Så lever vi med tragedin

Pentho, 49, Oslo

Anestesisjuksköterska
– Jag bor 500 meter från Regeringskansliet. Jag hade gäster och hörde en rejäl smäll, och sedan fick en tryckvåg fönstrena att skaka. Jag tappade kaffekoppen, sprang ut på terassen och såg ett rökmoln, men förstod aldrig allvaret. Jag hoppades att det var gasläckage. Kort därefter kom utryckningsfordon med sirener och helikoptrar som surrade över oss i timmar. Om Utøya läste jag på Internet. Jag hoppas att Breivik får livstids fängelse.

Hur känner du av katastrofen idag?
– Jag går ut på stadens gator och känner den varma stämningen. Hela staden har stannat upp, men enats på ett bra sätt – det råder en varm stämning.

Hilde, 28, Oslo

Bokhandlare och fotbollstränare
– Jag tänker på alla dem som mist sina nära och kära och de som överlevt både i Oslo och på Utøya. Det är svårt att sätta ord på det. Själv gick jag förbi Regeringskansliet minuter innan det small. Det är läskigt att tänka på, men en bagatell med tanke på hur andra drabbats.

Har något positivt kommit ur det här?
– Trots att vardagen är full av sorg, finns också mycket kärlek. Det är fint att se det norska folket stå enat.

Hur hanterar du sorgen?
– Jag pratar mycket om det som hänt, och följer utvecklingen med ungdomarnas historier från Utøya. Jag var med vid minnesstunden på Rådhusplatsen. Det var mycket starkt och vackert.

Vad tycker du att Anders Breivik borde få för straff?
– Livstids isolering.

Henrik, Oslo

Tågkonduktör
– Jag har varit tom och ledsen sedan detta tragiska skedde. När jag och grannarna fick höra om skottlossningen på Utøya där vi visste att arbetarpartiet hade ett ungdomsläger blev vi helt tysta och alla bara grät.

Hur lever du med tragedin?
– Jag går till jobbet med en rädsla att nästa mål är Centralstationen. Idag blev den evakuerad, utan att man hittade någon bomb, men hur blir det nästa gång? Det finns en annan sida också. Vi gick ut på lördagkvällen och alla vi mötte grät och kramade om varandra. Jag har aldrig sett människor stötta varandra så. Värmen sprider sig och folket står enat mot terrorn.

Hur fick du veta om bombningarna?
– Jag bor inte långt ifrån Regeringskansliet, och hela marken och husen skakade. Jag förstod direkt att det var en bomb. Mina grannar och jag började undra vad som kunde ha hänt, om det var ett terrordåd, om det var muslimer som låg bakom. Vi tänkte aldrig på att en skandinavisk person kunde utföra ett så fruktansvärt dåd. Jag är emot dödsstraff, men för livstid, och nu hoppas jag att namnet Ander Breivik glöms bort och att det är de liv som revs bort i denna tragedi som vi minns.

Eirik, 33, Oslo

Advokat
– Jag var själv vid Regeringskansliet trettio minuter innan bomben small och hade en otrolig tur. Det första jag tänkte var ”hoppas inte ngon jag känner har skadats”.

Hur fick du veta om tragedin?
– Jag hade just kommit hem när jag hörde en kraftig smäll. Först undrade jag om det var åska, eller sprängningar från byggarbetsplatsen i närheten, men via Twitter och tidningen Verdens Gang fick jag de chockerande nyheterna, först om Regeringskansliet, sedan Utøya.

Hur har din vardag påverkats?
– Jag hade flyt som varken förlorade familj eller nära vänner. En tjejkompis hade just börjat arbeta på Justitiedepartementet, i den del av Regeringskansliet som blev hårdast drabbad. Men jag är chockad. Jag tror inte det finns någon i Norge som inte gråtit, särskilt efter de många hjärtskärande berättelserna från Utøya.

Hur lever du vidare
– Jag pratar mycket med dem omkring mig, med vänner och familj. Den här veckan är jag ute med några vänner på en båt och i måndags höll vi en tyst minut, med flaggan på halv stång.

Anders Breivik har erkänt dådet och sitter nu i rättegång. Vad tror du som advokat händer härnäst?
– Jag hoppas att åklagaren använder de nya bestämmelserna om brott mot mänskligheten, som ger upp till 30 år i fängelse. Men troligtvis slipper han ut efter halva tiden, oavsett. Det finns tyvärr inga tillräckliga straffbestämmelser för hans illdåd.