”Stridigheter” i Immanuelskyrkan efter välkomnandet av hbtqi-personer

Immanuelskyrkan i Stockholm är Sveriges största församlingen inom frikyrkliga Equmeniakyrkan med 1 400 medlemmar. De har uttalat välkomnat hbtqi-personer och viger även samkönade par. Men delar av församlingen är inte med på den uttalade öppenheten.

Greger Hjelm som är styrelseordförande för Immanuelskyrkan gör i en intervju med QX klart att de personer som inte skriver under på den öppna värdegrunden inte kan ha en plats i kyrkan som förtroendevald eller anställd.

– Jag upplever inte att vi har en stor konflikt just nu i församlingen. Däremot en del spänningar kring vår värdegrund men också kring hur vår församling skall ledas. Synen på sexualitet och hbtqi är bara en del av detta. Bland medlemmarna får det vara väldigt brokigt, det får finnas de som är motståndare mot den här öppenheten. Det måste få finnas bland de 1 400 medlemmarna vi har, för de är som ett axplock av samhället och vi har inte ambitionen att få alla att tycka lika. Däremot måste de som har uppgifter i församlingen som pastorer, förtroendevalda eller ideella ledare ställa upp på den här hållningen. Där kan vi inte tillåta att man går i en annan riktig, säger Hjelm.

”Spänningarna” inom församlingen berättar Hjelm har funnits i flera år och handlar dels om teologiska frågor kopplade till synen på sexualitet och hbtqi, något som accentuerades i samband med att Immanuelskyrkan anställde Esther Kazen, eller ”feministpastorn” på Instagram som har en modern bibeltolkning.

– Friktionerna är främst kopplade till den internationella delen av församlingen, där vi har en engelsktalande grupp som består av flera hundra personer från olika länder och olika traditioner. Delar av den gemenskapen kan jag uppleva som relativt värdekonservativ, säger Hjelm och fortsätter:

– Det talas en del om vår öppenhet som församling, att vi är uttalat välkomnande för alla att vara medlemmar och ta del av vår verksamhet.

Hur har de här stridigheterna inom er församling gett sig uttryck? 

– Det tar sig uttryck genom kommentarer och olika beteenden riktade mot de som står för öppenhet. Det kan vara svårt för personer att samarbeta när man tycker olika i teologiska frågor. Men totalt i den här jättestora församlingen är det inget som präglar det dagliga arbetet eller våra gudstjänster. Friktionerna är främst mellan den internationella delen och vi i ledningen.

Hur viktigt är det att hela församlingen är med på noterna när det kommer till välkomnandet av hbtqi-personer? 

– Det är viktigt att alla får plats hos oss, men alla kommer inte att trivas med att alla får plats.

Måste man som anställd inom Immanuelskyrkan dela er värdegrund? 

– Hårdraget så kan man inte ha ett förtroendeuppdrag i vår församling om man inte ställer upp på den här värdegrunden. Men medlem kan man vara, då får man tycka precis vad man vill. Det enda kriteriet vi har då är att man tror. Men hur man tror eller hur man lever sitt liv lägger vi oss inte i, säger Hjelm och tillägger att ledningen har ett viktigt arbete framför sig.

– Vi har till exempel varit dåliga på att introducera nya medlemmar i vår hållning. Det har slarvats med det så vi har en hemläxa att göra, att se till att vi står upp för det är och att vi är tydliga med våra åsikter.

Kan hbtqi-personer verkligen känna sig välkomna till er, när det uttalat finns dessa ”stridigheter” inom församlingen? 

– Jag tror och hoppas verkligen det. Jag hoppas att de människor som hört talas om det här och kommer in i vår församling upplever att vi verkligen står upp för vår värdegrund och att de blir mottagna på ett varmt och generöst sätt. Sen kan vi med 1 400 medlemmar inte ha koll på hur varje enskild medlem agerar. Historiskt sett har vi alltid varit en öppen församlingen, därför tror jag att de allra flesta är eniga kring vår värdegrund.

Vad ska man göra om man inte upplever att man är välkommen? 

– Prata med mig. Prata med vår församlingsföreståndare eller med andra i styrelsen. Jag tycker att vi varit tydliga genom t ex anställningen av Esther Kazen. Det tycker jag var ett statement i sig, att när det kommer till kritan så står vi upp för det här.