En helg i Reykjavik

Jag har alltid velat åka till Reykjavik. Det har liksom varit en stad som dels kommit upp som förslag varje gång man planerat göra en weekendresa till nån stad i Europa och dels som förslag på mellanlandning på väg till USA. Men det har aldrig blivit av. Förrän nu.
När Rainbow Reykjavik arrangerades i februari såg jag min chans att kombinera nytta med nöje och for iväg på en tre dagar lång resa till ”landet mitt i havet”, landet som ligger mitt emellan Europa och Nordamerika.
– Det är som på Kreta – fast kallt, säger min pojkvän när vi landat på Island efter den tre timmar långa flygresan med Iceland air och sitter på flygbussen.
Utanför fönstret breder ett platt landskap ut sig. Ett landskap av torkad lava och med ett tunt lager av snö. Det ser ut som en jättelik åker. Inte speciellt vackert, men annorlunda. Lite som man kan tänka sig att det ser ut på månen.

Det första vi gör på Island är att ta oss till den omtalade varma källan, The Blue Lagoon. Tänk er en modern och minimalistiskt designad bad- och hotellanläggning, en slags blandning av Yasuragi och ja, en fabrik…
Vid anläggningen ligger den blå lagunen, något som bäst kan beskrivas som en mindre insjö med 40-gradigt turkost vatten omgivet av klippor och stenar av torkad lava. I lagunen ryms 100-tals människor utan att det är det minsta trångt, här finns en liten bar där man kan köpa öl och vin och varför inte en ansiktmask.
Det är en fantastiskt overklig och häftig upplevelse att simma omkring i lagunen och se de karga snötäckta klipporna samtidiggt som ångan från det varma vattnet stiger uppåt. Min kala flint på huvudet blir kall av det nollgradiga vädret och jag får doppa huvudet i vattnet flera gånger. Jag simmar omkring. Njuter och fascineras. Vilket ställe!
De som bor på Blue Lagoons hotell kan dessutom få en egen privat del av lagunen, precis utanför dörren. Hotellet har även en restaurang.
På bussen in mot Reykjvaik, tar ca 30 min, tänker jag att det här verkligen är något att rekommendera för folk. Snacka om att Blue Lagoon är ett måste om man besöker Island.

Rainbow Reykjavik kan ses som ett vintrigt miniPride utan parad, en slags gaycharterresa. I programmet ingår utflykter, guidade turer, hotell, mat och inträde till fester. Allt anordnas av Pink Iceland som består av paret Eva Maria och Birna Hrönn. Dessa tjejer driver dessutom Reykjaviks största gaybar Truno och är självklart ett av Islands mest kända lesbiska par. Kanske inte riktigt lika känd som landets lesbiska premiärminister, men nästan…

Ett 70-tal personer deltar i Rainbow Reykjavik, ett gäng från Frankrike, några killar från New York, några från Norge och Danmark, flertalet tyskar, holländare och belgare. Och så två svenskar.
Vi bor på Hilton som är med och sponsrar evenemanget. Det ligger en kvarts promenad från centrum. Vi bor högt upp och har utsikt över hav och berg. Vill man bo närmare stan kan vi rekommendera ett Guesthouse som heter Pisa, de har ett antal rum av varierande kvalitet, men bokar man rum nr 7 så kan man se fram mot en trevlig vistelse (se www.qx.se/resa). Priset ligger dock i närheten av det pris man kan få för ett rum på Hilton, runt 1600 kr per natt för ett dubbelrum inklusive frukost.

På Island bor ca 300 000 människor, två tredjedelar av dem bor i Reykjavik, ändå känns staden rätt liten. Centrum känns inte större än det gör i exempelvis Jönköping, däremot är det stort till ytan.
Jag försöker föreställa mig hur det ser ut på sommaren, jag tror det är otroligt vackert, och det är det även nu med den blå himlen och snön som ligger som en vit hinna över hela staden, men sommaren är nog speciell här.
Centrum består av små gator och promenadstråk kantade med butiker, caféer och gallerier och man har hela tiden ögonkontakt med både berg och hav.
På kvällen besöker vi Harpa, Reykjaviks stolthet, det nya mäktiga konserthuset som ligger precis vid vattnet. Där äter vi middag i restaurangen med utsikt över hamnen och senare på kvällen skulle Islands mest kända homosexuella person – Pal Oskar – uppträda, men han var tyvärr sjuk denna kväll så vi bjöds på en isländsk nykomling istället, Lay Low.
– Vi brukar se Björk på stan ibland, säger Eva Maria när vi börjar prata om isländska artister. Men det blir ingen uppståndelse för det, vi är ju vana att hon är här, säger hon. Även Sigur Rós, ett känt band från Island, bor kvar här och får vara i fred.

