Varje år samlas transpersoner och allierade för att tända ljus och läsa namnen på alla transpersoner som blivit mördade det senaste året. Eller ja, alla mord som har samlats in och dokumenteras. Det hänger på att det rapporterats om i media eller blivit inrapporterat av en transrättsorganisation. Namn, ålder, yrke – i de fall någon vet dessa variabler. Orten där mordet begåtts och hur personen mördats står också ofta med. Det tenderar att vara väldigt grovt våld och därmed en makaber läsning.
Men vad som är mer makabert är att listan behöver sammanställas varje år, för att rikta fokus mot allt det dödliga våld transpersoner utsätts för. För att få omvärlden att förstå att det pågår ett våldsamt hat mot transpersoner. Trans Day of Remembrance (TDoR) behövs för att fler ska förstå att det är dags att agera mot hat och våld mot transpersoner.
TDoR fyller såklart andra funktioner också. Som att vi, transpersoner och allierade, hedrar och tänder ljus för personer som samhället i stort inte bryr sig tillräckligt mycket om. Att vi läser personernas namn – deras riktiga namn, inte vad som stod i några papper. Och dagen ger oss utrymme för att känna sorg.
Det är uppenbart att fler faktorer än att ”bara” vara transperson spelar in i hur vanligt det är att utsättas för hat som eskalerar till mord. Transkvinnor och transfeminina personer utgör 96 % av alla inrapporterade mordoffer. Tittar vi närmare ser vi även att det är vanligt att bli rasifierad, att vara migrant eller att sälja sex. Våldet mot transpersoner är en del av det misogyna, rasistiska klimat som präglar samhället. De som mördas är framförallt kvinnor som har begränsade möjligheter till inflytande och egenmakt. Bristen på omvärldens intresse går i linje med vilka dödsfall som ses som extra tragiska och vilka som bara passerar förbi som en notis i en tidning. Mord på fattiga människor eller människor som lever utanför systemet leder exempelvis inte till stora reportage.
En journalist förklarade för mig att det handlar om närhetsprincipen som hen som journalist har i uppdrag att förhålla sig till när hen gör avvägningar om vad hen ska skriva. Hur krasst det än är så väcker det tydligen mindre intresse om något skett ”långt bort” i världen eller om de som drabbats är väldigt olika majoriteten av läsarna. Medan läsare istället berörs av och vill läsa mer om det som skett nära eller som man kan relatera till.
Skillnaden för många transpersoner är att vi kan relatera till erfarenheter även om de skett i en annan världsdel. Det är klart att förutsättningar ser väldigt olika ut, det är absolut inte samma livsvillkor för alla transpersoner överallt. Men oron för att bli utsatt för våld och inte minst erfarenheter av att ha blivit trakasserad och att känna sig rädd och otrygg, det är något som upplevts av väldigt många transpersoner. Vi läser om, hör om och ser återkommande bilder på transpersoner som misshandlats, hotats eller dödats just för att hen är trans. Kanske är det därför som TDoR gör mig otroligt ledsen och får hjärtat att kännas tungt.
Hur du väljer att spendera dagen är såklart helt upp till dig. Jag har ibland känt social press och tänkt att jag verkligen borde gå till en ljusmanifestation – även om det känns för jobbigt eller sker i en miljö där jag inte är bekväm. Sedan några år tillbaka har jag bestämt att det inte finns några måsten. För min del är det angeläget att dela något i sociala medier eftersom jag tycker att det är viktigt att fler får kännedom om våld och hat mot transpersoner och börjar agera för att minska det. Ibland går jag på något event, ibland inte. Ibland tänder jag ljus hemma. Men jag har märkt att det är värdefullt att känna gemenskap. Det kan vara att läsa inlägg i ett forum för transpersoner eller att umgås med en vän. Eller att hänga med min hund som inte har en aning om hur mycket hemskt djävulskap det finns i världen.
Vad du än gör idag och hur ditt behov av eventuell gemenskap än ser ut hoppas jag att du är på en plats som funkar för dig. Det finns andra dagar där vi firar men idag är en dag då vi är många som gråter. Vi känner smärta, ilska och frustration. Och vi kräver en värld där alla transpersoner är fria att leva precis som de vi är.
Uppdaterad 2021-11-21
