”Bra med ny könstillhörighetslag, men det räcker inte hela vägen!”

Regeringen har nu presenterat ett förslag till ny könstillhörighetslag. Det finns både ris och ros att säga om förslaget.

Det är bra att man äntligen skiljer på processen för byte av juridiskt kön och reglerna för könsbekräftande kirurgi, och att det senare kommer regleras som övrig sjukvård, utan överprövning av läkares bedömningar. Det är också bra att sextonåringar tillåts byta juridiskt kön.

Men, det finns också stora problem som behöver åtgärdas.

Jag har arbetat med frågan om ny könstillhörighetslag sedan 2002, både inom socialdemokraterna och som expert från transcommunityt. Jag är nu djupt bekymrade för de transpersoner som är under sexton. Även de kan ha behov av att till exempel kunna resa utomlands eller börja i högstadiet utan risk för trakasserier för att passet och ID-kortet inte matchar deras sociala kön. Här hade regeringen kunnat lyssna på experterna från tidigare utredningar, som menade att en nedre gräns på tolv år var lämplig. Att underställa sextonåringar vårdnadshavares vilja i frågor om deras könsidentitet rimmar också dåligt med den socialdemokratiska synen på ökad egenmakt och tillit till ungdomars beslutsförmåga.

Jag är också starkt kritisk till att regeringen frångått den tidigare principen som fanns för hur en ny process för byte av juridiskt kön borde utformas, att den ska vara snabb, enkel och transparent. De ledorden kommer från rekommendationer från Europarådets ministerkommitté, en resolution som antogs redan 2010 och som Sverige de senaste åren lutat sig mot i den här typen av frågor. Men som inte ens nämns i lagrådsremissen.

Den process som föreslås uppfattar jag i praktiken inte kommer innebära några större förändringar jämfört med idag. Även fortsättningsvis kommer det krävas kontakt med vården för att byta juridiskt kön. Socialstyrelsen, i praktiken troligen dess Rättsliga Råd, kommer fortsätta ha makten att godkänna eller avslå, och ställa upp villkor för hur en godkänd utredning av den sökandes könsidentitet ska se ut. Utredningen ska också enligt lagrådsremissen göras av läkare eller psykolog. Inget hindrar Rättsliga Rådet från att även fortsättningsvis kräva intyg från en läkare inom ett utredningsteam. De team som idag har minst två års kö enbart för ett första möte. Processen blir varken snabb eller enkel, och stjäl resurser från viktig vård.

Motiveringen för att ha kvar denna typ av statlig granskning av människors könsidentitet är risken för missbruk. Idag är det drygt tolv länder (varav tre nordiska) som under de senaste tio åren infört självdefinition som bärande princip för byte av juridiskt kön. Hade det uppstått stora problem med missbruk hade vi hört rapporter om det, men de lyser med sin frånvaro. Regeringen tycks alltså överdriva risken en smula. Den risk som ändå kan antas finnas kan motverkas utan att fortsätta komplicera livet för transpersoner, genom att man inför ett prövningsförfarande från och med byte nummer två. Det är vid upprepade personnummerbyten som kriminella eventuellt skulle kunna undgå upptäckt då byten i flera led gör identiteten svår att följa.

Så, gör om och gör rätt, kära partikamrater!
Ambitionen är god, men det krävs mer för att landets transpersoner ska bli nöjda.
Med en stark S-ledd regering efter valet finns det ett starkt stöd i riksdagen för en modern könstillhörighetslag!
Utnyttja detta och skapa en bra lag som på allvar säkrar transpersoners mänskliga rättigheter!