Efter en resa till Monaco ville bankdirektören K A Wallenberg skapa Sveriges egna riviera. Den drömmen blev sann när Grand Hotel Saltsjöbaden invigdes 1893. Succén var ett faktum och gästerna strömmade dit i sådana mängder att K A Wallenberg valde att bygga en järnväg från Stockholm till hotellets entré.
Saltsjöbanans ändstation är verkligen något extra och precis som K A Wallenberg önskade känns det som om jag kommit direkt till hotellets entré. Hotellet har högt i tak, varma färger, bågformade valv, pelare i korridorerna och en utsikt över fjärden som heter duga.
Vi checkar in på hotellets nya provrum och jag får reda på att byggnaden står inför en eventuell renovering. Vissa delar har redan gjorts, som hotellets andra våning och reception. Även om hotellet har bra standard märks det att omfattande arbete gjorts.
Vårt rum är en Juniorsvit Deluxe där man lyckats renovera modernt, men behållit den klassiska stilen. Och alla vet väl att marmor i ett badrum är tidlöst?
Hotellet är mer eller mindre fullbokat men under mars och april hade man ungefär 25 procent av den normala beläggningen. Men Stockholmarna valde att “support their locals”, för i vanliga fall brukar hälften av de som bor här vara turister, men nu är det en majoritet Stockholmare eller de som bor i omnejd.
Vi serveras en säsongsmeny i hotellets restaurang Franska Matsalen. För 595 kronor får du trerättersmiddag, 450 kronor för dryckespaket. Förrätt blir Sparris Bénédictine med en hollandaise jag sent kommer glömma. Perfekt sälta! Till varmrätt får jag kalvrygg och mitt sällskap som är vegetarian får Pototto, som en lyxig potatispytt med svamp, grön klorofyll och svartrot. Kalvryggen serveras med en tryffel- och bönsallad som smälter i munnen. Pototton är väldigt god, men i längden lite tråkig tyvärr. Ytterligare en vegetarisk rätt på menyn hade inte skadat.
Efterrätten dock! En jordgubbs-extravaganza med sockerkaka, jordgubbskräm och grädde. Klassiskt och ack så gott. Jag vill rikta ett speciellt tack till all personal faktiskt, de var några utav de trevligaste jag träffat.
Efter middagen tar vi oss en promenad runt holmen som ligger mitt emot hotellet. Vattnet är blankt och stilla, några sitter och dricker öl och skrattar på bryggan. Romantiken spirar och ett tag fångas jag så av tillfället att jag funderar på att gå ner på knä framför mitt sällskap. För att fria, inget annat. Snuskhumrar. Men jag får nöja mig med att gifta mig med ögonblicket, den här gången.
Frukost serveras också i Franska Matsalen mellan kl 7-10 på veckodagar, 30 minuter längre på helger. Här finns allt vi behöver för att överleva en tuff start på dagen. Men vi har verkligen inte en tuff start på dagen, för vi har bott på Sveriges riviera, Grand Hotel Saltsjöbaden.