Magda Gad är på plats i eboladrabbade Liberia
– så enkelt kan DU hjälpa till!
Magda, du befinner dig i eboladrabbade Liberia, berätta om dina upplevelser.
– Jag har varit i Liberias huvudstad Monrovia och på landsbygden i avlägsna byar som man måste gå genom djungeln för att komma till. Jag har även åkt helikopter till norra Liberia på gränsen till Sierra Leone och Guinea där hela helvetet bröt ut. Jag har följt ett team som åker runt och hämtar döda kroppar, de klär sig i vita skyddskläder (”rymddräkterna”) och går in i husen där folk dött, sprayar allt inklusive liket med en klorlösning och sedan kremeras kroppen alternativt begravs säkert för att ingen ska bli smittad. En pojke vi hämtade var två år. Liksäcken var alldeles för stor för honom. En annan ung man hade dött på gatan och legat där sedan dagen innan då vi hämtade honom. Han hade kräkts och blött ur munnen innan han avlidit och fallit raklång på mage på en lerig väg.
– Jag har också varit med när anhöriga vägrat släppa ifrån sig döda, då de inte litar på myndigheter och vill begrava enligt sina gamla traditioner. I en by var jag inne i en ebolaklinik, fullt klädd i skyddsutrustning, och träffade sjuka patienter. En av dem dog tyvärr i går.
– Jag har också varit med på en begravning, en 25-åring som begravdes på tomten till sitt hus vid kanten av regnskogen. Mest smärtsamt har varit att träffa de barn som blivit föräldralösa. De har på kort tid förlorat allt, de har ingen och inget. En 5-årig flicka, Gloria, som förlorat mamma, pappa, mormor och syskon – allt på två veckor – sa att hon bara vill dö. ”Jag vill också dö. Jag vill bara dö. Det här är för mycket för mig.” Hon satt i sin gula klänning och bara grät.
Du skriver bland annat på Facebook att hysterin är större här hemma än där nere?
– Hysterin är absolut större hemma. Vardagslivet pågår som vanligt härnere vid sidan av denna katastrof. Folk handlar på marknaden och äter på restauranger och flörtar med varandra och föder barn och gifter sig. Det som avviker från det normala är att man måste tvätta händerna innan man går in i någon butik eller annan offentlig lokal och att man får sin temperatur tagen. Det är också vägspärrar överallt för att man ska kunna kontrollera så att inte sjuka reser runt och sprider smittan. Skolorna är också stängda. Och ingen tar i hand eller har annan fysisk kontakt. Det är konstigt, speciellt för folk som tvingas leva utan hudkontakt i många månader. Men det är inte som i en zombiefilm.
Är du orolig att du ska bli smittad?
– Nej. Jag gick en tvådagarskurs på Karolinska institutet tillsammans med vårdpersonalen som skulle ner innan jag åkte. Där fick jag lära mig hur jag ska skydda mig. Tar man inte i någon som är sjuk eller rör vid någon sjuks kroppsvätskor så blir man inte smittad. Du blir alltså inte smittad om du går förbi någon sjuk på stan eller sitter i samma rum som en sjuk, så länge du håller två meters avstånd, ifall personen skulle hosta dig i ansiktet. Viruset är inte luftburet utan det krävs direktkontakt för överföring.
Du försöker även hjälpa människor på plats genom att be dina vänner om pengar som du sedan ser till kommer direkt till de drabbade, berätta.
– Jag skrev en status på Facebook om att det gör så ont att träffa de här barnen, och att jag bara vill gråta, och då frågade QX:s Sara Lövestam om jag kunde förmedla hjälp direkt om hon satte in pengar. Jag sa ja till det och sedan spreds det. Tyvärr har många drabbade barn hamnat mellan stolarna här och får ingen hjälp av någon, trots att miljarder har donerats. Pengar flödar in i byggen av nya ebolakliniker, som faktiskt inte längre behövs då redan befintliga står halvtomma, medan barn svälter på gatan. Omvärlden vaknade alldeles för sent och insatserna behöver nu riktas om.
När planerar du att komma hem igen?
– Nästa vecka, då har jag varit här tre veckor totalt. Men det finns mycket jobb att göra på plats så eventuellt förlänger jag eller åker tillbaka. Liberia är ett mycket vackert land med vackra människor som drabbats av det mörkaste helvetet. Även när epidemin, förhoppningsvis, ebbar ut kommer behoven till dem som förlorat allt vara enorma.
Uppdaterad 2018-04-27
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
