Asylmyndigheternas nitlott till M.!

På RFSL arbetar flyktinghandläggaren Stig-Åke Petersson helt volontärt. År ut och år in kämpar han för hbt-personer som söker asyl och mot myndigheter och domstolar som han alltmer ser som en avdelning av Svenska Spel.
För M.R, idag 32 år, som kom hit den 16 december 2008 blev lotterier en djup besvikelse. Nu hotas han att sända tillbaks till en miljö som innebär hot om livet.
När M. kom till Sverige som asylsökande visste han att det fanns en möjlighet att leva som homosexuell här. Men han var osäker på hur samhället fungerade, hur polis och myndigheter agerar här och han saknade ett gay kontaktnät.
Som asylskäl berättade han om hur han som sunnimuslim varit hotad av shiamuslimer, men han vågade inte berätta om att han även var utsatt som homosexuell.
– Då kunde jag inte berätta att jag är homosexuell eftersom jag var rädd för att advokaten och tolken skulle berätta för andra om mig, säger M.R. till QX.
I Bagdad hade han och en vän rapporterats som homosexuella, tagits in till polisstation där man förhört och registrerat dem. Det var efter den händelsen han valde att fly.
Efter Migrationsverkets avslag på asylansökan fick M.R på Qruiser kontakt med en annan gaykille från Irak. Via honom kom han med på GayCamps läger där han träffade andra arabiskspråkiga gaykillar och även Stig-Åke Petersson som var på plats för att informera om sitt arbete.
Stärkt av att ha kommit i kontakt med gayvärlden i Sverige vågade han med Stig-Åkes hjälp överklaga till Migrationsdomstolen. Och nu kompletterat med informationen om att han även som homosexuell från Irak sökte asyl.
Det blev nej i första instans och nu i våras blev det nej på överklagan. Snart tre år sedan han anlänt till Sverige väntar han nu på att återsändas.
– Jag är rädd nu och jag mår verkligen mycket dåligt, säger M.R till QX.
Att ändra sin berättelse om asylskäl har tidigare uppfattats negativt av migrationsmyndigheterna. Men efter ett rättsligt ställningstagande hos Migrationsverket från 2009 skall det inte längre påverka bedömningen vid hbt-skäl. Detta med tanke på svårigheterna att våga berätta när man just flytt ett land där man som bög betraktas och behandlas som paria.
Det är inte heller att asylskälet ändrats som gör att Migrationsdomstolen i december 2010 beslutar att M. inte har skyddsbehov i Sverige. Istället blir han inte trodd när han uppger att han är utsatt för hot av sin familj efter att hans bild synts i ett mingelreportage på QX.se.

M. själv berättar att han två dagar efter att bilden, från en fest med Arabiskt initiativ under Pride förra året, publicerats blev uppringd av sin bror och såväl hans bror som hans strikt religiöse far då hotat att döda honom eftersom han dragit skam över familjen.
– Hur fick de reda på att bilden publicerats på QX.se?
– Jag vet inte, svarar M., men jag antar att någon som ville skada mig tipsade dem.
I första Migrationsdomstolsinstans, Förvaltningsrätten i Stockholm, sitter en domare och tre nämndemän varav en, Anna-Carin Wallin, reserverar sig mot beslutet att avslå Ms asylansökan. Hon hänvisar i sin reservation mot avslaget till att det enligt Migrationsverkets rättschef inte finns ”möjlighet för homosexuella i Bagdad att få ett effektivt myndighetsskydd”.

När man läser Migrationsdomstolens motivering till varför M. inte behöver skydd framgår att de saknar kompetens om homosexuellas erfarenheter och verklighet.
M. har berättat att han som 16-åring blev tillrättavisad av sin far för hur han klädde sig och att han använde parfym. Omgivningen, skrivs det i domskälet, ”har märkt att han var homosexuell”. Domstolen är på grund av denna slutsats tveksam till att hans familj verkligen hotat honom efter att bilden av deras son publicerats på en svensk gaysajt. De anser hans berättelse vag och kan inte förstå ”varför hans familj numera skulle reagera så starkt på hans sexuella läggning när de redan misstänkt att han var homosexuell sedan 16 års ålder”.

För domstolen blir ett åthutande till en 16-åring om att han inte skall bete sig som homosexuell absurt nog tolkat som att familjen därmed accepterat honom som bög. Så, menar domstolen, när han i Sverige syns festa på en gayklubb är detta inget som ger anledning att tro att far och bror kan tänkas hota honom till livet.
Med denna något egna tolkning väljer Migrationsdomstolens att sända M. R. tillbaks till Bagdad, eller möjligen Kurdistan där han aldrig varit och helt saknar kontaktnät. Vid överklagan väljer den högre instansen att inte ta upp ärendet och därmed acceptera grunden för avslag.

När QX träffar M. säger han uppgivet, ”jag förstår inte vad Migrationsverket vill ha för mer information av mig.” Av fyra vänner från Irak som han mötte på GayCamp och som sökt asyl har tre fått stanna. Men inte M. Detta gör honom ännu mer förbryllad.
Det är just detta som Stig-Åke Petersson kallar ”lotteriet”. Ett konsekvent ifrågasättande, i detta fall en uppenbar brist i kompetens om hederstraditioner och bristande empati, i kombination med just ett lotteri.
Efter kontakten på Qruiser, via GayCamp och med Stig Åke har M. nu snart tre år efter att han kom hit blivit en aktiv del av Stockholms gaycommunity. Han är engagerad i Arabiskt initiativ, i GayCamp med dessa arabiskspråkiga verksamhet och inte minst inom nya succésatsningen STHLM Berserkers gayrugby.
– Jag vill stanna här där jag känner mig säker. Även om någon inte gillar mig här så behöver jag inte vara rädd för att dödas, säger han.

Efter att svenska migrationsdomstolar slutligen avslagit Ms asylansökan har Stig-Åke Petersson anmält hans fall till Europadomstolen. Beslut där kan ta lång tid och tills dess hänger hotet om tvångsavvisning över M.