Saad hotas av utvisning till Irak

Den internationella uppmärksamheten kring hur homosexuella i Irak utsätts för allt hårdare förföljelse från islamlistiska grupper och egna familjemedlemmar har ökat kraftigt senaste månaden.
Samtidigt skall den irakiske flyktingen Saad på torsdag upp i migrationsdomstolen med överklagande av ett utvisningsbeslutet han fick i april förra året. Saad själv är märkbart upprörd när QX pratar med honom.
– Jag har en tidning här som skriver om att det vid fredagsbönen den 4 april i moskéerna hölls en predikan om att man nu måste bli av med problemet homosexualitet, berättar han.
Själv flydde han hals över huvud från Irak efter att två av hans gayvänner dödats av islamistisk milis. En vän bara försvann och ingen visste vart han tog vägen, mer än att ”skäggiga män” hämtat honom. Hans andra vän hittade han själv ”delar av” på gatan efter att vännen avrättats.
– Medan jag var på lunch i min damskoaffär så kom det män och frågade min städare var jag befann mig. När jag kom tillbaks till affären fick jag en varning och när jag såg några män med gevär komma mot affären så flydde jag.
När milismännen tog hans försvunna vän i dennes hem så plockade de även med sig bilder och telefonböcker.
– De har namn på alla oss som träffades och hade privata fester ihop, säger Saad till QX.
Efter att han gömt sig hos sin morbror några månader så gick flykten över Syrien till Sverige. Hit kom han i början av 2007 och här har han träffat en man som han lever samman med och i höst kommer att gifta sig med.
– 37 år gammal hittade jag min man. När jag kom till Sverige så drömde jag om gaylivet och allt man kan göra här. 37 år gammal hittade jag min fantastiska kille. Han är mitt liv nu, jag har äntligen hittat mig själv.

Saad berättar att hans föräldrar är starkt troende shiamuslimer och att det skulle vara otänkbart för honom att vara öppen inför dem i Irak. När han gömde sig hos sin morbror var han inte heller öppen som homosexuell, berättar han.
Men i höstas, stärkt av upplevelserna under Pride-festivalen, ringde han sin mamma och berättade.
Saad har svårt att tala om hennes reaktion.
– Min mamma ringde mig flera gånger i veckan och frågade när jag skulle gifta mig, berättar han. Hos oss måste man gifta sig annars är man antingen sjuk eller homosexuell. Så till slut berättade jag. Det var då problemen verkligen uppstod.
– ”Du är inte min son”, ”gå till helvete” … det var hemskt. Jag kan inte säga allt hon sa. Mitt liv försvann där min mamma sa detta till mig. Hon spottade och slängde på luren.
Saad ursäktar sig att han har svårt att hålla tårarna tillbaks.
– Jag är en stark människa, säger han. Men jag är trött nu, väldigt trött.

Efter att Saad berättat för sin mamma så berättade hon i sin tur vidare för hennes bror.
– Min morbror ringde och hotade mig med Shia-domstolarna, berättar Saad. Han sa att han ville visa bitar av min kropp så att familjen kan bli ren igen.
I beslutet från Migrationsverket som nu skall upp i domstol på torsdag så berättar Saad att tjänstemännen sagt att han kan återvända till Irak och att han inte behöver visa öppet att han är gay. De menar i sitt avslag att han som innan flykten kan bo hos sin morbror.
– Men det går inte nu när familjen vet, säger han. Och i Irak är det inte som här, männen är väldigt maskulina och bara att ha en T-shirt i starka färger innebär att man tas för att vara gay. Och de dödar folk bara på misstanken att någon är gay.
Saad berättar att hans far en gång misshandlat honom illa.
– För att han trodde att du var homosexuell?
– Nej, för att jag dansade, svarar Saad.

Om Migrationsverket har han inte mycket positivt att säga.
– Varför gör ni så här mot homosexuella? Jag borde ta några från Migrationsverket till Irak så de ser vad som händer där. Med ett enda papper ändrar de ditt liv totalt. Det är inte rättvist och bra.
– Jag är orlig för mina vänner i Irak, säger Saad vidare. Jag har två tre vänner kvar, vad händer med dem nu? De kan inte gå ut. De dödas av sina familjer eller av islamistiska fanatiker.
– Jag är väldigt stark och jag lär varje dag, men ibland gråter jag som nu. Jag är ingen maskin. Hela mitt liv har jag kämpat, med min familj och grannar. Allt för att försöka bevisa att jag inte är gay. Trots att jag är 37 år gammal har jag tidigare inte haft en enda relation. Jag är inte gay sa jag hela tiden. Men nu räcker det. Jag måste gå upp på dagarna, få ett arbeta, leva lyckligt och vara stolt över mig själv.

Stig-Åke Petersson på RFSL och HBT-flyktingars stödförening har till skillnad från i detta fall positiva erfarenheter av hur Migrationsverket under den senare tiden agerat när det gäller homosexuella flyktingar från Irak.
– I många andra fall har man gjort bedömningen, såväl hos Migrationsverket direkt som i domstolarna, att det inte går att sända tillbaks homosexuella flyktingar till Irak. Det här beslutet kom för ett år sedan och då var det nog generellt svårare för homosexuella irakier.

Idag kom också politiska reaktioner på situationen i Irak. Vänsterpartiets flyktingpolitiske talesman Kalle Larsson kräver att avvisningar av homosexuella flyktingar till Irak omedelbart stoppas. Han säger att homosexuella asylsökande ”måste få bättre bedömningar av sina ärenden”. En motion om detta ligger för diskussion i riksdagen under onsdagen där de tre oppositionspartierna ställts sig bakom ett ökat skydd på grund av sexuell läggning.
– Det som nu krävs är att också borgerliga ledamöter inser allvaret i situationen och röstar för förslaget om en snabb utvärdering och förändring av hur lagen tillämpas, säger Kalle Larsson i sitt uttalande.

Tidigare artiklar om Irak: