QX Ledarstick: ”Imponerande uppvisning av praktisk solidaritet”

Med jämna mellanrum blir den omedelbara och självklara solidaritet som visas homo-bisexuella och transpersoner i nöd, befriande tydlig.

2017 blev det tydligt efter att QX skrivit om nödropen från den ryska delrepubliken Tjetjenien, där utrensning av hbtq-personer dragits igång av republikens ledare Ramzan Kadyrov.

Rysslands ledning, med Vladimir Putin i spetsen, blundade för det som hände och fortfarande händer. Poliser jagade homosexuella och transpersoner, misshandlade dem till döds och skickade kropparna tillbaks till familjen.

Eller om möjligt ännu värre,  polisen lämnade tillbaks de gripna till familjerna som själva administrerade dödsstraffet.

Regnbågsfonden fick kontakt med de hjältar i Ryssland som tog vid där den ryska staten svek och vände ryggen. De organiserade flyktvägar, de tog emot de flyende i säkrare delar av landet och de gav mat, husrum, medicinsk och inte minst pyskologisk hjälp.

Några lyckades de även få omlokaliserade till säkrare länder i EU och Nordamerika.

Dock INTE till Sverige som nöjde sig med att fördöma Rysslands och Tjetjeniens handlingar i en radda fina uttalanden.

Nu är vi där igen.

Efter 20 år utan talibanstyre i Afghanistan har en väl dold, undan- skuffad, rädd men ändå i skymundan existerande hbtq-värld kunnat hitta ett visst utrymme och hålla kontakt.

När USA väljer att lämna Afghanistan med sina allierade i släptåg och Talibanerna snabbt tar över makten i landet så blir självklart även denna lilla, extremt modiga och samtidigt sårbara grupp som trots allt kunnat hitta ett visst utrymme, omedelbart utsatt.

De sedan lång tid täta och goda relationerna mellan den Tjetjenska ledningen och Talibanerna spär än mer på oron över att deras gemensamma hat mot samkönad kärlek sprider metoden att rent fysiskt rensa ut våra syskon.

 Svenska Regnbågsfonden, där jag själv är engagerad, letade efter vägar för att ge stöd till det fonden fått information om var ett akut behov. Dessa hittades på andra sidan Atlanten.

Den kanadensiska organisationen Rainbow Railroad, som arbetar med att hjälpa hbtqi-personer på plats i och få hjälp ut från länder och regioner där de är som mest hotade, har lyckats få kontakt med personer som akut behöver lämna Afghanistan.

Flera länder har i kontakterna med Rainbow Railroad åtagit sig att ta emot de som kan lämna landet. Dock INTE Sverige som nöjer sig med att levererar fina uttalanden. 

Totalt, skriver Rainbow Railroad på sin hemsida, söker nu 3000 personer från olika delar av världen hjälp att lämna platser där de hotas av att dödas och där – lyssna nu svenska politiker – de INTE kan ”hjälpas i närområdet” som ofta är minst lika hbtq-hatiskt och där homo- och transhatet är en realitet i flyktingläger.

I Afghanistan rör det sig alltså om en grupp människor som hotas av Talibanernas dödspatruller som systematiskt, med hjälp av skvallrande grannar, spårar upp de som är eller misstänks vara homo-bisexuella eller transpersoner.

Med Talibanernas återkomst till makten riskerar även de redan existerande, men inte använda, dödsstraffet för homosexualitet att aktiveras. 

Straffet är nu som under deras tidigare styre av landet, att antingen stenas till döds, eller att bygga upp en mur på ca 3 meter, sätta den straffade framför muren och sedan välta den över honom eller henne.

Precis så planerat och utstuderat ondskefullt – precis så fruktansvärt.

Regnbågsfonden inledde den 20 september en kampanj för att få in ekonomiska medel som behövs för att hjälpa ut personer i nöd och få dem till de länder – däribland alltså INTE Sverige – som garanterar deras säkerhet och ger dem möjlighet att bygga sin framtid i frihet.

Och på bara lite drygt ett dygn kom 800 000 kronor in. Små och stora summor från enskilda som snabbt förstod att det inte går att sitta med armarna i kors och oja sig, utan att det som krävs är ett aktivt ställningstagande, praktisk solidaritet så att de som har möjlighet att rädda liv också får möjlighet att göra detta. På plats eller genom att få hjälp att lämna.

Det är en imponerande uppvisning av praktisk solidaritet som inger hopp.

Dessutom har Sveriges största organisation för hbtqi-rättigheter RFSL aktiverat sitt engagemang för att via sina partnerkontakter hjälper de som hotas av att få en vägg vält över sig.

Nu väntar vi på att Jimmi Åkesson, Ulf Kristersson, Ebba Busch, Nyamko Sabuni och inte minst migrationsminister Morgan Johansson och utrikesminister Ann Linde skall berätta för oss varför våra gränser skall vara stängda för, låt oss säga, 50 homo-bisexuella och transpersoner som nu behöver ett land som tar emot dem.