Allt fler anmäler hbt-diskriminering till DO

– En av orsakerna är att lagskyddet utvidgats så att också transpersoner numera kan anmäla diskriminering men också att samhället har förändrats, liksom anmälningsbenägenheten, säger George Svéd, chef för utbildningsenheten på Diskrimineringsombudsmannen, DO där hbt-ärenden från och med årsskiftet utreds. Det har hänt mycket på bara fem till tio år. Ju fler som kommer ut och konfronterar samhället desto fler personer reagerar och anmäler.
Utvecklingen för homosexuella i samhället, från att ha ansetts vara kriminella till att vara berättigade till äktenskap är fantastisk, anser han. Lagstiftningen har utvecklats inom många samhällsområden.
– Det finns numera lagskydd mot diskriminering i arbetslivet, familjelivet, tillgången till varor och tjänster såväl inom näringslivet som det offentliga samhällslivet, till exempel inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Även situationer då homosexuella utsätts för hatbrott och kränkningar uppmärksammas och lagförs på ett helt annat sätt.

Enligt George Svéd är det fler män än kvinnor som anmäler till DO, liksom tidigare till HomO. Ombudsmannens uppgift är att få till stånd en upprättelse för den som diskriminerats, i första hand genom frivilliga överenskommelser men annars genom att föra process i domstol.
– De ärenden som gått till domstol har faktiskt bara varit kvinnors. Det är nog ingen slump, men man kan inte generellt säga att anmälningar från kvinnor har mer substans än de från män. Kanske handlar det om att vi valt att processa i flera sådana ärenden som berört heteronormativa strukturer, till exempel lesbiskas tillgång till insemination på lika villkor.
Även inom skolan har attityderna förbättrats, enligt George Svéd. Att det finns homo- och bisexuella inte bara i samhället utanför skolan utan också bland eleverna är en självklarhet i dag. Ändå förekommer det att unga hbt-personer far illa på skolor, genom mobbning och trakasserier eller till exempel då skolbaler arrangeras och samkönade par kommer i kläm.

– Vi har fått in ett antal ärenden där samkönade par nekas att få delta på balerna då skolan inte vill bryta den fasta parordningen. En skola krävde till och med ett intyg av ett homopar som bekräftade homosexualiteten.
DO:s beslut har inte rättskraft, myndighetens uppgift är att se över vilka brister en arbetsgivare eller skola har och hur de kan arbeta bättre och mer förebyggande för att undvika diskriminering. Hur ser strukturer och värdegrunder ut?
– De är skyldiga att utreda och sätta stopp för trakasserier och vi kan granska deras planer.
Då barn drabbas är det värst, det kan såra och skada självbilden och ge upphov till självmordstankar, menar George Svéd. DO utreder ett pågående ärende i en mindre stad med en homosexuell skolelev, men med hänsyn till eleven vill han inte utveckla det. DO och skolan har i höst haft en överläggning.

Exempel på ärende som utreds av DO:
Anställd sextrakasserades av sin arbetsledare

En homosexuell kvinna med invandrarbakgrund har polisanmält sin arbetsledare, en operativ chef på ett bussföretag, för trakasserier på grund av hennes homosexualitet och för att ha missbrukat sin ställning som arbetsledare med flera försök till sexuellt tvång. Ärendet är ett av flera som för närvarande utreds av DO.

Efter det att kvinnan arbetat som timanställd och vikarierande städare på företaget i några månader blev arbetsledaren, som kommer från samma ursprungsland som henne, flörtig och närgången mot henne. Enligt kvinnans redogörelser till DO ifrågasatte arbetsledaren varför hon inte hade någon man och kom med grova antydningar vad han ville göra med hennes kropp, ”ställa upp som man”.

Han gav henne flera förslag, ge mig massage och sex så skriver jag upp att du jobbar heltid. Han rörde vid henne och kom med flera sexuella anspelningar att de skulle inleda en intim relation. Vid andra sammanhang uttryckte han sin djupa avsky för homosexualitet.
Kvinnan blev rädd att berätta om sitt privatliv.

Då arbetsledaren senare fick reda på att hon var gift med en kvinna förändrades hans förhållningssätt. Kvinnan fick veta att arbetsgivaren inte hade några jobbuppdrag åt henne, då hon arbetade fortsatte arbetsledaren med sina uppvaktningar. Nu innefattade de grova förfrågningar om gruppsex med kvinnan och hennes fru, vilka sexuella ställningar som skulle användas och vilka kombinationer arbetsledaren föredrog.

Trots att hon bad honom sluta med detta fortsatte han, innebörden var att han var hennes chef och hon skulle göra det han ville. Ställde hon inte upp på hans krav skulle han se till att inte ge henne några jobbuppdrag eller att någon av de andra arbetsledarna gjorde det.

Då hon vid ett arbetspass misslyckades med att flytta en buss för manuell tankning, hon ville inte eftersom hon inte fått tillräcklig utbildning för att förflytta bussen, blev arbetsledaren mycket otrevlig mot henne. Han skrek okvädningsord, lyfte upp henne i jackan och kastade omkull henne på marken något som en arbetskamrat blev vittne till. Kvinnan tror att reaktionen var en följd av att hon avvisat hans förslag om gruppsex.

Då kvinnan en dag kom till sin arbetsplats fick hon veta att arbetsledaren inte tyckte att hon utfört sina arbetsuppgifter på ett tillfredställande sätt och därför inte borde få arbeta. Även en kollega till arbetsledaren ska ha trakasserat henne.

Och då kvinnan skickade mejl till företagets vd och ekonomichef och berättade om trakasserierna reagerade arbetsledaren med hånfulla kommentarer om hennes homosexuella läggning. Varför hade hon inte berättat om den tidigare? Då hade han aldrig anställt henne.

Han ifrågasatte varför hon inte direkt vänt sig till honom med klagomålen, hennes anmälan kunde leda till stora problem, både för henne själv och företaget, fick hon veta. Han föreslog att hon skulle ta tillbaka sin polisanmälan. Tills dess att problemet på arbetsplatsen var löst var det lika bra att hon inte arbetade.
Efter det att arbetsledaren fått veta att hon är homosexuell blev han mer nedlåtande och kommenderande.

Vid ett möte med företagsledningen erbjöds kvinnan arbete i mindre utsträckning än tidigare, 40 procent, och vid en depå som låg längst bort från hennes bostad. Ett erbjudande som kvinnan upplevde som sämre, en konsekvens av att hon berättat om trakasserierna.
Arbetsledaren har inför företagsledningen förnekat händelserna, han hävdar att kvinnan har samarbetssvårigheter med sina arbetskamrater.

Enligt yttrande från företaget till DO via dess juridiska ombud har de två anställda informerats om att det inte på något sätt är acceptabelt att agera på det sätt som har beskrivits. Företaget har reagerat omedelbart och erbjudit kvinnan ett annat arbete på halvtid i ett annat distrikt. Företaget bestrider det begärda skadeståndkravet.

Med anledning av allvaret i händelsen har DO begärt att företaget senast till oktober ska svara på kompletterande frågor, prata med kollegor om det som hänt och mer utförligare än tidigare utreda händelseförloppet.