Partiledarval testar toleransnivåer

Krönika

Lennart Daléus hade inte den förmåga som behövdes för att centerpartiet skulle ta sig ur svackan. I alla fall bedömer han det så själv och lämnar med omedelbar verkan sin post.
Valberedningen ställs nu åter inför ett ”problem”: Andreas Carlgren.
Han är omåttligt populär inom partiet och att Andreas 1995 kom ut som bög har förändrat det gamla bondeförbundet i grunden.
När han kom ut berättade han i tidningen Reporter:
– Jag har mött människor de här dagarna som jag inte kunnat drömma om. Jag har fått massor av brev, meddelanden på telefonsvararen och blommor från människor som jag inte känner. De positiva reaktionerna har kommit från alla håll, både inom och utanför partiet.
Andreas Carlgren blev, när han kom ut, den politiker som axlade socialdemokraten Kent Carlssons roll som en av få öppna inom politiken.
Att Andreas Carlgren dessutom är trebarnspappa har på ett naturligt sätt fört in barnfrågan in i de politiska rummen. I riksdag och regering kan man helt enkelt inte se homosexuella som ”de där”. Och man kan i ens nära omgivning se exempel på en homosexuell förälder.
Såväl Kent Carlsson som Andreas Carlgren och på senare tid vänsterpartisten Tasso Stafilidis har breddat den offentliga bilden av homosexuella. Det är inte ”bara” artister och kulturpersonligheter som kan vara öppna – även i det politiska toppskiktet är det möjligt att leva utan att hyckla. Det finns naturligtvis fler homosexuella politiker och det är en stilla önskan att även de skall märka responsen som Kent, Andreas och Tasso mött och våga leva öppet.

I intervjun i Reporter frågar Mian Lodalen om de negativa reaktionerna.
– Av femtio brev som kommit har tre varit negativa. Anette Kullenberg skrev i Aftonbladet något om att jag inte tänkt på barnen. Men det är precis tvärtom, jag har tänkt på barnen hela tiden.
Och på frågan om han kom ut för att kunna kandidera till ordförandeposten svarade han nej.
– Oavsett vad jag gör som politiker, om jag blir partiledare eller inte, så blir min trovärdighet inte stor om jag försöker gömma mig. Det är därför detta är så viktigt – Jag har gjort en handling som är politisk i sig men det är också så att samhället har nytta av att jag visar vem jag är. Om toleransen ökar i samhället blir allt lättare. Låter vi intoleransen fortgå drar vi åt en snara för alla. Nästa gång dras den runt svartskallar eller arbetslösa. Det är personligt att jag berättar men det är också en politisk handling. Det här är i djupaste mening vad politik handlar om.

Om Andreas Carlgren beslutar sig för att ställa upp som kandidat till ordförandeposten står så centerpartiet inför ett allvarligt test.
Vad som än sägs offentligt så kommer valberedningen inom partiet att ärligt diskutera hur partiet skulle påverkas av att ha en öppet homosexuell partiledare. Han må vara hur populär som helst inom sitt parti, men vad säger väljarna?
Till Aftonbladet säger tillförordnade partiledaren Maud Olofsson att valberedningen har modet att föreslå Andreas Carlgren.
– Samhället förändras och vi måste lära oss att se människan bakom ett handikapp eller en läggning. Jag vill själv inte bli bedömd för att jag är 1,60 lång och bor i glesbygd. Jag vill bli uppskattad för att jag är jag, säger hon till Aftonbladet.
Och skall man tro på deras nättidnings fråga till besökarna var det nästan hälften av de som svarade som önskade Andreas som partiledare.

Frågan om Andreas blir ordförande eller ej handlar i hög grad om hans homosexualitet. Eller snarare om hur omvärlden ser på den. Maud Olofsson säger att Andreas Carlgren lärt partiet att hans homosexualitet inte är märkvärdig. Och väljs han är det just detta som är det avgörande framsteget. Skulle han väljas, har han all chans på jorden att föra partiet till klart högre siffror. Inte på grund av att hans förmåga att älska andra män, utan för hela sin personlighet och hans politiska kunskaper.
Sedan kvarstår naturligtvis en rad problem för centerpartiet – men det har knappast med valet av partiledare att göra.

Publicerad: 2001-01-21 16:49:14