Annons
Annons

Intervju

Om ”Det här är inte en bok” inte är en bok, vad är det då?
– Det är upp till andra att bestämma. Det är ganska intressant, vad är en bok egentligen? Böcker skrivna av kvinnor tenderar ju att inte bli kallade romaner utan självbiografier eller bekännelselitteratur.
Ja, när vi sågs sist hade du just kommit ut med debutromanen ”Saker under huden”, som bland annat handlar om hur plågsamt det kan vara att växa upp, och då sa du att det mesta var påhittat. Hur är det den här gången?
– Allt var inte påhittat i förra boken. Men det skulle vara en lögn att säga att allt var sant. Det var inte fullt så hemskt för mig i verkligheten. Jag överdrev mycket för att göra en bra historia. Nu har ”Linda” blivit en figur utanför mig själv. Visst, jättemycket är sant och självupplevt, men jag är inte fullt så nojjig.

De flesta publicister och skribenter hävdar att de skriver för läsarna. Du däremot verkar hata läsarna. Gör du det?
– Haha! Ibland gör jag det. Jag är mailbombad och mailtrakasserad. Om jag skulle svara på alla brev så skulle det nästan ta all min tid. Förr fick jag fler, men fortfarande får jag ungefär tvåhundra mail i veckan. Och det kommer alltid kommentarer som att kungahuset är bra och (kronprinsessan) Victoria är fantastisk, abort är fel, feminister är dumma och homosexualitet är fel. Nio av tio brev går i den stilen. Det är klart jag hatar dem. Det är mina läsare, men de är puckon. Sådant är det svenska folket. Det är det som är det värsta. Usch, säger jag bara. Folk är galna.

Varför skriver du? Svara ärligt.
– Jag började skriva av en slump. Det är inget jag drömt om som liten. Men det har alltid varit kul att skriva krönikor och jag blir sporrad av de här galna mailen jag får. Jag vill gärna ha de här mailen för det ger mig nya krönikeidéer. Men skrivandet är också mitt jobb som ger mig brödföda och pengar att betala hyran.

Har du ingen spärr när du skriver? Tänker du aldrig ”hur kommer morsan reagera om jag skriver detta?”
– Eftersom jag spetsar till allt och gör humor av det så är det förlåtligt. Och mina föräldrar är så roliga att jag inte kan låta bli att skriva om dem. Som att vi hade brandövningar hemma i radhuslängan. Hahaha! Det är sant! Varje rum var utrustat med en brandstege och pappa hade lagt ut trasmattor för att skydda fönsterkarmarna och sedan fick vi klättra ner för stegarna. Inför alla grannarna! Det är humor och jag tror faktiskt att han kommer att garva åt det. Men det är också sådana saker som har gjort att jag är så nojjig. Jag trodde alltid att en fara lurade bakom varje hörn. Fast idag kan jag se att det var en kärlekshandling från hans sida och själv är jag glad att jag har fått så mycket stoff att skriva om.

Flera gånger har du skrivit om homosexuellas rätt att bli prövade som adoptivföräldrar. Har din syn på homoadoptioner förändrats på något sätt sedan du själv fick barn?
– O nej. Jag skriver om det hela tiden. Nu ser det ju ut som om homon ska få prövas. Det är bra. Det är en självklar rättighet. Att insemination för lesbiska inte är tillåtet ännu är helt sjukt. Om jag vore lesbisk skulle jag dra till Köpenhamn och inseminera mig där. Nu när jag själv har fått barn känner jag ännu starkare att alla ska ha den här rätten. Men snart kommer homon att få prövas. Fatta vad coolt!

Nu skulle jag vilja citera lite ur din bok:
”Telefonsamtal mellan Linda och väninna:
Väninna: (suck) Jag önskar att tjejer hade snopp.
Linda: Det ultimata vore att leva ensam och träffa snyggingar av båda könen, det är mitt tips. Erica Jong skriver i ‘Rädda livet’ att det INTE smakar gott att slicka en tjej och jag är så ledsen över att jag läste det där för efter det så tror jag inte att jag skulle kunna ha sex med en tjej. Det är för jävligt.”
Är det så att Erica Jong, den lilla lögnerskan, har avskräckt dig helt ifrån att ha sex med en tjej?
– Hahaha! Ja! Ja! Ja, det har hon gjort. Jag har aldrig hört det från någon annan och så skriver hon så, då tror jag ju på det. Nu har jag i och för sig varit gift i hundra år så jag har aldrig provat att ha sex med en tjej. Och det är klart att allt är läskigt innan man har prövat. Men efter att ha läst det där verkar det jätteläbbigt. Jag ser framför mig en rockfestival med bajamajor utan toapapper, man kissar utan att torka sig och gamla trosskydd…
Nej, men snälla sluta!
– Okej, det lät kanske lite VÄL äckligt, men du fattar. Så skriver Erica Jong på det där sättet… nej.
Vi kommer inte längre i den här frågan. Du säger att du är trött på feminism, varför då?
– Jag fick nog med ”fittstimsdebatten”. Tidningarna frågar mig typ: ”Varför är det så jobbigt för tjejer idag?” Eller: ”Varför har tjejer så svårt för att säga nej till sex?” Det är svåra frågor och jag är ingen specialist. Det är väl bättre att de frågar Nina Björk, forskare eller någon som har pluggat genusvetenskap på universitetet. Jag tycker att det är föraktfullt att inte de tillfrågas istället. Varför ska jag svara på sådana frågor? Man blir en jävla mediafeminist och jag har svårt med argumenten. Dessutom är jag inte så snabb. Efter det att jag blev feminist har jag nästan inga killkompisar kvar och det har hänt på fester att en och annan groda har hoppat ur munnen på mig. På det sättet lyckas man inte övertyga någon. Jag vet inte hur många killar jag har bråkat med om varför Fröken Sverige är fel. Jag är trött på det. Däremot skriver jag mycket om feminism. Det är mycket enklare. Jag behöver gott om tid för att formulera mig.

http://www.qx.se/info/prenumeration.php

Mian Lodalen

Källa: Läs hela intervjun i tidningen QX

Publicerad: 2001-03-07 19:31:32