Sudans homosexuella organiserar sig

Mostafa gick till en psykolog när han var sjutton år.
– Jag hade kommit på mig själv med att attraheras av andra killar. På den tiden visste jag inget om homosexualitet, jag förstod inte mycket förutom att det var fel. Jag hade aldrig träffat någon som kände så.
Han hade letat efter information i böcker – internet fanns inte på den tiden – men inte hittat någon, och det var därför han gick till psykologen. Men vad svarade psykologen?
– Att det nog blir bättre. Han förklarade att jag var stressad inför mina slutprov till min examen, och jag fick sömntabletter.
När tabletterna inte fungerade, gick Mostafa till moskén.
– Där fick jag höra att enligt islam ska människor som du kastas från stadens högsta punkt. Det stämmer inte, vet jag nu, men det var det han sa. Sedan rekommenderade han mig att ta värvning för jihad, så att jag kunde dö i ett heligt krig i stället för att bara dö som vanligt. Det skulle öka mina chanser att komma till himlen.
Mostafa är från norra Sudan, där han är en av cirka 70 medlemmar i en illegal hbt-grupp.
– Norra Sudan är muslimskt, det är mer av en arabisk kultur där medan Sydsudan, som nyligen har utropat sig till en egen stat, är kristet och mer influerat av afrikansk kultur. Som hbt-organisation har vi kommit längre på den muslimska sidan. Vi försöker arbeta med vissa religiösa grupper som är mer liberala, och vi har kunnat hålla några workshops för medlemmar även om allt sker i hemlighet. Sydsudan är ett ungt land där hbt-personer inte har någon organisation alls. Någon måste göra något, någon måste ta ett steg där.
Lagarna landet lyder under säger att det är dödsstraff för homosexuella handlingar mellan män, medan kvinnor som utför homosexuella handlingar kan få spöstraff.
– Så man kommer inte ut för sin familj. Allt sker i hemlighet. Det de flesta homosexuella gör är att de flyttar ifrån sin familj, vilket är ganska ovanligt att göra i vårt samhälle. Kontakt mellan homosexuella sker på internet och via vänner, ingenting sker i offentligheten.
Så vad hände då, sedan Mostafa fått rådet att dö martyrdöden för att slippa helvetet?
– Jag träffade en man, av en slump. Han var också psykolog, men han berättade för mig att jag måste älska mig själv, att jag bara var annorlunda. Han visade mig andra som var som jag. Jag mötte dem i Kairo, och när jag såg dem … det var mitt livs lyckligaste ögonblick!
När Mostafa blev äldre bestämde han sig för att hjälpa andra, yngre hbt-personer. Han ger nu råd till unga hbt-personer på Internet, och har startat en olaglig organisation på nätet. Jag frågar vad han ser för hopp.
– Hoppet är den nya generationen. Yngre människor är mer medvetna, de har Internet och de utbildar sig. Jag har hört mina systersöner prata med varandra om sånt här, men aldrig med den äldre generationen. Det kommer att bli bättre på grund av ungdomen.

Läs även

Trans lättare än homo i Botswana
Afrikas hbt-rörelse närvarande vid Pride