rätt till adoption, varav genast kommentarer som ”Hur tänker du!?” och ”Är du feminist?” dök upp. Jag suckade och tog ett ganska banalt exempel: ”Om ett svältande barn i Uganda kan få det bättre hos ett homosexuellt par i Sverige så är väl det enbart positivt?” Men, nej, då var jag tydligen för ”massinvandring”.

Under valrörelsen kom även uttalanden från företrädare som kallade människor för parasiter, n-ord och allt möjligt. SD säger sig ha en nolltolerans mot ideologiskt avvikande åsikter. Visst kan man ha en formell nolltolerans, men i SD:s fall sträcker den sig inte längre än att man undviker att uttrycka vissa åsikter på sociala medier.

Men även om värderingarna inte alltid uttrycks så i media, så finns de likväl där. De bryr sig inte om att medlemmar och företrädare har så här unkna åsikter och värderingar, så länge de inte uttrycker dem offentligt. De förstår nog att om medlemmar inte tilläts uttrycka dessa så skulle SD få utesluta så många medlemmar att de inte längre skulle ha kvar ett parti. Därmed inser jag att min roll är färdigspelad då jag motverkar alla former av rasism, sexism och homofobi!

Redaktionen