Efter konserten, runt midnatt, hoppar vi in i en stor buss och åker ut i det mörka isländska landskapet, vi är på jakt efter norrsken. Plötsligt blåser det upp utanför bussen och det blir snöstorm, den påminner om de stormar man bara brukar få se på TV när man får följa nån expedition på Grönland. Vi stannar till och hoppar ur bussen, vinden sliter tag i oss, det blåser från sidan och snön känns som småsten. Vi vänder om, åker snabbt vidare och bara 15 minuter senare är det vindstilla och stjärnklart.
– Vädret på Island är förrädiskt och dramatiskt, det ändrar sig fort, säger vår guide, det beror helt på vilken sida av fjällen man är på.
Tyvärr vill inte något norrsken dansa för oss på den mörka himlen denna kväll, så vi åker tillbaka till stan och tar en öl på ett fullpackat Truno innan vi hoppar i säng.

Gaylivet i Reyjavik är inget man imponeras av. Självklart måste man besöka Truno när man är här, men det är nästan det enda. Det finns visserligen en liten läderbar, endast för män, och som är inträngd på klubben Studio 26 (som mer påminde om en fritidsgård.) I den lilla baren, som är en femtedel av Torgets storlek, visas gayporr på Tv-apparaterna och det spelas hårdare musik i högtalaren, La dolce vita göra sig icke besvär.
– I need a viking, säger Laurent från Frankrike när vi för andra gången besöker Truno. ”At least one”, lägger han till.
Men han hittar inga. Drömmen om en stor isländsk viking i Tom of Finland-förpackning får förbli en dröm.
Jag träffar Julio som är från Mexiko men som flyttade till Reykjavik för några år sedan för att plugga, och blev kvar.
– Det är ju lite kallare här än hemma, men jag trivs, säger han.
Han medger att det tog nästan fem år för honom att lära sig språket, men nu pratar han det mer eller mindre flytande.
– Jag gillar människorna här, naturen och lugnet. Men det är klart, jag åker hem någon gång om året och hälsar på min familj. Och svettas lite i solen, skrattar han.

Medeltemperaturen i juli i Reykjavik är 13, 3 grader, i Stockholm är den 23.
I slutet av maj invaderas Island och Reykjavik av en massa simmande homosar. The International Gay & Lesbian Aquatics avgörs nämligen här den 29 maj till 2 juni. Arrangörerna räknar med att närmare 600 homosar från Europa och USA ska delta. Och Eurovisionstjärnan Hera Björk ska uppträda på avslutningsfesten. Jag hoppas de hittar en festlokal tills dess, annars lär det bli trångt på Truno…

När man besöker Island måste man självklart ta sig ut i naturen, och då kan vi absolut rekommendera att åka med på sightseeingturen ”the golden circle” på vilken man bland annat får besöka vattenfallen i Gullfoss och geysir Strokku som sprutar 120 gradigt vatten 25 meter upp i luften. Två måsten på Island.
Den som tror att det är dyrt på Island får tänka om, tiden då en öl kostade 120 kr är förbi och landets ekonomiska bankkris för några år sedan märker man som turist inte av.
Efter tre fullspäckade dagar på Island får jag känslan av att ”jag kan det här nu”. Reykjavik och Island är fantastiskt annorlunda och mäktigt, och jag kan starkt rekommendera en weekendtrip hit, men den som likt Laurent förväntar sig ett vibrerande gayliv och isländska gayvikingar rikserar att bli besviken.
Hit åker man för en helt annan typ av upplevelser. Här är det naturen som får visa upp sina muskler. Och frågan är om inte det är en häftigare sevärdhet och än mer fascinerande.

Mer info på www.pinkiceland.is

Den 30 maj till 2 juni arrangeras IGLAs simtävlingar på Island.

Mer info här