Voodoonåls avstånd mellan gaybarer i New Orleans

I Bondrullen Live and Let Die från 1973 spelar vackra Jane Seymour miss Solitaire – flickvän till skurken Kananga. Man minns filmen för 1) Att Seymour har fantastiska kreationer och spår i Tarotkort hela dagarna, 2) New Orleans-miljöerna och 3) Voodoo-ceremonierna.
Det är alltså inte för inte som jag får flashbacks till filmen när jag stiger över tröskeln till Marie Laveau’s House of Voodoo på livliga Bourbon Street i French Quarter. Mörkret har just sänkt sig över staden. Jag ska bli spådd.

Den mytomspunna Marie Laveau levde på 1800-talet och var New Orleans egen Voodoodrottning. I den lilla butiken finns allt från Voodoodockor, ljus och oljor till montrar med obestämbara gamla föremål. Längst bak bakom draperier sitter Irene, en vithårig dam i 80-årsåldern. Hennes outfit är inte lika fantastisk som miss Solitaires.
”Vad vill du veta”, frågar hon med whiskeyröst och börjar lägga ut korten.
”Allt”, svarar jag. ”Kärlek, pengar, hälsa, rubbet”.
Och nog får jag det. I korthet: Mitt jobb kommer att gå bra, jag är generös, någon älskar mig, jag ska gifta mig, jag kommer att bli hundra år. Inget elände här inte. Sicken ja-sägare!
Så jag kan bara inte låta bli att fråga: ”Kommer jag att vara mer fit vid 40 än när jag var 20? Jag tränar en hel del”.
Irene och korten säger: ”Ja”.

Efter den där sessionen är det tur att det bara är en voodoonåls avstånd till närmaste gaybar. Jag behöver en drink.
Både Oz och Bourbon Pub, två populära ställen, ligger bredvid. De flesta gaybarerna är koncentrerade till just området Bourbon och Dauphine Street i French Quarter.
På Oz är det dags för en annan Orleans-drottning att göra stan osäker, nämligen transan Tatiana som kör ett sofistikerat r&b-nummer. Mitch i baren ger mig the basics över gaylivet:
”Man kan vara öppen som homo i New Orleans och all musik, kultur och uteliv gör det till en fantastisk stad”.
Några renodlade flatställen finns dock inte.
”Men på tisdagskvällar är det tjejkväll på Bourbon Pub då det bland annat anordnas dragkingshow”, berättar Mitch.
Lördag är stora utedagen med många barer och klubbar att välja mellan, men faktum är att de flesta barer håller öppet hela veckan. Vissa till och med dygnet runt på helgerna. Ställena att hålla reda på förutom ovan nämnda är Rawhide, Good Friends och Café Lafitte in Exile. Det sistnämnda är USA:s äldsta gaybar där författaren Tennesse Williams brukade hänga – ett avslappnat och trevligt ställe. I Ambushmag.com som finns på nätet kan man läsa om vilka specialkvällar och klubbnätter som anordnas.
I New Orleans arrangeras flera stora festivaler, bland annat Gay Mardi Gras i mars, Easter Parade i april och prideveckan Southern Decadence som lockar 125 000 besökare från när och fjärran i september.
Gillar man jazz räcker det att gå ut på gatan för att komma i stämning. Många barer kör livemusik även på dagarna och det är lätt att bara slinka in och lyssna en stund.

New Orleans anlades av fransmännen 1718. Läget vid Mississippi var utmärkt för att skapa en handelsstad. 1763 hamnade staden under spansk kontroll och de flesta av byggnaderna i French Quarter är, namnet till trots, byggda under den spanska tiden.
Det bästa sättet att upptäcka stan är till fots – den charmiga spårvagnen är ett annat. Stadsdelarna Tremé och Garden District bör man inte missa, liksom en promenad längs Mississippi bort till French Market.
För den konstintresserade är utbudet gigantiskt. Från antikaffärer och gallerier till stora museer. Ogden Museum of Southern Art rekommenderas om man vill se sydstatskonst. Det imposanta New Orleans Museum of Art som inrymmer ett litet Fabergé-rum är ett annat.
Är du shoppingsugen bege dig till köpcentret Canal Place. Här kan du handla Gucci, Prada och Louis Vuitton tills du är utblottad. Eller tills det är dags att käka lunch.

I New Orleans bjuds det på två kök: cajun och kreol. Båda är franskinspirerade men cajun är ofta grillad och kryddstark. Testa Père Antoine på Royal Street så får du rustik Orleanskänsla på köpet. Är du sugen på något modernare så prova gayägda Eat på Dumaine Street som serverar Louisiana-mat med en twist. Kvällstid bör man inta någon av French Quarters alla ostronbarer.
Vill man komma från gatuorkestrar och neonljus ett tag kan man bege sig till överdådiga Le Pavillon på Poydras. Trots att det är ett av de bästa hotellen i stan kan man i Le Gallery få husets sallad och ett glas vin för tvåhundra spänn. Vill du lyxa till det ännu mer, prova deras Crystal Room. Lika tjusigt som det låter.

När det är dags att dra hem konstaterar jag att det bästa med New Orleans är öppenheten och pulsen. Om New York är staden som aldrig sover så är det här staden som aldrig slutar spela och sjunga. Gillar du kombon kultur och nöje är detta sydstatsgalej när det är som bäst.
Håll i hatten bara!