På lördag morgon är det premiär för radioteaterns satsning, ”Iranian Voices” i samarbete med Riksteatern. I regi av Susan Taslimi har berättelser från iranier samlats in och dramatiserats. ”Iranian Vouces” sänds förutom i Sverige även på respektive språk även Tyskland, Storbritannien, Turkiet. I Sverige har även de dramatiserade berättelserna spelats in på farsi för att nå iranier i Iran och runt om i världen.
En av de som bidragit till att samla in berättelser är Arsham Parsi som idag bor i Kanada och är verksam inom organisationen IRQR.
– Jag känner ett ansvar för att engagera mig, säger han till QX när vi träffas på Södra Teatern där det på fredagskvällen blir en releasefest för projektet.
– I Europa tar många det för självklart att man är född fri, säger han och oroar sig för att man därmed inte förstår hur det är att växa upp i ett samhälle där homosexualitet är förbjudet och homosexuella tvingas att leva dolda för att ens överleva.
– När jag kom till Kanada berättade en parlamentariker jag mötte om att höga skatter är till för att ge medborgarna service och möjligheter. Jag tycker att man borde införa en frihets-skatt. Det behöver inte nödvändigtvis handla om pengar, men friheten borde skattas genom att man skall engagera sig för friheten.
I det arbete Arsham Parsi bedriver genom IRQR kommer han dagligen i kontakt med en verklighet utan frihet, trots att han själv lever i trygghet som homosexuell i Kanada. Hans organisation arbetar för att praktiskt hjälpa hbt-personer som flyr Iran och för att länder i väst att ta emot de som flyr.
– De pengar vi samlar in går till att hjälpa de som befinner sig i Turkiet i väntan på att komma vidare, berättar han.
Nyligen hjälpte de en man som till slut fått tillstånd att bosätta sig i USA. Men hans problem var att han saknade de 100 turkiska Lira (ca 400 kronor) som behövdes för att med buss ta sig till flygplatsen i Istanbul!
Radioteaterprojektet Iranian Voices fokuserar på kvinnors och HBT-personers erfarenheter i Iran idag. I ett av avsnitten berättar en man hur han sexuellt utnyttjas av sedlighetspoliser och sedan förnedras av rättssystemet. Som i alla patriarkala samhällen är det den ”passive” som straffas. Bögar och kvinnor skall styras av män, allt enligt de religiösa lagar som infördes efter den islamiska revolutionen 1979.
– Vet du, säger Arsham Parsi, att för 40 år sedan så ingicks världens troligen första samkönade äktenskap i just Iran.
Dåvarande lagstiftning i Iran specificerade inte att äktenskap skulle ingås mellan man och kvinna och detta tog två män i landets överklass vara på. Och deklarerade offentligt att de var gifta.
– Till och med drottning Farah Dibah skickade blommor till dem för att lyckönska, berättar Arsham Parsi men lägger till att det knappast var bra för hbt-personer i landet innan den islamska revolutionen.
– Men bland det första man gjorde efter revolutionen var att se till att i lagen skriva in att äktenskap gällde för man och kvinna, säger han. Och man införde sharia-lagar med dödsstraff för homosexuella.
Idag är han, vis av hur revolutionen i Iran utvecklades, oroad över vad som kommer att hända med hbt-personer i kölvattnet av den arabiska våren.
– Jag kan den persiska kulturen och talar om Iran, men jag blir oroad nu när alla gläds åt vad som händer i Libyen och Egypten. Vem talar om vad som kommer hända med homosexuella?
Jag frågar honom om uppgifterna att transsexuella har en bra situation i Iran. Han avvisar det och kallar det rent propaganda.
– Det är sant att en fatwa uttalats som gör att transsexuella får korrigera sitt kön, berättar han. Men det handlar om att man anser att det enbart kan finnas man och kvinna. Många som genomgår könsbytesoperationer är homosexuella som pressas till detta för att undgå straff. De blir naturligtvis olyckliga och självmorden är höga bland de som bytt kön.
Och de som byter kön behandlas inte ens som en andra, utan som en tredje klassens medborgare. De utsätts för våldtäkter och stöts ut ur samhället.
Vi kommer in på ”queer”-kritiken av hur ”västerländsk homoidentitet” sprids till den muslimska världen och Arsham Parsi himlar med ögonen.
– Homosexualitet är en österländsk identitet, säger han. Det är homofobi som är västerländskt.
Han påpekar att homosexualiteten omtalas och besjungits i persisk kultur liksom i asiatisk och romersk genom historien. Att förfölja homosexuella är långt ifrån en historiskt självklar del av vare sig islamsk eller persisk tradition.
Men det nya intresset för en gayvänlig tolkning av Islam, som bland annat Irshad Manji arbetar för, är han skeptisk till.
– Jag talar inte mot islam men inte heller för, säger han och definierar sig som sekulär. Jag vill inte förolämpa men förstår inte detta med att tala om gay-muslimer. Du kan inte putsa lite på Islam och göra den ”ren”. Jag vet vad Islam innebär, homosexuella i Saudiarabien vet vad Islam är. Kanske om några hundra år kan det förändras, men jag tror inte på det nu.
Att det idag finns en viss möjlighet att leva, i alla fall diskret, som homosexuell i Iran, bekräftar han.
– Just nu är landets ledning så upptagna av interna politiska strider att homofrågan inte är viktig för dem, säger han.
Samtidigt är han oroad över hur polisen via plötsligt tillåtna nätsajter där homosexuella möts liksom gayfester där polisrapportörer finns med kartlägger och skapar homoregister. Uppgifter som sedan används i politiska syften.
De som konfronteras med att de finns i registren försöker så snart de får möjlighet att fly landet. Men att det idag är tyst om situationen i Iran skapar problem för de som lyckas ta sig ut. Det är svårt att få uppehållstillstånd och Arsham Parsi pekar ut Storbritannien och Skandinaviska länder som de mest problematiska.
– I Norge har sju personer sökt asyl men ingen av dem får uppehållstillstånd, säger han som exempel.
RFSLs flyktingexpert Stig-Åke Petersson bekräftar den bilden för QX och konstaterar att Finland närmast är hopplöst medan det fungerat lättare i Sverige, dock utan att asyl ges av sexualpolitiska skäl.
Det finns dock en ljusning när det gäller hbt-personer i Iran menar Arsham Parsi och noterar att många som lever i exil, inte minst andra och tredje generationen, inte bär vidare en negativ syn på homosexuella. Hans eget arbete och andra exil-iraniers påverkar även de som bor och lever i landet.
På lördag träffar han RFSLs nätverk för hbtq-flyktingar, migranter och nyanlända i ett samtal om situationen i Iran. Och han hoppas att hitta ekonomiskt stöd för hans egen och andra exilorganisationers arbete med att påverka såväl situationen i hemländerna som för de som lever i diasporan.
Efter Stockholm reser han vidare med Iranian Voices till Turkiet och i december återkommer han till Europa i samband med projektet. Det blir mycket resande för Arsham Parsi. Ett resande som han hoppas kommer leda till att fler hbt-personer med iransk bakgrund involveras för att som han, tillsammans med alla andra (”för vi är alla påverkade av vad som händer”) ta ansvar för att bidra till en förändring för alla de som lever under förtryck.
• Iranian Vocise har realeasefest på Södra Teatern fredag kväll 17.00.
• På lördag 17.00 har RFSL en träff med Arsham Parsi. Föranmälan krävs: [email protected]
•Lördag morgon ges Iranian Voices/Iranska röster klockan 13.30 i P1 (Sänds även 24/10 19.03, 30-31/10 01.00)
Uppdaterad 2016-12-07
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
