Adoption
I januari 1998 godkände en domstol i Rhode Island i USA att två svenska män ”Peter” och ”Sven” var gemensamma adoptanter av ”Johanna”. Flickan fick de två männens efternamn. Redan året innan hade hon adopterats av ”Peter”.
”Peter” hade hemvist i USA medan ”Sven” hade sin hemvist i Sverige.
Senare i januari 1998 flyttade ”Peter” och ”Johanna” till Sverige och i mars samma år ingick de två männen partnerskap.
Lycklig familj! Visst, men väl hemkomna till Sverige blev deras gemensamma adoption av ”Johanna” inte längre giltig. Orsaken är att deras adoption godkänts medan endast en av de två haft hemvist i USA. Därmed kunde adoptionen inte godkännas automatiskt i Sverige.
Då ”Sven” i augusti samma år ansökte om att deras gemensamma adoption skulle gälla även här hemma, avslogs detta av Statens nämnd för internationella adoptioner, NIA. ”Sven” överklagade till regeringen som dock svarade nej.
Och idag kom alltså ännu ett nej på hans förnyade överklagan.
Men det finns avgörande nyansskillnader i motivationen till avslaget.
När förre justitieminister Laila Freivalds den 1 juli 1999 avslog ”Svens” begäran, motiverades detta med ”barnens bästa” och risk för ”oacceptabelt” stor psykisk störning hos barn som adopteras internationellt. I Freivalds beslut hänvisas även till utredningen om barns situation i homosexuella familjer, som den 31 januari i år lägger fram sina förslag.
”Svens” argumentering att adoptionen som godkänts i USA är oåterkallelig och att det strider mot barnets bästa att inte godkänna adoptionen även i Sverige, gick inte hem.
I juni 2000 ansökte ”Sven” och ”Peter” återigen om att få adoptera ”Johanna” och NIA gav ännu ett negativt svar. De två överklagade åter till regeringen. Idag fick de alltså ännu ett nej.
Men motivationen är denna gång mer formell och undviker att argumentera utifrån värderingar om ”barnets bästa”.
Regeringen konstaterar genom justitieminister Thomas Bodström att den typ av adoption som de två männen fått godkänd i USA inte godkänns i Sverige. Regeringen jämför med situationer där heterosexuella sambos reser utomlands för att adoptera. Inte heller i de fallen skall adoptionen godkännas i Sverige eftersom sambos inte får adoptera gemensamt. Om det inte ”föreligger ömmande förhållanden i det enskilda fallet”.
Det finns ingen begränsning på hur ofta man kan överklaga denna typ av ärenden. Så det två männen har möjlighet att återigen få sin i USA godkända adoption prövad i svensk rätt.
Namnen på de två männen och deras dotter är ej deras riktiga.
Publicerad: 2001-01-25 14:30:58
Uppdaterad 2020-06-05
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
