Blir intervjuad om en feministkupp som jag var inblandad i för tjugo år sedan. För att inte förekomma den kommande dokumentären säger jag bara att det rörde sig om en protest mot en skönhetstävling.
Varför just den här aktionen blev så lyckad hade inte mycket med mig att göra utan handlade snarare om tajming. Den tredje vågens feminism hade sköljt över oss under 90-talet och i slutet av decenniet upplevde särskilt unga att de nästan drunknade i patriarkatets unkna syn på kropp och sexualitet. Skiten stod oss upp i halsen. Upproret var väntat.
Nina Björks Under det rosa täcket hade redan eldat massorna med teorier om könet som social konstruktion och konkreta strategier om hur vi skulle frigöra oss ifrån ”fasta könsidentiteter.” Queer blev ett begrepp och nu var det nästan okej att kalla sig feminist.
Samtidigt frågades fotbollsspelare ut om de till vardags brukade gå i nätstrumpor och om de var oskulder. Svaren kunde avslöja vilka som var lesbiska. Den som vill få en känsla av hur det var på 90-talet kan med fördel kolla in den nya dokumentären om Spice Girls. Det är en studie i kroppshets och kvinnohat. Kolumnister satte en ära i att heltidshata girlpower och det var fritt fram att offentligt spy galla över gruppen på ett sätt som inget pojkband behövde utstå. Antingen var de feta, eller för smala när de inte var tillräckligt ”kvinnliga.”
Frågorna om Mel C:s sexualitet tog heller aldrig slut. Det hjälpte inte hur många gånger hon avvisade tjatet med att hon ibland önskade att hon var flata. Att vara homo eller inte är ingen stor sak i Sverige 2021 men fixeringen vid våra kön och kroppar är fortsatt ett slagfält där alla medel tycks tillåtna like it was 1999. Få frågor genererar så mycket åsikter hos folk som egentligen inte har skit med saken att göra.
Jag ser äntligen filmen om Tove Jansson, en av nordens mest älskade författare och konstnärer. Frifräsaren Tove som levde feminism genom att välja bort man och barn för ett fritt konstnärsliv tillsammans med en kvinna i en tid då det i Finland var förbjudet att älska någon av samma kön.
Tove Jansson var allt annat än traditionellt kvinnlig, också i klädval, frisyr och stil. Filmens knytblusar och skira klänningar står i bjärt kontrast till verklighetens bylsiga fiskartröjor, målarrockar, byxor och barfotaliv. Kropps- och transaktivismen må ha flyttat fram sina positioner men butchen är inte värdig att visas upp på film. Röka, supa och ligga med kvinnor funkar så länge det sker med feminin elegans. Det är fortfarande högaktuellt att inte skrämma den heterosexuella cispubliken.
I min nya roman kan en av karaktärerna bara vara sig själv i hemlighet bakom fördragna gardiner. Endast i skydd från andras blickar kan Eva Lindberg vara riktigt fri. Utanför lägenheten både krökas det och liggs i frånvaro av feminin elegans, men offentligt gör Eva allt för att anpassa sig och överleva i en tid då sådana som hon skulle straffas till tukt.
Att leva med hotet om att fängslas för sin kärlek är naturligtvis påfrestande, men att dessutom få sin person kringskuren och tvingas spela en annan, eller bara skuggan av sig själv, får ofrånkomligt konsekvenser. Fasaden blir allt svårare att upprätthålla. Fyllor går överstyr. Men jag tror varken det är rusen eller knullen som får en del läsare att skriva ”jag älskade Lisa och Lilly, men har svårare för damerna, särskilt Eva.” Men så efter en föreläsning hörs en annan röst i ett meddelande. ”Tack för din skildring av butchen i Lesbiska ligan. Äntligen en person jag kunde känna igen mig själv i.”
Så blev fajterna på 90-talet och aktionen mot den där skönhetstävlingen en påminnelse om att kampen 2021 är lika aktuell nu som då. Butchen som skönhetsdrottningens diametrala motsats. Jag har själv aldrig vågat vara mig själv fullt ut men hyser den största beundran för de som orkar och törs.
Att skriva in butchen i litteraturhistorien är mitt lilla bidrag. Och nu slår det mig: att lika angeläget som det är att förhoppningsvis ha givit alla dessa historiskt misshandlade kvinnor något slags upprättelse, är det att butchen äntligen ha fått bre ut sig över boksidorna.
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!