QX Debatt: ”Borgerlig regering ger framsteg för hbtq-personer”

Både Sverige och Norge har i många år legat i framkant när det kommer till hbtq-personers rättigheter.

När Sverige hade en Alliansregering med Moderaterna i spetsen genomfördes viktiga reformer som lyfte Sverige till 3:e plats på rankinglistan över bästa länderna i Europa för hbtq-personer. På samma sätt har Norge under den blå, och nu blå-gröna regeringen, genom en rad reformer gått upp till plats 3 i Europa. Sverige har under den röd-gröna regeringen tappat tempo och fallit till plats 10 på rankingen

2009 la den dåvarande röd-gröna regeringen i Norge fram världens första nationella handlingsplan för bättre livsvillkor för hbtq-personer. Den svenska Alliansregeringen införde 2011 Sveriges första nationella strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. I Norge har arbetet med Höyre i regeringen förstärkts med en offensiv handlingsplan med 43 konkreta punkter som nu genomförs. Den röd-gröna regeringen i Sverige har trots behoven inte uppdaterat vår strategi.

Fler och fler kommuner i Sverige och Norge tar nu fram handlingsplaner och strategier för arbetet med hbtq-frågor. Moderaterna gick 2014 till val på att alla kommuner som Moderaterna är med och styr ska ha sådana planer. I Norge är Höyre pådrivande för att få fram hbtq-planer i fler kommuner och regioner. Fokuset i planerna är kunskap och bemötande, en god omsorg och stöd när det behövs.

Negativ social kontroll, hederskultur och hedersförtryck är problem i både Sverige och Norge. Det drabbar såväl pojkar som flickor och särskilt hbtq-personer. I starkt religiösa miljöer predikas att det är onaturligt och syndigt att vara hbtq-person. Många kan inte leva öppet, andra utsätts för eller riskerar att utsättas för förtryck, hot och våld. Det är allvarliga samhällsproblem som måste bekämpas.

I Sverige är detta ett problem som Moderaterna tar på allvar och vill bekämpa med kraft, medan den svenska vänstern ofta relativiserar problemen och blundar för verkligheten. Den blå-gröna regeringen i Norge har redan fått stöd för en handlingsplan mot hedersförtryck som tar frågan på allvar. I Sverige är det nödvändigt för en ny Alliansregering att skärpa straffen, göra hedersvåldet till en egen brottskategori och tillse att fler i kretsen bakom brotten kan straffas. En ny moderatledd regering kommer att se till att skolan, socialtjänsten och vården får kunskaper och verktyg att agera i tid.

Vi måste i både Norge och Sverige vara tydliga i mötet och mottagandet av nyanlända. Vi måste ha obligatoriska introduktionsprogram med strakt tryck på våra värderingar. Synen på hbtq-frågor, jämställdhet och kamp mot hedersförtryck måste tas upp.

I Norge vill regeringen också arbeta med att utbilda religiösa ledare i frågor om demokrati, jämställdhet, hedersförtryck, radikalisering och våldsbejakande extremism. Det ska vara ett förebyggande arbete för att säkerställa värderingar om jämlikhet och jämställdhet. Det bör byggas ut i både Norge och Sverige.

På det internationella planet tog Sverige steg framåt då Alliansen styrde. Biståndspolitiken ändrades och fick ett tydligt hbtq-perspektiv. Både den Alliansen och den nuvarande regeringen i Sverige lyfter tydligt hbtq-frågor internationellt och bidrar på olika sätt med stöd till hbtq-aktivister och organisationer. Även i Norge har den Höyre-ledda regeringen tydliga mål om att lyfta hbtq-frågorna internationellt tillsammans med frågor om barns och kvinnors rättigheter. Den norska regeringsförklaringen är tydlig med Norge ska gå före internationellt för att lyfta hbtq-frågor.

Det norska arbetet märks inte minst i Europa. Norge stödjer, inom ramen för EES-avtalet, ett brett arbete kring hbtq-personers möjligheter i Östeuropa. 75 olika projekt i sju länder drivs med fokus på information och ändrade attityder, arbete mot hatbrott och för en bättre tillgång till hälsovård för hbtq-personer.

Det svenska arbetet kring hbtq-personer märks också i EU där bland annat två moderata ledamöter i Europaparlamentet, Christoffer Fjellner och Anna Maria Corazza Bildt, är pådrivande. Det internationella arbetet vare sig i Sverige eller Norge får avstanna utan måste både på egen hand och inom ramen för EU och EES utökas och drivas tydligt och uthålligt.

Sverige och Norge har kommit långt men det finns fortfarande en väg att gå innan vi har nått full likabehandling. Erfarenheten visar att det sker större framsteg med borgerliga regeringar.