Krönika

Varför känner jag mig så oengagerad i
adoptionsdebatten? Jag borde vara mer angelägen om något så viktigt. Det gäller ju mig. Det gäller ju mig och min flickvän, tusentals och åter tusentals med andra människor i det här civiliserade landet.
Men av någon anledning ids jag inte lyssna på alla debatter i TV, läsa artiklarna i tidningarna, lyssna på människorna med sina åsikter, det går mig förbi.
Kanske beror det på att vinklingen som media ger mig är negativ från första början. ”Ska homosexuella få rätt att adoptera?” eller ”Homosexadoption snart verklighet?” är rubriker som har framförts flitigt i media den senaste tiden. ”Rätt att adoptera”? Nej, det handlar ju om rätten att bli prövad som lämplig
adoptivförälder. ”Homosexadoption”. Eftersmaken av det ordet är syrlig, ordet sex dröjer sig kvar. Jag skulle en gång i mitt liv vilja se ordet ”heterosexadoption” på en löpsedel. Dessutom tog ett debattprogram upp frågan, och passade på, att i samma program ta upp pedofili, (den 13/3 på SVT). Jag vill skrika att jag har inget med pedofili att göra åt alla kärnfamiljer som nickar på sina huvuden åt de uppenbara parallellerna, men jag gör det inte. Så det som skett så många gånger förr sker igen, att människorna som det verkligen handlar om står vid
sidan av, och betraktar oengagerat.
Så även jag.

Publicerad: 2001-03-16 16:00:00