Red Ribbon, det röda bandet, har varit en internationell symbol sedan 1991 för medvetenhet och solidaritet med människor som lever med hiv och aids.
I slutet av 80-talet hade aids krävt enormt många liv över hela världen, inte minst i USA. New York-konstnären Patrick O’Connell valde att tillsammans med några andra konstnärer som också förlorat många av sina vänner i sjukdomen att uppmärksamma hiv och aids i konsten. Kollektivet kallade sig Visual Aids och höll evenemang och konstutställningar för att synliggöra hiv och aids.
Till ett av Visual Aids möten kom kostymdesignern Marc Happel. Han hade uppmärksammat att gula band var bundna runt träd till stöd för militärerna som tjänstgjorde i Persiska viken och kom med förslaget att Visual Aids skulle replikera den strategin och ta fram ett band som människor kunde bära på sina kläder – i solidaritet och medvetenhet. Marc tog fram utformningen av det sex tum (ca 15 cm) långa röda bandet som viks in i en inverterad ”V”. Rött som blod.
Visual Aids gillade förslaget.
I början var det röda bandet mest ett konstprojekt, men vändningen kom i mitten av maj 1991 då det var dags för den tv-sända Tony Awards i USA. Visual Aids lyckades övertala arrangörerna av Tony Awards att låta broadwaystjärnorna ha på sig det röda bandet medan de delade ut pris om de ville. Nya och större röda band tillverkades snabbt av kollektivet.
Kvällen då galan sändes visste inte Visual Aids-konstnärerna om någon skulle bära bandet, men när skådespelaren från The Secret Garden, Daisy Eagan gjorde entré som kvällens första pristagare syntes det röda bandet på hennes klänning. Marc Happel och hans konstnärskollegor jublade. Sen bar Kevin Spacey bandet. Och fler. Och fler.
Ryktet säger att arrangörerna av Tony Awards hade hotat att gå till reklam om någon försökte prata om aids så det röda bandet fick aldrig någon förklaring. Det skapade en mystik och en nyfikenhet hos tittarna och dagen efter stod det överallt i tidningarna om det röda bandets betydelse. Uppmärksamheten och genomslaget var enormt. Medlemmarna i Visual Aids fortsatte att samlas hemma i Marc Happels våning för att tillverka fler band medan de såg hur kändisarna fortsatte bära deras röda band på Emmy-galan, Oscarsgalan och Grammy-galan.
Det röda bandet hade fått sitt genombrott och blivit den symbol de hoppats på.
Resten är historia.