QX åkte på charter, till Jukkasjärvi – och checkar in på Ishotellet

Ska man besöka Ishotellet i Jukkasjärvi ska man göra det ordentligt. Man behöver liksom öppna plånboken och ta del av aktiviteterna som finns för att få en optimal vistelse: Gör man det – och man dessutom har lite tur med vädret – så kommer det här bli ett fantastiskt minne för livet och något du aldrig kommer glömma.
När man tänker på charter så tänker man självklart på sol, värme, bad och stränder. Men coronaepidemin har tvingat resebolagen att tänka om, så nu anordnar Vingresor även resor till snö, kyla, is och mörker. Yepp, nu går resan mot Lappland och Ishotellet i Jukkasjärvi.
Nu är det här i och för sig ingen charter i den bemärkelsen att hela planet är chartrat av Ving, resebolaget köper in sig på SAS reguljärflyg och sätter ihop olika paket.
Med på Kiruna-planet är Lottie Knutson, Sveriges resedrottning. Hon ska upp till det världsberömda Ishotellet för att fota och skriva.
– Jag tycker att man kan ”corona-passa-på” nu när de anordnar en sån här paketresa där allt ingår. De verkar ha pressat priserna ganska bra. Antagligen har de bra inköpspris på flyget. Lägger man på aktiviteterna uppe i Jukkasjärvi blir det ännu mer attraktivt, säger Lottie.
Man kan som sagt köpa lite olika resepaket. Vi valde det stora paketet där allt ingår, förutom att vi gjorde ett tillägg och valde att bo i en konstsvit i den delen av Ishotellet som byggs upp varje år och inte i de isrum som står där året om och heter 365. Jag vet inte om det var någon större skillnad, men ändå en kul känsla att veta att det här hotellrummet kommer smälta i vår och rinna ner i Torne älv.
Det finns massor av aktiviteter vid Ishotellet såsom rensläde, hundspann, skoter, fiske – och jag säger det igen – gör så många du hinner och har råd med. Vi anlände på fredagseftermiddagen och tillbringade första timmarna med att gå runt och titta i hotellrummen och i korridorerna. Var man än tittade var det is. Kristallkronor av is, ett kapell av is, en bar av is. Och när vi får se brandsläckaren på väggen i korridoren börjar vi skratta, vad kan ta eld här? Men regler är regler i Sverige, och ett krav på ett hotell, även ett som är gjort av is.
I vår paketresa ingår isskulptering, och en guide ger en snabb introduktion innan det är dags för deltagarna att ställa sig vid varsitt isblock på piedestalerna och låta fantasin flöda medan den vassa hackan jobbar sig ner i isen. Jag imponeras av hur duktiga en del är.
Vi får tillgång till vårt rum klockan 18. Men man vill ju knappast hänga på rummet i -6 grader, så istället går vi till restaurangen.

Klockan 10.00 dagen efter är det dags att åka hundspann. Och det här var en höjdpunkt vill jag lova. Vi promenerar till den is- och snötäckta Torne älv och ser de elva ivriga och uppradade hundarna som hoppar, skuttar och skäller och vill ge sig iväg med oss på släden. Vi tar plats och åker iväg. Ut på älven och sen vidare in i skogen. Solen skiner och det är -5 grader. Vår guide Kenth Fjellborg är vår ”chaufför”, en riktig norrländsk karlakarl, som en blandning av hockeyspelare, björn och Rambo – och dessutom social. Och under den 1,5 timme långa slädturen med hundspann berättar Kenth, vars släkt bott här i flera generationer tillbaka, om hundarna och omgivningen. På halva vägen stannar vi till vid en liten grillkåta och Kenth går in och kokar kaffe över öppen eld och bjuder på morotskaka. Min bästa fika på den här sidan millenniet. Och hundspann är en av årets härligaste upplevelser.
Vi är tillbaka på hotellområdet vid lunch denna lördag och får checka in i vårt varma rum. Skönt, och jag känner att jag inte kommer sakna isbädden och sovsäcken från gårdagskvällen… (läs artikeln om när QX checkar in på Ishotellet HÄR!)
Det blir lunch i restaurangen innan vi tar en promenad genom Jukkasjärvi och besöker kyrkan där vi ser den omtalade altartavlan av konstnären Bror Hjort. I närheten ligger en hemslöjd/café/museum, på en skylt uppmanas vi att hålla avstånd, ”at least one reindeer apart”. Vi tar en titt i butiken men går sedan hemåt. Och på bara en kvart har temperaturen ute sjunkit från -5 till -15. Molnen har skingrats och det är stjärnklart. Ikväll ska vi på skotersafari för att se norrsken. Hoppet tänds. Jag har aldrig sett norrsken, men alltid velat se det. Jag vet att det krävs att det är kallt och att det är stjärnklart. Precis som nu.
Vi tar en liten eftermiddagslur innan det är dags att ge sig i vägg på ”Northern Light Safari”. Vi är tio i varje grupp och en charmig guide från England som ”pråta litte svenska”. Vi sitter två personer per skoter. Så ger vi oss ut i mörkret, som ett litet pärlband åker våra sex skotrar genom landskapet, men tyvärr har det mulnat på igen, det snöar till och med och chansen att se norrsken går från stor till ingen alls. Men guiden håller hoppet uppe. Långt in i skogen stannar vi till vid en större grillkåta med öppen eld i mitten, vi serveras varm lingondricka, älgköttgryta med potatis, pannacotta och kaffe. Det smakar ljuvligt.
Men molnen vägrar ge med sig och vi åker hem efter drygt tre timmars resa. Lite snopet, lite som att missa den där fina pricken över i:et och norrskenet får stå kvar på min bucketlist.
Tillbaka på rummet somnar vi snabbt. Och jag tänker på de som ligger där inne i Ishotellet med sina tajta sovsäckar och känner mig nästan avundsjuk på mig själv som ligger i en varm mjuk och skön säng med täcke och kudde. Att sova en natt i ett kallt och en i ett varmt rum när man besöker Ishotellet är att föredra.
Dagen efter hämtar flygbussen oss efter frukost och vi flyger hem med ett fullsatt SAS-plan och landar punktligt hemma i Stockholm. Två fantastiska charterdygn är över. Ett minne för livet. Och drömmen om att få uppleva ett norrsken lever kvar.
Lappland, jag kommer tillbaka!