Killen som klev in i taxin – och kom ut – Exklusiv intervju med SSU-ordförande Philip Botström

– Jag är inte en girig och arrogant person som inte bryr mig om mina medlemmar eller allmänheten. Tvärtom, jag är väldigt mån om att göra rätt för mig. Jag vill vara en ärlig och rättvis person. Men jag kan tänka att många nu tror att jag är just arrogant och ansvarslös.
Philip Botström vill gärna att folk ska uppleva honom som en person som sticker ut ur mängden.
– Jag är sosse men jag kanske inte är den klassiska sossen. Jag hoppas att folk ska se att jag vill någonting mer än att bara vara torr, tråkig och grå.
Nej, det var långt från tråkigt och grått att följa taxi-skriverierna i media. Det hela började med ett uppdrag i Sälen söndagen den 8 januari. Efter konferensen åkte Philip taxi ner till Stockholm där han skulle närvara på ett möte morgonen efter. Men för att hälla bensin på elden dök han aldrig upp. Kort därefter gick han ut med förklaringen att han lider av utmattningssymtom.

– Som SSU-ordförande är jag van att bli omskriven i media men det här var väldigt speciellt. Jag har aldrig blivit utsatt för ett drev tidigare. De ställde väldigt många frågor men de kanske inte alltid var intresserade av mina svar. Jag har funderat lite efteråt hur jag kan beskriva det på ett sätt som folk förstår, och då har jag tänkt att jag skulle kunna beskriva det som att bli framknuffad och nertryckt på en och samma gång. Samtidigt måste jag säga att jag som offentlig person tycker att det är bra att man kan bli granskad och jag förstår att många människor kände undran och besvikelse över det som kom fram.

”Jag känner skam över att det kom ut på det här sättet”
Efter han öppnat upp om utmattningssymtomen som fick honom att missa mötet, och därför gjorde taxiresan till inte bara dyr utan även onödig, betalade han resan med sina egna pengar.
– Jag känner skam över att det kom ut på det här sättet. Med facit i hand hade jag önskat att jag skulle haft mod nog att prata om att jag i likhet med många andra lider av psykisk ohälsa. Samtidigt som en del av mig kan tycka att det är skönt att jag inte behöver dölja det längre. Nu vet min familj, mina medarbetare och mina vänner vilket också gör det lättare att planera mitt ordförandeskap. Det finns ingenting att vinna på att dölja att man mår dåligt och har det tufft, ensam är inte stark.
Att ensam inte är stark är en insikt som inte alltid funnits med Philip under hans uppväxt i den värmländska bruksorten. – Att vara tonåring i Filipstad och komma ut som homosexuell, samtidigt som jag dessutom var både mörkhyad, adopterad och sosse var inte så himla lätt. Jag delar erfarenhet med alla som beskriver hur tufft det kan vara att vara den enda bögen i korridoren eller i omklädningsrummet efter träningen. Jag visste ingen som var öppet homosexuell så jag hade inte någon förebild.
I och med erfarenheten av att vara adopterad och att redan i tidig ålder känna att jag stack ut så blev det viktigt för mig att försöka vara stark själv. Jag tänkte att mina utmaningar måste jag lösa på egen hand.

Homofobin som han upplevde under tonåren beskriver han som ”klassisk” med glåpord och elaka kommentarer.
– Ett exempel var när vi hade sexualundervisning i högstadiet och en av mina lärare sa ”det är inte fel att vara homosexuell men personligen har jag lite svårt för det”. Att få höra det från en vuxen person i skolan inför alla mina klasskompisar gjorde inte att jag kände mig mer inkluderad eller mer bekväm att berätta att jag utöver att vara mörkhyad, adopterad och sosse även råkade vara bög också.
Den första gången han pratade öppet om sig läggning var med en kille han träffade på Qruiser, som också kom att bli hans första pojkvän. När han senare tog det stora klivet ut ur garderoben visade det sig att han varit välkommen hela tiden.
– Hela min familj och mina vänner har varit väldigt måna om att inte göra en grej av det. De reagerade inte alls och gjorde det klart att jag var samma Philip som inte skulle bli särbehandlad på något sätt bara för att jag råkar gilla killar.

Idag hoppas han att hans erfarenheter som rasifierad homosexuell man kommer ha betydelse i politiken.
– Eftersom jag har blivit utsatt både för rasism och för homofobi så vore det väldigt märkligt av mig om jag inte använde det i mitt politiska engagemang.
Trots att politiken för tillfället är Philips stora kärlek är han inte främmande för ett förhållande. Men vilken typ av kille som faller honom i smaken är inte glasklart.
– Jag vill inte snäva in för mycket för jag vill verkligen att alla ska känna sig väldigt väldigt välkomna, och jag har till exempel inga problem med att dejta över blockgränser. Jag gillar personer som är självständiga och vågar uttrycka sin åsikt. Samtidigt som han måste vara snäll, snällhet är en väldigt underskattad egenskap.

Foto: Peter Knutson