Kan straighta spela gay – så ser tre svenskar inom branschen på den internationella debatten

– Jag är av den åsikten att en skådespelare kan spela allt. Jag som gay kan naturligtvis spela straight, och en straight skådespelare kan spela gay, säger Bengt Baskered.

Han är skådespelare, har varit i branschen i 30 år och har spelat karaktärer som är både straight och gay.
Men även om det är en självklarhet för honom, har det senaste tiden blossat upp en debatt i internationella medier. Debattens nav, “ska straighta cis-skådespelare verkligen porträttera hbtq-karaktärer” har fått skådespelare och regissörer på hela regnbågsspektrat att engagera sig.

Bland annat har Neil Patrick Harris, känd från bland annat How I Met Your Mother och som själv är öppet gay, sagt att “straighta som spelar gay är sexigt och den som är bäst ska få rollen”. Han talar dessutom från egen erfarenhet eftersom hans karaktär Barney i How I Met Your Mother var en promiskuös kvinnokarl.

Regissören Russel T Davis menar däremot att det handlar om autenticitet att casta en gay som gay och i radioprogrammet Radio Times sa han att man inte “gör någon mer svart” eller “sätter en icke-funktionsvarierad i en rullstol”, som jämförelse.
5 februari gick 185 tyska skådespelare, som alla definierar sig som hbtq, ut i det rikstäckande magasinet Süddeutsche Zeitung med ett upprop. “Mer mångfald!” skrev de i texten och tyckte att de manus som skrivs måste innehålla fler hbtq-karaktärer.

Bengt Baskered är skådespelare och har spelat både gay och straight.

Beng Baskered tycker att representation är viktigt, men tycker att bästa person för jobbet, går före.
– Jag vill få rollen för att jag är bäst lämpad. Jag tycker det är viktigt i vårt yrke att man inte lägger in sexualitet som en faktor för att få en roll. Vem jag är privat ska inte påverka vilka roller jag får.

Han tycker att man istället ska ifrågasätta varför det finns så få stora skådespelare som identifierar sig som hbtq.
– Vi kan såklart inte veta allas sexualitet, men nämn Sveriges fem största manliga/kvinnliga skådespelare så skulle jag tro att de är straighta allihop.

Finns de som bara jobbar med hbtq

Bengt har jobbat på inspelningar där regissörer och rollsättare valt att jobba med enbart gays. En är regissören Dawid Ullgren, examinerad från Stockholms Dramatiska Högskola, som jobbar med kortfilm.
– Jag tycker det är viktigt med representation. Men det är såklart en otroligt komplicerad fråga. Jag själv tycker att det finns en poäng med att casta hbtq-skådisar som hbtq-karaktärer, med det sagt behöver det inte vara det enda rätta såklart.

Hur går man tillväga? Skriver du i casting-ansökan att man måste vara hbtq?
– Det går till på olika sätt, men Sverige är ju så pass litet att man mer eller mindre har koll på vilka som är gay eller inte. Men nu när jag ska casta till min långfilmsdebut, kommer det söka folk som man inte har koll på. Då kommer jag skriva mer om karaktärerna och att jag söker skådespelare som känner igen sig i hbtq.

En del av mot argumentationen i debatten har varit att om inte straighta kan spela gays, så kan inte gays spela straighta, eller att transpersoner isåfall bara kan spela transpersoner.
Just det är något som fått även Dawid Ullgren att lätta lite på principerna.
– Jag är inte lika svart och vit längre. Jag håller såklart inte med om att det ska vara så, som skådespelare ska man kunna porträttera vad som. Men jag utgår från mitt perspektiv och som mig som konstnär, hur jag vill att stämningen ska vara och vem jag vill ha på min inspelningsplats. Det blir mitt “vem som är bäst lämpad för rollen”.

Dawid Ullgren är manusförfattare och har mer eller mindre endast jobbat med hbtq-teman och hbtq-skådespelare.

Så det är en annan stämning upplever du, om alla är hbtq?
– Jag har jobbat med bägge delar, både straight och hbtq. När jag jobbat med bara htbq är det en annan atmosfär, det blir något annat och det är vad jag vill komma åt, för det syns även på resultatet sen.

Den speciella atmosfären är något som Bengt Baskered håller med om.
– Ja, såklart har jag märkt av den också. Det blir en annan grej och jag uppskattar det. Men det är som att vara på gaybar eller gayklubb, det blir per automatik en annan stämning.

Regissören ska välja de skådespelare de tror är allra bäst

Även filmregissören Ylva Forner, just nu aktuell med det erotiska queerdramat “Magisterlekarna”, har jobbat för att ha en cast som till större delen består av gays, även om det inte var ett uttalat krav. Hon berättar att det hände något speciellt framför kameran när hbtq-skådisar provspelade.
– Kanske var det så enkelt att jag letade utanför de vanliga castingforumen, agenturerna och de redan etablerade och fann guld. Kanske var det så att den här historien betyder något extra för just de här killarna och att de tog med sig egna erfarenheter in i den. Oavsett vilket; en bit in i processen valde jag att aktivt söka skådespelare inom hbtq-communityt, och hittade fantastiska skådespelare som i varje fall jag inte har stött på innan.

Ylva menar att hbtq-skådespelare kunde tillföra erfarenheter och perspektiv som hon själv inte har, något som varit ovärderligt för slutresultatet.
Vad gäller kritiken om att isåfall kan gays bara spela gays, anser hon att det snarare handlar om att regissören ska få välja de skådespelare de tror är allra bäst för de projekt de själva jobbar med.

Ylva Forner, är regissör och jobbar just nu med hbtq-filmen "Magisterlekarna".

Foto: Robert Eldrim

– Alla kan spela vad de vill. Jag tror på att fråga sig själv varför en gör de val en gör. Gör jag det av lättja eller vana; ”Det finns inga bra gay/rasifierade/trans/kvinnliga etc etc skådespelare” eller har jag valt precis de jag tror kommer bli allra bäst? Har jag det är jag hemma. 

Att motreaktionen blivit som den blivit tror hon snarare handlar om att vi håller på att bryta invanda mönster.
– Vi har haft en tradition där vita, straighta personer har setts som de ”som kan spela allt alltid” och det är klart att det känns hotfullt när en så priviligerad position ifrågasätts. Frågan är väl vilken erfarenhet som kan berika ett verk. Jag tror inte det handlar om ”att spela gay eller straight” utan vad filmen handlar om.

Den gemensamma nämnaren är att fler vill se större representation och mångfald, både bland de skådespelare som erbjuds jobb men också vilka karaktärer som får mycket skärmtid.
Framåt hoppas Beng Baskered att debatten inte ska finnas.
– Jag hoppas att vi inte ska behöva tänka på sexualitet. Man är en skådespelare, punkt. Vi behöver bryta upp vem som spelar vad, inte dela upp homo-skådespelare och straight-skådespelare.