I Linköping vandaliseras en staty av fotbollsstjärnan, jämnställdhetskämpen och öppet lesbiska Nilla Fischer.
Under Tranemo Pride hängdes en människoliknande docka upp i ett träd med en prideflagga i handen, en snara runt halsen och en skylt som det stod ”pedofil” på.
I Danderyd har det lämnats in protester mot regnbågsflaggningen i området och en SD-politiker i Svalöv vill gå så långt att han vill förbjuda regnbågsflaggan.
Och när en fotograf la ut en bild på sitt instagram på ett lesbiskt bröllopspar hon fotat förlorade hon 100-tals följare.
Vi fortsätter. Och blickar utomlands.
På en buss i London blev två lesbiska misshandlade av ett gäng killar som hade sagt åt tjejerna att hångla med varandra, när de inte gjorde det slogs tjejerna blodiga.
I Kenya, som har ett stort gaycommunity och gaybarer i Nairobi, röstade man nyligen igenom att det fortfarande ska vara förbjudet med homosexuella relationer och du kan vräkas från ditt hem om du är hbtq.
I Tanzania vill borgmästaren i Dar es-Salaam införa en speciell polisstyrka som ska identifiera och gripa personer som kan vara homosexuella.
Och så vidare och så vidare. Lagarna för hbtq-personer hårdnar på många håll.
Stockholm Pride är en dryg månad bort och vi fokuserar i det här numret en del på det som är tänkt att hända under dessa dagar i huvudstaden.
Temat för i år är Vi behövs och med tanke på ovan nämnda händelser känns det minst sagt sant.
Pride behövs.
Du behövs.

Annons
Annons

”Friheten inskränks. Och vi märker det knappt”

Stora förändringar sker inte över en natt. De sker sakta, successivt. Gränser flyttas fram i sådan fart – eller brist på fart – att vi hinner vänja oss. Lagar stramas åt. Friheten inskränks. Och vi märker det knappt. Förrän flera år senare då man ser sig omkring och tänker, men hur blev det så här.
Ett mardrömsscenario skulle ju vara att vakna upp en dag och förundrat ställa sig frågorna ”Men vi som hade lagarna på vår sida, vi som fick gifta oss, vi som fick skaffa barn, vi som fick göra abort, vi som var friskförklarade, vi som var en demokrati… Hur blev det så här?”.
För fem år sedan skrev jag att Pride är viktigare än nånsin, då hade hbtq-rättigheterna stramats åt i Ryssland och så kallad gaypropaganda förbjudits. För två år sedan skrev QX Ronny Larsson samma sak här, ”i år är Pride viktigare än nånsin”.
Hur känner du idag? Kan du sitta lugnt i båten och vara säker på att dina demokratiska rättigheter som hbtq-person aldrig kommer att tas ifrån dig? Eller är det så att Pride idag är viktigare än nånsin? Svaret känns självklart.
Pride behövs.
Du med.

Ditt deltagande i Pride är viktigare än du kanske tror. Oavsett var du bor. Från Pride i Malmö till Pride i Kiruna. Deltag, var öppen, gå med i paraden, vifta med regnbågsflaggan, kom ut hemma, kom ut på jobbet, var stolt, gör din röst hörd. Säg ifrån.
Pride kommer alltid att behövas.
Men låt oss hoppas att Pride även i framtiden arrangeras för att vi ska fira kärlek och våra rättigheter.
Och inte för att vi är rädda att de ska tas ifrån oss.