Hbt-frågor finns med på Marias agenda

Varför har du tagit beslutet att lämna SvD?
– Jag har jobbat på SvD:s ledarsida i 10 år, det är ganska lång tid. Dessutom har jag i sommar fyllt 46 år och, som alla säger, om man ska göra något annat i livet är det kanske dags att inleda det spåret före 50 fyllda?

Hur kommer du bära dig åt för att komma in i riksdagen?
– Hjälp vilken uppfordrande fråga! Men till att börja med är min ambition att presentera mig för moderata medlemmar i M-föreningar i Stockholm stad, som är min valkrets. Allt för att göra skäl för en bra placering i det interna provvalet i höst. Går det valet vägen och jag hamnar på valbar plats på valsedeln, då talar vi februari någonting, så är det bara att hoppas att jag också lyckas övertyga stockholmarna att rösta på mig i riksdagsvalet hösten 2010. Men där är vi inte än, fast lita på att jag tänker jobba på det!

Var moderaterna ett självklart val för dig?
– Ja, jo.

Vilka kommer bli dina hjärtefrågor?
– Alla som har läst mig på ledarplats i SvD vet vilka frågor som ligger mig nära om hjärtat: rättssäkerheten, skyddet för den personliga integriteten, lag och ordning, respekt för allas lika värde…

Kommer hbt-frågor finnas med på din politiska agenda?
– Jäpp, dessa frågor ryms gott och väl inom kapitlet ”respekt för allas lika värde”.

Kan du utveckla hur du tänker om specifikt hbt-personer?
– Ja, hela min poäng bygger på att alla människobarn har lika värde och är värda lika respekt. Detta gäller förstås även för hbt-personer, som självklart omfattas av den universella humanistiska tanken att alla människor just har lika värde och är värda lika respekt. Så enkelt är det.

Vilken är den vanligaste missuppfattningen som folk har om dig?
– Jag vet inte längre, det känns mest destruktivt att tänka på det. Jag menar, de som känner mig vet att jag är en bra människa, det räcker för mig.

Om du får drömma, var är du någonstans om 10 år?
– Då är jag 56 år, så först av allt hoppas jag att jag lever. Det kan man inte ta för givet. Sedan vill jag att min man Olle och jag har fina dagar på en plats som vi gillar, gärna i Värmland, och att jag har en söt best till hund som inget hellre vill än att snällt följa mig i fotspåren. Gud vad jag längtar.