QX Opinion: ”Vakna för fan! Vi förlorar dagligen mark i opinionen”

Låt inte den knapphänta vinsten med könstillhörighetslagen betrygga dig – vi förlorar dagligen mark i opinionen. Bekanta dig med fiendens strategi och stärk din motståndskraft mot den påverkan som vunnit mark på ledarsidorna. Den här texten beskriver ett av de påverkansarbeten som bedrivs i Sverige och manar till vaksamhet från en lamslagen rörelse.

Den amerikanska extremhögern lanserade påverkansoperationen Pridefall 2020. Målet: att splittra Priderörelsen och gradvis stöpa allmänheten i alltmer homofob desinformation.

Till redskap använder man förfalskade bilder som förstärker nidbilder om oss som pedofila eller hypersexuella, exempelvis att queera personer begår övergrepp eller att det förekommer sex i Prideparaden. Fotona är manipulerade med bildbehandlingsprogram eller egentligen tagna i slutna sammanhang (Folsom Street Fair/Dore Alley).

Måltavlan är synlig queerhet överlag men som en kil använder man missförstådda delar av rörelsen så som transidentiteten, drag-, och läderkulturen. Dessa utmålas som avvikande och utnyttjas som en syndabock att projicera befintliga fördomar på. För den utomstående, och den nyttiga idioten inom rörelsen, är de tacksamma mål. Man förklär sin påverkan i en fasad trovärdig nog för den oinsatte, exempelvis LHB-förbundet, “bara frågor” om Bland Drakar och Dragqueens, eller “kink at pride”-diskursen, och på så vis sanerar man högerextrema idéer för den breda massan.
Det övergripande målet är en normförskjutning, att göra numera oaptitliga åsikter acceptabla igen, och att främja en återgång till en samhällelig skepsis gentemot det queera. Med gradvis grövre attacker lägger man grunden för den normförskjutningen även i Sverige.

Ofta maskerar man en oklädsam homofobi som ett vurmande för barnen jämte högerextrema hundvisslor, så som när Alice Teodoresco insinuant ifrågasätter ”syftet” med sagostunder i drag eller när Ivar Arpi torgför konspirationsteorier om en ”transideologi”. Det gick få förbi när Sverigedemokraterna, med blott en handfull blida protester från resten av regeringssamarbetet, hetsade mot Pride i fjol. Talande är att bilderna de använde är samma doktorerade bilder som deras gelikar i den amerikanska extremhögern skapade när de sjösatte påverkansoperationen.

Strategins lömskare del appellerar till bakåtsträvande element bland oss för att splittra och försvaga vår organisering. Det har lett till att man ibland, inom Priderörelsen globalt, för fram ett förvanskat och vapeniserat bedyrande om “samtycke” där blotta åsynen av queer sexualitet framställs som ett övergrepp. I Sverige har detta fått utfall i att Sundsvall Pride bad deltagare att undvika ”avslöjande” kläder som kunde anses ”stötande” och att Falu Pride avsåg förbjuda ”sexuella anspelningar”.

I den svenska huvudfåran är påverkansarbetet så pass lyckat att framstående politiker utmålar den svenska transbefolkningen som våldtäktsmän. Det är alltså inte längre bara på ytterkanten som man finner sympatisörerna.

Vi bevittnar en normalisering av grovt transfoba och homofoba uttryck och tvingas konstatera att bredden av vad som är acceptabelt att uttrycka har förskjutits även i Sverige. Det är ett påverkansarbete som låtits passera utan nämnvärt motstånd. Du visste säkert inte ens att det pågick.

Det bör läsas som ett tecken på hur sårbara vi är och understryka vikten av att stålsätta oss mot ytterligare påverkan. För att motverka de högerextrema landvinningarna som gjorts måste vi högljutt ifrågasätta betraktandet av den queera sexualiteten som mer vuxen och barnförbjuden än normativ sexualitet, som ju är en ständig närvaro även i de mest banala av sammanhang. Det är av yttersta vikt att klandra all assimilationistisk strävan inom våra egna led.

De styrande kallade oss för en ”social smitta” i riksdagskammaren häromveckan. Det råder inga tvivel om att deras våldsbejakande svans lyssnar inkännande; de har bara i dagarna attackerat såväl EU-migranter som antifascister. Vi lär inte skonas.

Vakna för fan.