Edward Summanen: ”Covid-19 gör att fler kommer ut som trans”

Andelen öppna transpersoner har ökat de senaste 10 åren. Det finns en större synlighet och fler remisser skrivs till könsbekräftande vård. Men lyssna inte på antitrans-lobbyn som påstår att trans är en trend där 10 000 svenska unga får vård som de senare kommer att ångra. För just de siffrorna är inte sanna (och begreppet ”ånger” kommer jag att återvända till i en annan krönika). Däremot stämmer det att andelen remisser till könsdysforiutredning mångdubblats. Men långt ifrån alla som söker sig till utredning får en fastställd könsdysforidiagnos, vilket är ett krav för att senare kunna få någon form av könsbekräftande vård. Det rör sig heller inte om tusentals unga varje år utan sett till alla åldrar var det i Sverige omkring 600 personer som fick en könsdysforidiagnos år 2019. Och ja, det är helt klart mer än för 10 år sedan när det var omkring 50 personer om året. Sett till antalet individer är vi emellertid fortfarande rätt få.

Hur många som söker vård säger dock inget om hur många som faktiskt är trans. Alla transpersoner behöver inte könsbekräftande vård. Alla vill heller inte komma ut. Det går alltså inte att säga att fler är transpersoner idag jämfört med för 20 år sedan. Däremot kan vi konstatera att fler kommer ut. Något har definitivt förändrats.

Jag tror att flera olika saker spelar in:

• Tillgång till ord och kunskap. Begrepp som ickebinär eller kunskap om att könsbekräftande vård finns gör att man kan sätta ord på vem man faktiskt är.
• Den svenska könsbekräftande vården har blivit tillgänglig för fler, inklusive ickebinära med könsdysfori. Det är heller inte samma strikta krav som för 15-20 år sedan, då transkvinnor i princip var tvungna att genomgå underlivskirurgi för att kunna ändra juridiskt kön.
• Hälso- och sjukvården har blivit bättre både på att prata om könsidentitet (dvs stötta personer i att komma vidare med funderingar) och att skriva remiss till könsdysforiutredning.
• Fler förebilder och ökad synlighet ger insikt om att det fungerar utmärkt att ha en framtid även som transperson. Och att det går att vara transperson på flera olika sätt! Inte bara det stereotypa transnarrativet som populärkulturen visat på: hetero, oqueer och ha vetat sedan 3 års ålder. En bild som många inte alls kan relatera till.
• Ökade rättigheter och ett mer accepterande samhälle.

Och nu under pandemin har alltså ännu fler kommit ut. Varför? Jo, jag tror att det beror på att personer har varit ensamma med sina tankar, sig själva och behövt konfronteras med saker som man skjutit bort. Många har haft mer tid till reflektion om livet och den egna personen. Det har funnits utrymme att utforska nya könsuttryck på egen hand eller tillsammans med de personer som man känner sig trygg med. Pandemins alla restriktioner, som hemmaarbete, har öppnat upp för att kunna vara sig själv på ett annat sätt även till vardags. Flera berättar om att det känns orimligt att behöva gå tillbaka till tiden innan. Och att ännu fler personer fått insikt om vem de är och bestämt sig för att vara öppna med det är antagligen det enda bra som kommit av denna hemska pandemi.

Jag märker att personer över 40 år är en grupp som ökat de här senaste två åren. Det är för det mesta en helt annan situation att komma ut som transperson i den åldern än som tonåring. Ett av könsdysforiteamen bekräftar min bild: de ser också fler remisser från personer som levt många år som sitt tilldelade kön, kanske gjort karriär och bildat familj, men som nu känner att det är dags att börja leva i enlighet med sin könsidentitet. Andra i den åldern är inte lika säkra utan funderar: ”Är jag verkligen trans?” och ”Är det värt att komma ut?”

För det är många som aldrig kommer ut, inte minst på grund av rädsla för att förlora jobb eller familj. En del kommer inte ut eftersom man själv inte förstår att man är transperson eller tror att man inte är ”tillräckligt” trans. Men jag hoppas intensivt att vi stadigt rör oss mot en framtid där allt fler känner sig trygga och har tillgång till kunskap för att kunna leva som den man är. Där alla bemötas med respekt. Där vi alla känner att vi har rätt att vara oss själva.

Foto: privat