Homoprofil
Han håller till i stadsdelen Kreutzberg, som blivit en smältdegel av nationaliteter och kulturer.
– Spartacus har blivit ett begrepp för den medvetne gayresenären. Märkesnamnet Spartacus säger mer än mitt namn, säger Bruno Gmünder, som föddes 1956 i Sydtyskland.
Efter att ha pluggat juridik vid universitetet i München flyttade han och hans vän Christian von Matzahn till Berlin i slutet av 1970-talet för att öppna en liten bokhandel med homosexuell litteratur.
– I början förvånades vi över hur litet litteratur det fanns som var fokuserad på homosexualitet. Vi ville ändra på det en gång för alla. Men för att kunna genomföra det behövdes pengar och det hade vi inte. Till slut lyckades vi låna ett startkapital på 5 000 mark av en vän.
-Två killar med en briljant plan men inga pengar, skrattar han.
De arbetade natt och dag för att 1981 kunna bli ett fullvärdigt förlag. I dag, år 2000, hör Bruno Gmünder förlag med femtio personer anställda och en omsättning på miljontals kronor, till ett av de största homoföretagen i världen. De mottogs under 80-talet med positiv förvåning i förlagskretsar.
– Vi fick mycket stöd från stora förlag, som officiellt inte hade något med homos att göra, men som tyckte det var jättebra att vi gjorde något för denna målgrupp. Men i stället för att ge oss pengar försåg de oss med smarta affärstips.
Förutom aktuella restips har Spartacusguiden som mål att låta människor veta hur homosexuella i andra världsdelar lever och kämpar mot regimen i ett visst land.
– Därigenom får guiden också ett politiskt inslag.
Spartacusguiden har en fast redaktion på fem personer, som arbetar på huvudkontoret i Berlin tillsammans med hjälp av ett otal korrespondenter.
I mitten av 1980-talet var fick guiden hård kritik för att den spred uppgifter av pedofil karaktär. Den dåvarande brittiske ägaren John Stanford använde koden YC (Young Crowd) till platser där barnprostitution förekom. Bruno Gmünder, som övertog guiden 1987, erkänner att man då gjorde fel och att man nu dragit slutsatserna av det.
– Vi vet att det ständigt dyker upp nya platser, där barn prostituerar sig, men nu är vi benhårda på att inte längre berätta om dem, även om barnprostitution är laglig i vissa länder, säger Bruno Gmünder.
Vid sidan av Spartacusguiden är Gmündermärket även känt för filmserien Bel Ami, som enligt många balanserar på gränsen mellan erotik och pornografi.
– Denna gräns kommer från en kristen tanke som ser kroppen som en stor karta. Att på så sätt dela upp kroppen i olika bitar gillar jag inte. Varje manskropp består av en bröstkorg och två ben, men mellan dessa finns fortfarande en kuk. Allt hör ihop, och alltså ser man inga klipp när händer börjar rota därnere.
Men visst finns det även bland en del bögar en negativ inställning till pornografi.
– Folk, som ofta klagar över porr har problem med sin egen sexualitet, fastslår Gmünder.
I Bel Ami-filmerna agerar killar från främst Östeuropa.
– Järnridån har sörjt för att Östblocket fortfarande är okänt. Här lever oskyldiga killar som ännu inte översköljts av västs Coca Cola-kultur. Precis som på 60- och 70-talen då det var spanska och italienska killar som erövrade oss är det nu de slaviska med sin ljusa vita hud och naturliga agerande.
Som exempel nämner Gmünder den tjeckiske toppmodellen Johan Paulik, vars namn omedelbart associeras till Bel Ami.
– Paulik är för homovärlden vad Claudia Schiffer är för heterovärlden. Han är bilden av glädjen och livslusten och har ett stänk av naivitet. Tidigare var Jeff Stryker mycket populär och snart kommer det någon ny skådespelare igen.
Bruno Gmünder bor numera ensam på landet sedan Christian, hans partner under 20 år, dog i aids 1997.
– För mig är en partner viktig. Vi bodde ihop i 20 år och det är längre än alla homosexuella, som jag känner.
Ett stort porträtt av hans Christian får Bruno att dagligen minnas sin vän.
– Tre år efteråt märker jag att jag fortfarande har svårt med att vara öppen och intim med andra män. En beundrare skickar mig ständigt röda rosor, men jag märker att jag ännu inte är redo.
– Jag vet att jag inte kan leva hela mitt liv ensam, men just nu gör jag det, tillsammans med min hund Iryx och mina fiskar.
Han har märkt att mentaliteten mot homosexuella i Tyskland har ändrats på senare tid.
– I och med aids ses inte längre homosexuella som sexmonster utan snarare som offer. Det blir alltmer känt att homosexuella inte har lika lätt att förverkliga sina liv som heterosexuella, som att gifta sig och få barn. Långsamt sker en omvandling i Förbundsrepubliken. Det hänger samman med att många mycket kända tyskar lärt sig umgås med sin homosexualitet.
På frågan om Bruno Gmünder är lycklig svarar han:
– Med tanke på min bakgrund och personliga erfarenheter kan jag inte just nu säga att jag är lycklig. Jag är stolt över vad mina medarbetare och min avlidne partner förverkligat. Jag känner mig gentemot homosamhället förpliktigad att se till att många människor kan leva ett bra liv.
Källa: GayKrant
Publicerad: 2000-11-07 03:00:00
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
