Film
En av höjdpunkterna på Göteborgs Filmfestival är Davids och Laurie Gwen Shapiros dokumentär Keep the River On Your Right. Tobias Schneebaum, konstnär och antropolog från New York, besökte amarekairestammen i Peru 1955 och, vid ett senare tillfälle, asmatfolket i indonesiska delen av Nya Guinea .. Manlig homosexualitet är allmän och omhuldad på båda ställena, och Tobias tog för sig. Shapiros tar nu med 73-årige Tobias tillbaka till ett delvis förändrat djungellandskap, trots hans bävan och protester : Bryter jag höften igen så kommer jag aldrig att kunna gå mer! Han återser i Nya Guinea sin gamle älskare Aipit och de samtalar om sin kärlek och om sitt alltjämt aktiva sexliv med andra män.
En annan dokumentär, producerad av Göteborgs Filmfestival 1993, är Möte med Hasse, där man efter att ha tvingats genomlida en halvtimmeslång förfilm med sövande banaliteter av Ingmar Bergman, får följa den grovt underskattade filmregissören Hasse Ekman i hans minnen – enkla geniala iakttagelser, en fascinerande dubbelhet, där ogenerad plagiarism växlar med genial klarhet.
Han betraktar Flicka och hyacinter som sin bästa film, berättar tyvärr inte så ingående om bakgrunden, men i ett laddat ögonblick börjar han gråta av rörelse över Anders Eks insats i en scen mot Eva Henning – en scen där Ek för övrigt citerar Karin Boye på ett sätt som den ouppmärksamme lätt missar. Precis så som de flesta, enligt Hasse, när filmen hade premiär 1949 överhuvudtaget inte begrep det för oss glasklara lesbiska motivet. Ett motiv som var bärande i berättelsen.
Författarinnan Birgitta Stenberg som på Linnéstadens bibliotek reflekterade över hur filmen påverkat hennes författarskap , minns tydligt den tid när man inte fick skildra homosexuella på film eller i TV och ser också tecken på backlash exempelvis inom teatern, när till och med en nyskriven pjäs om Selma Lagerlöf förnekar att hon någonsin haft några sexuella förhållanden överhuvudtaget.
Över till spelfilmen:
Vi har sett för mycket av den sort som Gurinder Chadhas ”What’s Cooking?” representerar. Fyra medelklassfamiljer, en judisk, en vietnamesisk, en mexikansk och en afroamerikansk firar thanksgiving i Los Angeles. Det är ett virrvarr av ansikten och kalkonerna är den enda fasta punkten. Alla skriker och pratar i näsan, man får skåda mat tills man blir spyfärdig, filmen är på samma gång rörig och konventionell – här finns till och med en elak svärmor, och givetvis ett chict lesbiskt par, som just väntar barn, inseminerat av Jerry, som sitter vid samma judiska middagsbord och råkar vara bög.
Stora förväntningar knyts givetvis till ”101 Reykjavik” – men tyvärr… Fastän det finns massor av vackra isländska exteriörer och Baltasar Kormákur visar prov på en humor som är både varm och fräck, tappar han i brist på en substantiell berättelse snart kursen helt och det blir bara rå, cynisk komik kvar. Victoria Abríl har importerats för att spela en ganska banal roll: den lesbiska flamencolärarinnan som inleder ett förhållande med tonårige Hlynurs mamma, men som inte drar sig för att också ha en sexorgie med honom på nyårsnatten eftersom de båda är så fulla…
Det lesbiska förhållandet är en karikatyr och de få bögar som förekommer är iskalla klyschor och det känns visserligen rättvist att heterotyperna är alkoholiserade sexistsvin, men det gör inte filmen bättre. Och det känns inte kul att vår hårt tillkämpade öppenhet utnyttjas till att återigen servera oss som ett pikant, groteskt inslag i en värld som inte ens har börjat göra upp med sina sexistiska värderingar.
En lång och intressant föreläsning om regissören Ken Loach och hans många samhällsförbättrande insatser som berättare, avslutades med att flera i publiken frågade hur det kommer sig att Loachs värld är både nästan helvit och hundraprocentigt heterosexuell. Bra fråga. Och var finns den filmregissör som tar sig an komplikationerna kring sexualiteten som blir mer och mer förvirrande när nypuritanismen och sexualskräcken får nya förtecken och det edrivs hetsjakt på andra sexuella minoriteter än oss respektabla homos.
Publicerad: 2001-02-08 19:00:00
Uppdaterad 2016-12-13
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
