Martin valdes till Mr Leather Europe

Baltic Battle 2007

– Det känns inte så speciellt, faktiskt, säger Europas nykrönte läderkung när QX når honom på telefon. Jag är mest trött
Han är tillbaks på sitt arbete som målare, men det råder ingen större uppståndelse på arbetsplatsen.
– Ingen där jag jobbar just nu vet om min läggning. Jag känner inte att jag behöver berätta för alla att jag har vunnit en lädertävling.

Men kan du vara dig själv på jobbet?
– Jag känner inte att jag behöver vara på ett visst sätt. Klart, ibland kanske man tänker sig för lite extra vad man gör och säger, men jag känner inte att jag behöver låtsas vara mer maskulin för att passa in.

Här ringer Martins arbetstelefon och han ursäktar sig. I andra telefonen förklarar att han är upptagen, men att han kommer så fort han kan. Under tjugo minuter får han tre såna samtal.

– Det är fördelen med mitt jobb, skrattar han. Jag har rätt så flexibla arbetsuppgifter, så det går alltid att säga att jag har något att göra just nu.

Hur löser du det med jobbet när du åker på uppdrag som Mr. Leather Europe?
– Det är klart att det kommer att bli körigt. Jag måste ju åka runt och synas på klubbar och festivaler för att inte glömmas bort. Samtidigt kommer jag att engagera mig i frågor som jag tycker är viktiga, såsom att även unga är en del av lädervärlden. Sånt tar tid. Men jag har stort stöd från mina brorsor. De kan till exempel hoppa in och jobba när jag inte kan. Fast jag kommer ju inte att kunna ställa upp på alla uppdrag.

I oktobers nummer av QX finns en intervju med Martin och hans två bröder Hans och Lars. Martin berättar hur familjen har stöttat honom i hans hobby.
– Brorsorna tycker att det är jättekul att jag vunnit, och mamma och pappa är jättestolta. De stöttar mig i det jag gör.

Du är väldigt ny på läderscenen, men har redan vunnit en tung titel
– Ja, allt har gått väldigt fort. Bam, bam, bam! Så det är fortfarande mycket nytt hela tiden och så. Men jag har fått ett bra bemötande, och folk tycker att det är kul med en ung, nyfiken kille som håller på. Jag hoppas att jag kan bidra till att unga killar vågar pröva på lädervärlden.

Vad gjorde att du vann?
– Mitt shownummer blev väldigt uppskattat. Jag hämtade inspiration från mitt jobb och använde på scen. Det blev lite som en teater. Först kommer jag och en kompis ut i målarkläder med lugn, lite gullig bakgrundsmusik. Han går iväg, och jag sliter av mig tröjan och börjar dansa. Sen sliter jag av mig byxorna, du vet, såna med kardborrband på sidorna, och så har jag läder under.

Här kommer det som skiljer Martins nummer från andra.
– Min kompis kommer in igen och musiken blir snabbare. Då sliter jag av hans kläder och plastar in honom med sån genomskinlig plast. Sen häller jag en burk med vätska, som ser ut som färg, mellan plasten och hans kropp. Sen är det typ slut.

Martin berättar livligt, men med lugn och klar röst. Det märks att han brinner för det han gör.
Han förklarar att de tävlande bara har 1-3 minuter på sig att framföra sina nummer, och hur han planerar på att göra programmet längre. Han vill växla mer i tempo och lägga in mer känslor.

– Målet är en 10-15 minuter lång show som kan fungera som dragplåster på klubbar ute i Europa.

Har du stått mycket på scen förut?
– Nej, inte mer än i luciatåg och sånt, och då har man alltid understöd av de andra. Tappar du bort dig är det bara att mima. Men det kändes så avslappnat att göra det här. Han jag uppträdde med är också väldigt ny i lädervärlden. Vi är ungefär lika stora, samma längd och kroppsbyggnad. Det kändes så tryggt. Även om dryga tusen pers tittade på, så såg jag inte publiken.

Vad betyder publiken?
– Självklart var det kul att tävla på hemmaplan, men det var inte så att jag var säker på att vinna. Jag är så ny på det här, och det finns fortfarande en massa att lära.
Att tävla på hemmaplan är inte bara en fördel.
– Det är klart, jag hade gärna åkt ut i Europa och se hur deras läderkultur och klubbar ser ut.

Hur avgörs det vem som vinner?
– Det är en jurydeltagare från varje land som är med. Men man får inte rösta på sitt eget land. Sen hade förra årets vinnare (Simen Enersen) en röst, men publiken hade mest att säga till om. Deras röst mättes i jubel.
Deltagarna stod bakom scenen i väntan på beslutet. Men Martin var inte nervös.
– Jag kände mig så nöjd med hur jag svarat på frågorna och med mitt framträdande, trots några småfel. Klart, jag hoppades ju på att vinna, men det viktigaste var att jag hade haft kul. Och det hade jag verkligen haft.

Nu representerar du Europa i Mr. Leather International i Chicago. Hur ska det bli?
– De har 30-årsjubileum i år, så det blir stort. Där är det ju sextio per som tävlar i flera dagar. Jag tror att tävlingen ser ungefär likadan ut. Man får svara på frågor om sig själv och göra ett uppträdande. De tio som klarar sig till final ska hålla ett tal också.

Exakt vad Martin ska prata om under de 90 sekunderna vet han inte, men det lutar åt HBT-personers levnadsvillkor i Sverige.
– Vi har det väldigt bra här i Norden om man jämför med exempelvis USA. Samhället är väldigt öppet. Vi får gifta oss och adoptera barn, sånt som inte är tillåtet i Amerika.

Om Martin Cedergren vinner Mr Leather International lär Hans och Lars få vikariera en hel del för sin lillebror.

– Tävlingsledningen slänger typ ut en om man bara kan ställa upp ett par gånger om året. Jag lär få vara borta tre månader, sen hemma två, och sen borta tre igen. Det blir körigt, men det löser sig. Jag tror inte att det blir några problem.

Vad händer härnäst?
– Närmast ska jag ner till Malmö och göra en julshow. Vi får se vad som händer efter det.

BILDER FRÅN VALET AV MR LEATHER EUROPE